Succén sätter press på Bara
Men när tävlingarna i Nynäshamn kunde sammanfattas i lördags var det tydligt att Baras normalt duktiga herrkastare Leif "Loket" Olsson, Stefan Lithberg och Tore Hansson vikt ned sig och haft ett dåligt mästerskap.
Lithberg tog visserligen silver i par, men där var det Marie-Louise "Kickan" Gustavsson, SM:ets drottning, som visade vägen.
Bara IF hade i och för sig tävlingarnas mest överraskande segrare i gamlingen Martin Hansson. Men det var tjejerna som såg till att klubben för andra året i rad blev SM:s bästa klubb.
Kickan stod här i en klass för sig med tre guld och ett silver och det här kan vara det perfekta slutet på SM-karriären för den 40-åriga snabbköpskassörskan från Gothem.
På båten hem till Gotland tog jag ett extra snack med varpadrottningen i kön till restaurangen och där blev hon återigen så där hemlighetsfullt tyst om sin framtid.
Helt klart är i alla fall att hon åtminstone funderar på att sluta, eller att ta ett break.
"Då skulle väl det här vara det perfekta slutet?", frågade jag. "Jo, ett otroligt bra slut", svarade Kickan leende, utan att släppa ifrån sig något riktigt svar.
Hur som helst kommer Kickan säkert att vara med på ett hörn när Bara IF får arrangera SM 2009. Inget är klart, men Svenska varpaförbundets ordförande Lars Henrikssen lovade i veckan att Bara kommer att anmodas att ta det.
"Man kan ju inte åka omkring och vinna överallt utan att arrangera ett SM själv. Vi kommer att sätta en press på Bara att ta nästa Gotlands-SM, efter Hablingbo 2006", sade Henrikssen.
När det gäller Hablingbo var Ola Nilsson den kanske mest hyllade mästaren. Det var verkligen många, i de flesta klubbar, som unnade Ola sina första SM-guld som kom i centimeter i torsdags.
Sedan gjorde tvillingarna Tommy och Kenneth Pettersson och Jacob Wallin en imponerande lagkuletävling för Hablingbo. Det är inte många som klarar att försvara ett SM-guld, men det klarade ungdomarna på ett rättmätigt sätt och nu är trion etablerad i yppersta eliten.
Mina slutintryck från SM i Nynäshamn är att det kan vara oerhört trist och enahanda att se en varpamatch. Särskilt i lagkula där det kan ta över tre timmar att få ett avgörande.
Men jag gillar samtidigt skarpt den psykologiska kamp, man mot man, som det blir i individuell kula.
SM-finalen Martin Hansson-Urban Andersson var till exempel en drabbning på hög idrottslig nivå.
Så om bredden minskar så håller eliten, trots allt, fortfarande bra klass.
Så jobbar vi med nyheter