"Teresias medalj var höjdpunkten"

De har svettats och skrikit, skakat av nervositet och hoppat av glädje. Inför lördagens avslutande fotbollsfinaler samlade GT-sporten fyra av de gotlänningar som sett och synts mest på Ålands olika arenor, för att låta dem sammanfatta sina intryck.
Valet föll på tennisens Alec Arho Havrén, friidrottens Gustav Melén samt badmintonspelarna Helena Nirs och Björn Eriksson, som tillsammans fick svara på sju öppna frågor.

"Dubbeln var historisk"
Vilken var den roligaste gotländska medaljen?
Helena: - Vårt lagbrons i badminton. Det var väldigt speciellt att få vinna något tillsammans i laget.
Björn: - Ja, men vårt brons i herrdubbeln var speciellt, eftersom det var historiskt. Vi har bara medaljer i lagtävlingen tidigare.
Alec: - Det var väl ingen skräll, men jag säger Karros (Karolina Söörs) guld. Turneringen var svag i början, men när den nått topp fyra var det högklassig tennis.
Gurra: - Teresias brons i spjut. Hon har kämpat hårt och det syntes på henne att medaljen betydde mycket.
Vilken var den största skrällen?
Helena: - Inga stora skrällar. Möjligen killarnas klack när tjejerna spelade fotboll, som var imponerande.
Björn: - Den stora skrällen måste vara när jag och Mattias Englund på skoj möttes i beachvolley, i par med varsin volleybolltjej. Han har ju spelat volleyboll, men jag och Tove (Wahlén) vann ändå.
Alec: - Markus (Larsson) tog ingen medalj, men spelade otroligt bra och har verkligen höjt sig under tennisturneringen.
Gurra: - Nej, det var ont om skrällar, möjligen halvmaratonlaget.

"Inte särskilt exotiskt"
Vilken är den största besvikelsen?
Björn: - Att Åland är precis som hemma, så det blir inte så exotiskt att åka hit.
Alec: - Jag vill inte klaga, men det hade varit bra med fler domare i tennisturneringen.
Gurra: - Det var lite kaos på friidrotten ibland, till exempel med tekniken.
Helena: - Att jag och Anneli åkte ut direkt i damdubbeln. Ingen verkade ha koll på precis hur bra de var, paret vi mötte där.
Vad är din intressantaste upplevelse utanför arenorna?
Gurra: - När Mattias Sunneborn stannade en pick-up och vi fick åka på flaket in till stan.
Helena: - Maten på Övernäsgården, där vi bodde, förtjänar ett omnämnande. Den var kanonbra!
Björn: - Svårt att inte nämna vädret, som varit av god klang. Det lovar gott för Gotlands ansökning 2015, att vi kan bjuda på så mycket sol häruppe.
Alec: - Besöket på affärsmannen Anders Wiklöfs privata tennisarena. Att den inte användes i spelen är helt vansinnigt.
Hur många visitkort/telefonnummer har du samlat på dig?
Alec: - Jag känner redan många här, men inga nya faktiskt.
Helena: - Nej, inga faktiskt.
Björn: - Jag bytte i alla fall tröjor med två killar från Isle of Man, men inga kontaktuppgifter.
Gurra: - Inte ett enda. Jag är rätt osocial och blyg av mig.

"Vågade knappt titta"
Vad är det totala intrycket från ö-spelen på Åland?
Alec: - Sol och kamratskap med gamla vänner.
Helena: - Trevligt, lagglädje och att få syssla med ens största intresse.
Gurra: - Att få se andra idrotter än vanligt och lära sig av varandra.
Björn: - ... Ja, och glädjas med andra idrottsmän. Kul att se så mycket nytt, som när vi var på gymnastik. Jag vågade knappt titta när de var igång på den där lilla bommen.
Med Åland i åtanke, klarar Gotland att arrangera spelen 2015?
Alec: - Absolut, men det krävs investeringar.
Helena: - Ja, vi måste få en arenahall och en ny simhall i så fall.
Björn: - ... Men det har också märkts hur mycket ett arrangemang ger tillbaka till ön, vilket gotlänningarna förhoppningsvis insett.
Gurra: - Vi kan klara det och kanske göra ännu mer av det. Det är ju ett bra tillfälle att marknadsföra sin ö på flera sätt.