Politiker. Friluftsentusiast. Bank- och IT-snubbe. Familjefar. Medeltidsfantast.
Hela saken med Stefan Wramner tycks vara att han inte är antingen eller. Han är både och.
– Jag sitter inomhus framför en dator hela dagarna. Då behöver man kompensera det med att vara ute i naturen. Jag är ju också väldigt engagerad i Medeltidsveckan och det är väldigt många av dem är det som jobbar just med IT. Jag tror att många söker en motpol till att sitta framför en skärm hela dagarna.
Han har lätt för att bli intresserad av saker. Och blir han det vill han gärna göra skillnad.
– Fram till i våras var jag ordförande för Friluftsfrämjandet på Gotland och jag är ordförande i Gotlands Fäktklubb. Jag har alltid engagerat mig i olika saker. Det är viljan att påverka som driver mig både inom föreningslivet och inom det politiska arbetet. Man tycker att någonting skulle kunna fungera bättre och då vill jag gärna se till att det blir så.
Vad har du för idrottslig bakgrund?
– Jag har provat jättemånga olika idrotter, men det som jag hållit på med mest är friidrott. Mest spjut, diskus och kula. Det lade jag en stor del av min uppväxt på. Jag spelade även fotboll och bordtennis där jag dessutom hade en tränarroll under skoltiden.
– På senare år har jag, som många andra föräldrar, blivit tränare till grabbens innebandylag och nu tränar jag yngsta dotterns innebandylag. Det har blivit så att jag engagerat mig i de idrotter som barnen håller på med.
Det har blivit så att jag engagerat mig i de idrotter som barnen håller på med.
Vad arbetar du med?
– Jag har jobbat med systemutveckling på SEB i 25 år. Det här med att jobba på distans, som många började med under pandemin, det har jag gjort sedan ända november 2001. För mig blev det faktiskt ett stort lyft när väldigt många fler började jobba på distans under pandemin. Vanan, eller mognaden, för distansmöten och distansarbete har ökat jättemycket de senaste åren.
Vad har du för styrkor som ledare?
– Jag tror att min styrka är att jag har en ledarstil där jag försöker få med mig andra, inte att jag själv släpar andra efter mig. Jag försöker leda genom att vi går tillsammans. Det tror jag är en styrka. Då växer individerna och grupparbetet blir väldigt mycket bättre.
Och svagheter?
– Jag skulle säga att jag ibland kan ta på mig lite för mycket, som du säkert förstått. Jag har svårt att tacka nej.
Hur yttrar det sig?
– Ibland får jag väldigt mycket att göra. Jag försöker att prioritera och nu har jag tackat nej till att stå på någon lista inför valet, så jag avslutar min politiska karriär. Mitt sista regionfullmäktige blir i höst. Kanske kommer jag att få normalt med ledig tid efter det. Tid att göra det jag inte hunnit med under de här tio åren inom politiken.
Vilken är den största utmaningen för idrotten på Gotland just nu?
– Den mest uppenbara utmaningen är att försöka återhämta sig från pandemin. Det har varit svårt för hela samhället och idrottsföreningarna har förstås haft problem med minskade medlemsantal och sådana saker. Där ser jag att RF Sisu Gotland har en viktig uppgift att hjälpa föreningarna så att de ska kunna komma tillbaka.
– I ett större perspektiv är det viktigt att vi kan behålla ungdomarna när de har kommit upp i tonåren. Det är inte pandemin som gjort att gymnasieungdomar slutar med idrotten utan det har de gjort länge. Att få tillbaka dem vi har förlorat under pandemin och få ungdomarna att idrotta längre upp i åldrarna, det tycker jag är det viktigaste för idrottsrörelsen.
Hur lyckas man med det?
– Genom att hitta sätt att stödja de ideella krafterna. Har du inte en ledare till innebandylaget så har du inte heller ett innebandylag. Oavsett hur många killar och tjejer som vill spela. Vi får försöka stötta med utbildningar och olika stöd, till exempel pandemistödet från Region Gotland, och se till att det används så effektivt som möjligt.
Vilken är den största styrkan med den ideella idrottrörelsen?
– Det är just att den är ideell, att folk gör någonting för att de brinner för det. Dels blir det roligare och dels blir det bättre kontinuitet när man gör något för att man verkligen vill göra det.
Det viktigaste är först och främst att folk idrottar, inte hur de idrottar.
Hur ser du på den icke föreningsdrivna idrotten?
– Det viktigaste är först och främst att folk idrottar, inte hur de idrottar. Ur ett folkhälsoperspektiv spelar det ingen större roll du springer i en idrottsförening eller om du springer själv, det viktiga är att du rör på dig. Jag ser dem som två olika delar av idrotten. Bägge två jätteviktiga.
Det tog politikerna 20 år att fatta beslut om byggandet av ett nytt badhus i Visby. Samtidigt har det på Gotland tillkommit ett 70-tal padelbanor på bara ett par års tid. Har föreningsidrotten något att lära av padelboomen?
– Padelbanorna är ofta privata och där har man uppenbarligen hittat en finansieringsform där investerarna ser att de kan få avsättning för sina investeringar. Där är ett jättebra exempel på en icke föreningsbunden idrott som är bra för folkhälsan.
– Det viktiga är inte vem som håller i plånboken. Det viktiga är att det blir en anläggning så att människor kan idrotta. Jag ser privata- och offentliga investeringar som komplement till varandra.
RF Sisu fördelar massor med bidragspengar till det gotländska idrottslivet. Känner du dig som en maktfaktor?
– Jag får ofta frågan: "hur känns det att leda den gotländska idrotten?". Det gör jag absolut inte. Den gotländska idrotten leds av de olika föreningarna. Det är inte så att RF Sisu kan säga till en förening vad de ska göra och inte göra. Makten finns i föreningarna och RF Sisu Gotland finns för att stötta där vi kan hjälpa till.
– Visst kan man till viss del styra med pengar, men ändå inte. Om vi skulle styra mot fel saker så skulle det vara bortkastade pengar som inte leder till någonting. Det gäller att vi tillsammans med de ideella föreningarna kan identifiera var pengarna gör bäst nytta.
Vad ser du mest fram emot i din nya roll?
– Att få komma ut och träffa alla eldsjälar. Alla de här som flera dagar i veckan åker hem från jobbet, tar på sig en träningsoverall och åker in till hallen bara för att de älskar att hjälpa ungdomar att få idrotta. Det ger så otroligt mycket energi att få träffa sådana människor.