Törnrosasömn för galoppen på Gotland

Galoppen var ursprungligen en sport med anknytning till regementsorter och den utövades främst av militärer.
Kapplöpningar arrangerades då, förutom i Stockholm och Malmö, regelbundet i Kristianstad, Eksjö, Halmstad, Östersund, Umeå, Visby och liknande regementsstäder.
Efter att totospel blev tillåtet år 1923 blev sporten mer professionell och galopphästarna kom i större utsträckning att tränas av proffstränare och ridas av jockeys. Ulriksdal utanför Stockholm och Jägersro i Malmö blev de viktigaste galoppbanorna.

Artillerikasernen
Min far - infödd gotlänning - har som sagt efterlämnat ett program från kapplöpningarna i Visby på midsommarafton den 24 juni 1917. Löpningarna anordnades av Visborgs Fältrittklubb i vars styrelse ingick kända namn som överstelöjtnant Tarras-Wahlberg och godsägare Felix von Corswant, den senare ordförande i Gotlands Travsällskap.
Jockeyklubbens då gällande reglemente för galopplöpningar tillämpades och löpningarna var i de flesta fall s.k. offentliga löpningar Bland funktionärerna fanns för mig mer eller mindre välbekanta namn som kaptenerna Beselin och Isaeus (skiljedomstolen), löjtnant Einar Råberg (vid vågen) och löjtnant Sederholm (för banan). Under tävlingsdagen avreds fem hinderlöpningar över 3 000 - 3 500 meter.

Fri återtransport
Banan var belägen söder om Artillerikasernen och hade formen av en åtta. Hästarna var i allmänhet halvblod men i flera fall hade de fullblod i stamtavlan.
Som kuriosa kan nämnas att hästar från fastlandet erhöll ?fri återtransport å Ångfartygsaktiebolaget Gotlands ångare?. Deltagande ryttare kom främst från hemmaregementet, dåvarande A 7, men även från kavalleri- och artilleriregementen på fastlandet.
A 7:arna var framgångsrika och bl.a. vann löjtnant M. Sederholm åtråvärda Damernas Pris på hästen Awa. Min far utbildade sig vid den här tiden till officer på dåvarande I 27 (senare P 18) och hade - enligt en anteckning i programmet - tydligen fått ett stalltips att sergeant Fohlström på hästen Gorm skulle vinna ?Kungl. Gottlands artillerikårs löpning?. Fohlström fick dock se sig slagen av furir Lindlöv på stoet Lady. Den uppenbarligen bästa löpningen vanns av löjtnant Gustav von Braun, vilken var ett känt ansikte inom svensk galoppsport. En annan deltagande ryttare var Carl Strömfelt, som senare blev en av Sveriges segerrikaste amatörryttare inom galoppen.

Med Kaffebrännar´n till banan
Programmet innehöll ett stort antal annonser vilka kan ge en bild av tidsandan för närmare 90 år sedan. Bl.a. gjorde dåvarande Gotlands Bank i programmet reklam för att man diskonterade växlar, Sylve Norrbys Bokhandel för ?Thermos?-flaskor, Visby Bosättningsmagasin för musslinglas och Gotlands Järnhandel annonserade om ?Husqvarna Kokspislar?. Hotellterassen lockade med Kapplöpnings-Diné på Midsommardagen och hade Heinrich Neves Solisttrio som dragplåster.
En annan tidsbild: enligt en notering i programmet åkte min far med ångtåg till banan. Tydligen tog han ångvagnen Kaffebrännar´n - smeknamnet hade vagnen fått av sitt sörplande ljud - från Västerhejdebanans ändstation i Bjers där familjen hade sitt ?sommarställe?.
Järnvägen hade tillkommit på privat initiativ och ägandet var spritt bland boende i socknarna kring banan bl.a. hade min farfar 2 aktier i Trafik AB Västerhejde-Visby.
Annars torde de flesta åskådarna vid kapplöpningarna ha kommit gående från Visby medan utsocknes säkerligen använde häst och vagn.
Bilarna var nog fåtaliga; enligt boken ?Gotlands bilhistoria? fanns det 1917 bara ca 30 personbilar på ön och inga bussar.
Tävlingarna på banan vid Artillerikasernen tycks ha genomförts inte bara under ett år. På ett foto från Lantbruksutställningen år 1928 på samma plats kan man se rester av banmarkeringen. Galopptävlingarna torde då ha upphört.
Galoppen har därefter inte haft någon egentlig förankring hos gotlänningarna på samma sätt som travsporten.

Snabb karriär
Dock har flera gotlänningar utmärkt sig i galoppsadeln ?i modern tid?. Gotlandsgrabben Kenneth Gardelin gjorde en snabb karriär som jockeylärling hos stortränaren Britta Strokirk på Täby Galopp i mitten av 1960-talet. Som mest vann han ett dussin löpningar år 1966. Problem med att rida de låga vikterna torde ha kortat av hans karriär.
En jockey bör ju inte väga mer än högst 57-58 kg inklusive sadel för att klara sig i konkurrensen, ett förhållande som bidrar till att kvinnliga jockeys fått allt större betydelse för sporten.
En annan jockey med viss Gotlandsanknytning är Madeleine Stiwing, som efter en framgångsrik karriär som en av Sveriges första kvinnliga jockeys flyttade till Gotland och var aktiv inom Western Riders. Madeleine har nu flyttat tillbaka till fastlandet.
Syskonen Jarl (?Nalle?) och Ylva Lovén, två av fem syskon bördiga från Lilla Hästnäs norr om Visby, är ytterligare gotlänningar som gjort sig välkända inom svensk galoppsport.

Amatörryttare
Jarl var en av Sveriges framgångsrikaste amatörryttare på 1960- och 70-talet och har totalt vunnit ett 50-tal segrar på släta banan och över hinder. Han är nu tränare sedan länge och har fortfarande några galopphästar i sitt stall i Vallåkra i Skåne. Hustrun Tove liksom sonen Niklas har också tillhört toppen i respektive kategori av amatörryttare. Niklas rider fortfarande, främst som professionell hinderryttare.
Jarl Lovéns yngre syster Ylva hade också en framgångsrik karriär i sadeln och var den första kvinna inom galoppen som fick licens att tävla över hinder mot män. Redan i första loppet över hinder, på Strömsholms anrika galoppbana, vann hon på den egentränade Speedy Gonzales. Totalt tog Ylva Lovén ett 20-tal segrar och lade galoppsadeln på hyllan i början av 1980-talet. Hon är fortfarande ett känt namn inom sporten eftersom hon på Jutagården i Skövdetrakten tar emot och låter rida in åringar för några av de största galopptränarna i Skandinavien. Ylvas dåvarande man Lars Swärd var svensk amatörchampion och i slutet av 1970-talet t.o.m. vinnare av världscupturneringen för amatörryttare. Han har varit en av Sveriges internationellt mest framgångsrika galopptränare med segrar både som ryttare och tränare i England och - så sent som år 2004 - en unik skrällseger med den egentränade valacken Erins Halo på storbanan Longchamps i Paris.

Gotländska segrar
Gotlänningar inom sporten har, som framgått ovan, främst varit aktiva på fastlandet. På senare år har dock gotlandsbaserade Susanne Öslöv och Lars Herlin gjort uppmärksammade inhopp inom galoppen och båda har med ett begränsat hästmaterial kunnat bokföra segrar och placeringar inom ramen för det s.k. riksspelet (Lördagskomben, TRIO m.m.).
Susanne Öslöv och hennes häst Straight Edge har tidigare uppmärksammats i den gotländska lokalpressen.
Med den nu 9-årige valacken har Susanne vunnit ett par tränarsegrar; senast den 2 januari 2005 då hästen vann Söndagskomben på Täby Galopp över 1600 meter till dryga 17 i odds. Hästen har nu ett formtal om 66, vilket är något över genomsnittet i Sverige. Susanne har ridit sedan hon var liten och även arbetat några år i galoppstall på Täby Galopp. Som tränare har Susanne också vunnit en Lördagskomb med sin första galopphäst Petrés Pet.

Sandbana
Gotlandshäst nummer 2 som gjort sig känd på galoppbanorna under det senaste året är 7-årige valacken First Cut, som startat både på Jägersro och Täby Galopp med en seger och flera andraplatser som resultat.
Hästen tränas av Lars Herlin som hemma i Fröjel har en egen sandbana för träningsarbeten. Lars började med galopphästar för några år sedan och hade en trevande inledning som amatörtränare med hinderhästarna Albinona och Glamour Bell. Efter att han köpt First Cut ur stortränaren Michael Kahns stall kom dock framgångarna. Första segern togs på Jägersros premiärdag i april 2004 då championjockey Fredrik Johansson lotsade he