Efter 40 år i idrottens tjänst ser den legendariske radiomannen Owe Järlö slutet på karriären.
Nyligen gjorde han sina sista matcher som kommentator och Helagotland tog rygg på den legendariske radiomannen som vigt halva sitt liv åt den gotländska idrotten.
Därför är det inte utan en stor portion vemod som han för ett par veckor sedan valde att tacka för sig.
Hade det inte varit för att synen börjar spöka så hade han gärna fortsatt.
– Det känns sorgligt, men man kommer till insikt i att man inte riktigt klarar av det. Jag ser inte riktigt längre. Ögonen är inte med, vilket gör att jag missar saker. Jag har problem att se åt vänster, höger går bra. Man börjar bli för gammal och man måste börja inse det också, säger Owe Järlö till Helagotland.
Helagotland följde Owe Järlö under de sista matcherna som kommentator.
Under vintern har han kommenterat Visby Romas ishockeymatcher som Helagotland sänt och när Visby Roma åkte ut mot Karlskrona blev det finalen även för Owe Järlö.
– Tekniken har gått framåt så otroligt mycket och produktionerna blir bara proffsigare. Men jag känner att jag börjar bli för gammal och jag känner inte att jag gör ett tillräckligt bra arbete längre. Jag vill jag kunna känna en inre tillfredsställelse i det jag gör och det gör jag inte idag, säger Owe Järlö i TV-reportaget.
Nyfikenheten finns där och trots att det gått elva år sedan han gick i pension från Sveriges Radio har han egentligen aldrig slutat jobba.
– Jag fick jobba till jag blev 67 år, men sedan fick jag ju inte fortsätta. Då var jag borta några år och kommenterade klubbarnas sändningar. Men efter några år ville radion ha tillbaka mig och nu gör jag ungefär ett inslag per helg. Men då rör det sig om ett kort inslag, någon minut till måndagsmorgonen bara. Det kommer jag att fortsätta med, säger han.
Samtidigt ser han framemot att kunna följa idrotten även utan förpliktelser och inte minst barnbarnens matcher.
– Fördelen är att jag kan sitta och se idrott utan att behöva tänka arbete. Det är väldigt ovanligt för mig, men att bara få sätta sig ner och njuta och kunna titta på taktiker. Det är rätt skönt och jag kommer ju inte att sluta att se idrott så länge jag lever.
