Två trista dubbelnollor
Efter att ha fått nobben inför både Atlanta 1996 och Sydney 2000 fick han äntligen chansen i Paralympics 2004, när de olympiska spelen "kom hem" till Aten.
Få människor unnar jag en sådan ära, denne Niclas Larsson som var så långt nere efter sin trafikolycka på Follingboväg den där olycksaliga dagen i slutet av 80-talet.
Långsamt kämpade sig Niclas tillbaka efter olyckan, i första hand till ett normalt liv men sedan har livet i rullstol bara blivit lyckligare och lyckligare i takt med framgångarna på tennisbanan. Gotlänningen har hittat en underbar tillvaro, i sin målmedvetna träning, i sina matcher och på sina resor på tennistouren runt hela världen.
Nu skulle denna gotländska idrottssaga krönas med en olympisk framgång i Aten, var det meningen. Det var dock en saga som i går tog slut på mindre än en timme.
Världsettan Robin Ammarlaan pulvriserade Niclas Larsson med 6-0, 6-0. Det blev alltså inte ett enda game i OS-debuten.
Förmodligen tog Larssons dröm slut redan när lottningen kom i lördags. I inbördes möten sedan år 2000 hade han nämligen 0-9 mot Ammarlaan. Han hade aldrig tagit ett set mot holländaren, och aldrig mer än tre game i ett set.
åö
Men är man bara 26:a på rankingen efter en något skral säsong så har man egentligen sig själv att skylla. Genom sin dåliga ranking bäddade Larsson själv för att han kunde stöta på en toppseedad i första omgången. Och ska man ta medalj, som var Niclas Larssons kanske lite väl högt uppsatta mål innan OS, spelar det ingen roll när man möter de bästa. De ska ju ändå besegras någon gång.
Så på sätt och vis är Aten-OS därför ett fiasko för Larsson, även om jag just nu mest tycker synd om honom.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Brakförlusten i Aten kan nämligen göra att gotlänningen förlänger sin proffssatsning i flera år. I går berättade han för mig att han redan i stort sett bestämt sig för att satsa vidare mot Paralympics i Peking 2008. Då ska han dessutom ha spelat till sig en bättre ranking, åtminstone topp 10.
Det är klart, en OS-saga som bara handlar om siffrorna 6-0, 6-0 är inget att berätta för barnbarnen om.
Jag förstår att Niclas Larsson vill satsa vidare.
* * *
n Inte heller VIF Gutes fotbollslag har något att skryta över just nu. Även på Gutavallen blev det en dubbelnolla i går.
0-0-matchen mot Vallentuna var en av de sämsta insatserna jag sett Gute göra de senaste åren.
Helt rättvist närmar sig nu också bottenstriden för Visbylaget. Bara fyra poäng skiljer till ett jagande Sirius på kvalplats och det är farligt nära.
Jag har hela tiden hållit Gute som ett mittenlag, trots de många förlusterna under hösten. Men i går uppträdde laget helt och hållet som ett bottenlag. Utan självförtroende, utan fantasi i spelet och utan udd framåt.
Visserligen var försvarsspelet stabilt och bra, men det var heller ingen stor merit mot ett defensivt spelande Vallentuna.
VIF Gute har spelare som normalt spelar med kvickhet och stor fantasi, till exempel Jonathan Partin och Fredrik Larsson på mittfältet, men även de gick på tomgång i går. Partin och Larsson borde kunna betydligt bättre.
Jonas Nygren var bäst framåt, men han var inte alls lika bra som i början mot Enskede i comebacken för två veckor sedan. Alexander Gerndt blixtrade till i sitt 15-minutersinhopp, och hade ett par kombinationer ihop med Nygren, men fick tyvärr inte tillräckligt med tid på sig.
Nu krävs det ordentlig skärpning i Gutes anfallsspel. Redan till nästa omgång borta mot Tyresö, en ny bottenmatch.
Annars kan det bli kval, ett rent livsfarligt kval där allting kan hända. Jag tror ingen i VIF Gute ens vågar tänka på vad som kan hända i ett sådant scenario.
Så jobbar vi med nyheter