2004 startade Gotlands Idrottshistoriska Förening.
”Kjellis” har varit ordförande sedan dess.
– Det är helt knäppt, jag brukar säga att man inte ska sitta så länge som ordförande, skrattar Kjellis som egentligen heter Kjellåke Nordström.
Vid sidan av det sitter han på en rad andra poster: Ordförande i Guldklubben, ordförande i Gotlands hembygdsförbund, ordförande Visby-Haga hembygdsförening och adjungerad kassör i Gutepojkar och Wisby IF:s veteranförening.
Att luta sig tillbaka i gungstolen som pensionär har han inte ro för utan i stället har han grottat ner sig i det som var och fast besluten om att hålla historien vid liv.
– Jag lägger säkert en full arbetsvecka. Dels är jag här väldigt mycket, säger han och pekar över axeln på ett stort prisskåp bakom honom och fortsätter:
– Men jag sitter också mycket hemma. Det blir minst 50 timmar i veckan.
Att dokumentera och bevara den gotländska idrottens historia har blivit hans mission.
– Vi höll på att fördärva ett kulturarv. Det var därför vi startade Gotlands idrotthistoriska förening. Vi ville hjälpa föreningar att dokumentera, vissa föreningar hade knappt verksamhetsberättelsen för ett år tillbaka. Länge var inte idrotten accepterad i de finare kretsarna, men på senare år har vi blivit accepterade på ett helt annat sätt. Nu behöver vi inte arbeta i motvind och det är skönt, säger Kjellis Nordström.
Idrottsmuseet som i dag rymmer två pokalfyllda rum, men också idrottsutrustning från en svunnen tid.
Här finns Wisby IF:s kompletta pokalskåp, Visby Ladies SM-buckla från 2005 och Mattias Sunneborns EM-guld från Stockholm 1996.
Delar av föreningens samling finns också i Ica Maxi Arenas foajé.
– Jag får in grejer varje vecka skulle jag säga. Det är jättehäftigt och spännande. Jag har alltid vurmat för att man sparar på saker. Det kan vara ett kvitto eller vad som helst.
Vad får du tillbaka?
– Jag gör inte det här för att göra mig till utan för att det känns rätt. Får man sen uppskattning så är det ännu roligare, men det är viktigt att vi någonstans samlar på oss de här gamla sakerna som betytt så otroligt mycket.
Idrottsmuseets väggar är välfyllda från golv till tak, men Kjellis Nordström tycker fortfarande att det finns luckor som han gärna vill fylla.
Idrotter som ishockey, speedway och innebandy hade han önskat fler prylar ifrån.
– Drömmen vore en speedwaycykel. Speedway har en stor del i idrottshistorien och jag tycker att guldet från 1988 är den största idrottshändelsen på Gotland.
Föreningen får ofta in prispokaler, plaketter och medaljer.
– Jag brukar säga så här: Varje liten pokal eller plakett finns en människa bakom. Det är där historien börjar.
– Jag får ofta in priser som du inte vet vem som är människan bakom och då är den ointressant, men jag sparar alla för man vet inte om man någon gång kommer över ett tidningsklipp eller en prislista där du kan spåra människan.
I tio år har Gotlands Idrottshistoriska Förening hyrt den gamla vaktmästarbostaden av Region Gotland, men den tiden är begränsad.
Ett nytt badhus planeras att byggas i Solbergaskolans skolträdgård och då kommer föreningen att tvingas packa ihop.
Men med löfte om att man kommer att bli hänvisade till en annan plats.
– Vår förhoppning är att vi får flytta till Solbergabadet. Det är en fantastisk byggnad som går att använda till mycket.
