Upp med huvudena, Endre!

Det finns ingen större anledning att vara allt för besviken.
Inte med lite distans till det hela, så upp med huvudena, Endre.
Ni kan vara stolta över säsongen, det är inget snack om saken. Från att knappt varit i slutspel till att slå ut regerande svenska mästarinnorna och två halvtighta semifinaler.
Iksu är ett bättre lag än Endre och kommer den 19 april att spela sin sjunde raka mästerkapsfinal.
Det är inget annat än respektingivande.
***
Det som dock lämnar lite tråkig eftersmak är Endres ineffektivitet i matchens två första perioder.
När spelplanen fungerar så pass bra som den gör med att bitvis pressa högt och bitvis falla ner, så är det frustrerande hela vägen upp till läktaren när lägena inte förvaltas på ett bättre sätt.
Jag tror inte på oskärpa eller ofokusering, inte i en sådan här match. Jag vet knappt vilket konto alla missarna ska tillskrivas, men onödigt var det.
Med normal utdelning och inte en storspelande Iksumålvakt hade Endre lätt kunnat gjort allt från fem till sju mål.
Nu vet man självklart inte hur Iksu hade reagerat på något sådant men lika lätt som de hade det i sista perioden hade det självklart inte blivit.
Jag tror också att om matchcoachen Daniel Hahne och tränaren Joakim Sjöstrand, ni anar inte hur noga dom är med att påpeka den skillnaden, skulle få välja att göra om något moment i matchen i lördags så är det nog de sista tjugo sekunderna i andra perioden, när Endre har kontroll på bollen, tappar den och får ett mål i baken med tre sekunder kvar.
Det är kanske en sportklyscha men snacka om psykologiskt viktigt mål.
***
Men vi ska släppa förlusten nu.
Man måste se till säsongen som Endre har gjort och även om spelarna och ledarna i lördags inte kunde känna glädje över den nu hoppas jag att den kommer så småningom.
Det är sjukt viktigt att få behålla en hel drös av spelarna i laget. Sara Anteryd är mer eller mindre oersättlig och Anna och Maria Jakobsson går in i vilket annat lag som helst.
Hoppas att Endre har lösningen som gör att vi även nästa säsong ser dom spelarna i Endres tröjor, gärna kryddat med lite nytt.
Anete Seina stannar, det är nog viktigare än många förstår.
Många, vi i media inkluderade, stirrar oss ibland blinda på poängdrottningar och anfallare.
När det är spelare som Seina som är både hjärta och lunga i laget.
Lite synd att inte alla 1 110 stannade och hyllade Endre efter slutsignalen nu när sagan är över för denna säsongen, de hade dom varit värda.
Glöm inte att Globen ligger kvar på samma ställe även nästa år, och året efter det.
***
Släpper man dock Endreögonen för ett tag så är det verkligen en drömfinal på damsidan. Ettan mot tvåan, giganterna inom svensk daminnebandy.
På den nivån är Endre helt enkelt inte ännu.