Värstingvarpan ska ge nya guld
När varpaSM inleds på söndag kommer Bara IF:s Leif "Loket" Olsson att vara beredd med sin värstingvarpa. Man får göra så gott man kan, säger titelförsvararen.
Allt är inte guld som glimmar. Men för Bara IF:s Leif Loket Olsson kan en 4,2 kilos klump av legerad metall, mest aluminium, glimma som guld.
Eller leda till guld.
Förhoppningarna finns där inför varpaSM som inleds på söndag i Nynäshamn. Men de är väl fördolda i en ödmjuk inställning till sin sport.
<span class='mr'>Regerande mästare</span>
Fattas bara. "Loket" som han kallas efter GöteborgsSM 19993 när en viss namne ropade upp hans namn, är regerande svensk mästare i två discipliner.
I fjol tog Bara-kastaren guld i par med Solveig Paulsson och i centimeter i lag.
Man får ju alltid vara förberedd på att det komma någon underifrån. Som förstås vill slå en. Men, säger han på sitt lugna sätt, man får göra så gott man kan.
Det är något som traktorföraren från Fole har lyckats ganska bra med hittills. För att veta exakt hur många SMtecken han har tvingas han dra sig till minnes.
Närmare ett tiotal tror jag i alla fall va?
Närmare bestämt åtta. Om hans egen genomgång stämmer, vill säga.
Men den storväxte kastaren har gjort sig känd i varpa-Sverige på ett annat sätt också. Dessvärre på ett lite minre smickrande sätt.
<span class='mr'>Blytungt 1994</span>
Det var när han och Tore Hansson gjöt in blyvikter i Göteborg 1993 för att få upp vikten. Saken blev riksbekant, men det hela fick också något av ett löjens skimmer över sig.
Det var en ren chansning. Bly i varpa har funnits förr, det vet alla. Och att det skulle leda till avstängning, det trodde jag aldrig!
Men det gjorde det.
Under en Mallorca-vistelse i november 1993 fick han beskedet: ett års avstängning.
Då funderade jag allvarligt på att aldrig kasta igen.
Men kompisarna i Bara sympatistrejkade och Loket fick upp ångan igen efter lite lojt träningskastande. Resten är en del av varpahistorien.
<span class='mr'>Tore pappa till värsting</span>
Kvarstår gör dock hans behov av tunga varpor. Dagens värsting, som såg dagens ljus lagom till DM i våras, är ett resultat av Tore Hanssons kunnande.
Det är en värsting, visst. Men det har ju funnits större, förklarar han.
Den är också ett resultat av Leifs egen arbetssituation.
På vintern jobbar jag i skogen, går med motorsåg. Det ger rätt bra styrka. Jag har en på 4,3 också. Och en lättare om det blåser och regnar.
Förhoppningsvis slipper han det sistnämnda i veckan som kommer.
Tävlingarna drar igång med individuella kula på måndag morgon. För Leif är det en späckad tävlingsvecka som ligger framför honom.
Är man kvar i allt man ställer upp i så blir det en rätt diger vecka.
<span class='mr'>Fingrar kan oroa</span>
Någon oro att inte orka med att kasta sex dagar i sträck - om det nu går så bra - hyser han inte. Möjligtvis kan det kännas lite åt ryggen och han hoppas att fingrarna inte tar alltför mycket stryk.
Däremot är han inte helt bekväm med att ställa upp för ett förhandsreportage.
De som har gjort det har det ju gått åt helvete för på SM, säger han.
Faktum är att han inte riktigt tror på den utsagan själv ens en gång. Att det ska gå att upprepa fjolårets smått fantastiska 72 mot övriga Sverige tror han inte heller på.
Nej, 63 till Gotland. Det är det enda jag vill tippa.
Så jobbar vi med nyheter