Värvning som ger ett stort eko
Det finns inget tvivel om det.
Bägge två är kunniga innebandytränare, men Mika Packalén kan vara Joakim Sjöstrand raka motsats.
En av Sveriges mest meriterade klubbtränare har alltså tagit steget från herrinnebandyn till daminnebandyn.
Och det är bara att titta på Mr Packaléns CV för att inse att det finns få som kan matcha det.
Så det är bara att säga grattis till Endre, som verkligen visar en vilja att förändra och utvecklas.
Men med det inte sagt att en övergång från dam till herr är helt smärtfri och Packalén har givetvis fortfarande en hel del att bevisa vad gäller den biten.
Det krävs ingen Gudrun Schyman för att förstå att gruppdynamiken i ett damlag skiljer sig markant från ett herrlag.
Det handlar om språk, pedagogik och mycket annat runtomkring. Och det är verkligen inte något att vifta bort.
Det har Packalén inte känt av ännu och där i ligger en av hans utmaningar, i och för sig en utmaning som jag tror att Packalén gärna tar sig an.
För det är ju därför han tar det här.
Det är ju egentligen inte så att han har någonting kvar att bevisa som tränare.
Lyckas han med det här då kommer han verkligen att, som han själv säger det, "få skriva det sista kapitlet".
Det kan mycket väl också vara värvningen av Mika som gör att Hanna Sihlman och Eva Didriksson väljer att stanna kvar i Endreland.
****
Men vad är det då som säger att det inte kommer att sluta som det gjorde i i Visby IBK? Att livssituationen med jobb, familj och tränarkarriären inte går ihop.
Lösningen är att inte kräva 100-procentig närvaro vid alla träningspass, låta någon annan sköta resebokning och se till att fokusera på det som gäller coachandet är den väg som Endre väljer och jag tror att den är rätt.
Det är det absolut viktigaste skulle jag tro.
Och skulle alla pusselbitar falla på plats, allt komma i harmoni, och den nya trojkan får ut sitt max - då kan resan gå hela vägen till Globen. Om inte, då tar kan det ta slut betydligt tidigare.
****
Till sist kan man konstatera att Endre och Packalén till en början förnekade att man snackade varandra.
Ett beslut som jag inte riktigt förstår.
Ett "inga kommentarer" funkar alldeles utmärkt om man inte vill prata med en nyfiken GT-journalist, annars vet man snart inte vad man ska kunna tro på.
För det är bara att inse, hur genomtrevlig man än är vill inte alla alltid prata med en. Konstigt.
Så jobbar vi med nyheter