Veckan då blåbären förlorade sin charm

Jag har tröttnat på blåbär.
Alltså inte de där söta rackarna i skogen som man kan göra sylt på. Eller soppa, blåbärssoppa. Kanske saft också, jag är lite osäker. Men soppan minns jag från mellanmålen på dagis.
Det är i alla fall inte blåbären i skogen jag är trött på. Nej, jag har tröttnat på idrottens blåbär.
Ni vet, de som dyker upp på mästerskapen, oftast i friidrott, och är så hejdlöst dåliga att Sportspegeln gör mysfilosofiska inslag om dem.
Som Lima Azimi från Afghanistan som vid friidrotts-VM 2003 sprang 100 meter på den makalöst dåliga tiden 18.37 i mysbrallor.
Eller Eric Moussambani från Ekvatorialguinea som vid OS i Sydney simmade 100 meter fritt 50 sekunder långsammare än tävlingens nästa sämsta deltagare.
Eller pionjärblåbäret Eddie "The Eagle" Edwards som var med i backhoppningen vid Calgary-OS.
Jag har roats av dem, eller skrattat åt dem, rättare och råare sagt. Det är ju kul att se en lönfet sopa kuta 100 meter på 14 sekunder bredvid Justin Gatlin som är i mål innan blåbäret har kommit ur startblocket.
Men ett skämt blir uttjatat om man hör det för många gånger.
Under de pågående världsmästerskapen i friidrott har skämtet tjatats ut fullständigt.
Det är inte bara ett eller ett par blåbär med, utan snarare 20-30.
I varenda försöksheat, både manliga och kvinnliga, på 100 meter stod det någon bortkommen stackare med personbästa på 13.47 bakom startlinjen.
På damsidan var blåbärsinflationen värst.
Elva löpare sprang långsammare än 13.00, varav en inte ens kom under 14.00 (Severina Chilala från Angola).
Tydligen har det blivit inne bland pyttenationer att skicka ett blåbär. Och charmen är borta.

***
Enda riktigt roliga blåbäret i år var Shaka Sola från Samoa.
Han är en duktig kastare med personbästan i kula (18,18) och diskus (58,82) som räcker till att ta medalj på SM.
På OS förra året kastade han 51.10 i diskus och missade - såklart - finalen.
Av nån outgrundlig anledning valde han att kasta spjut vid årets VM. Med mycket måttlig framgång.
Shaka Sola tog sig inte till final. Faktum är att han hade behövt kasta nästan dubbelt så långt för att nå dit. Shaka Sola är för att tala klarspråk en bedrövlig spjutkastare.
Med personbästat 41.18 var han ungefär 20 meter sämre än näst sämsta kastare.
Till skillnad från övriga blåbär är Shaka Sola alltså hyfsat duktig i sin specialgren diskus och skulle kunnat nått final i diskus om han gjort sitt livs tävling.
Men så spolierar han sina chanser genom att kasta spjut.

***
Bara namnet är ju skönt. Shaka Sola. Som en blandning av Chaka Khan och Coca cola.