"Visst, men frågan är hur pass viktig"
GT:s sportchef Carl-Henrik Fridén svarar:
Avsikten med lördagskrönikan, publicerad 27december, var att så ett frö till diskussion och Jonas Rindlaug är långt i från ensam om att ta upp den pucken, men är den som ihärdigast drivs av behovet att "överbevisa" mig. Vilket ser ut att kunna bli svårt eftersom vi utgår från så helt olika utgångspunkter.
Med all respekt för den sakkunskap inom området styrketräning för gotländska idrottare som du verkar besitta, Jonas, så har du inte lyckats med den ambitionen.
Det beror inte på att jag menar att du har fel. Det hoppas jag att du förstår.
Det beror nog snarare på att du inte har läst krönikan tillräckligt ordentligt.
Som jag flaggar för 27 december grundar jag inte mitt högst objektiva tyckande på subjektivt vetenskapliga fakta utan snarare på hur lagen och tränarna använder styrketräning, i vilken omfattning, hur den i sin tur har anpassats till individen, säsongen och spelschemat samt den aktuella idrotten etcetera.
Där menar jag att gotländsk idrott har gått bort sig på egen blå, för att lämpligt nog i dessa dagar använda en känd hockeyterminologi.
För styrkan sitter inte i styrkan utan i glädjen och lusten att utöva först och främst sin idrott.
Eller för att avslutningsvis citera mig själv, som jag skrev i nämnd krönika: "...grunden för fotboll, innebandy, basket och ishockey är inte antalet kilon på skivstänger. Man kan vara stark på plan även utan muskler."
Jag är alltjämt stark i min övertygelse om att styrketräningens, -tränarnas stora inflytande över inte minst lagidrotterna måste fortsätta att diskuteras.
Är din ambition tillräckligt stark så ändrar jag kanske uppfattning tids nog, Jonas.
Sportchef
Gotlands Tidningar
Så jobbar vi med nyheter