2006 köpte Joakim Nordgren och familj ett sommarhus i Katthammarsvik på Östergarnslandet. Kärleken till Gotland växte sig snabbt och när jobbmöjligheten som linjeledare på filmcrewutbildningen på folkhögskolan i Fårösund kom så valde Joakim Nordgren att bli gotlänning på heltid.
– Jag kände då att jag ju måste prova hur det är att bo på Gotland året runt. Så jag flyttade hit och min sambo och min son bor kvar i Stockholm, säger han.
Den 52-årige landslagsmannen började sin karriär i tidig ålder. Redan vid sju års ålder provade han att spela badminton för första gången med sin pappa och hans kompisar i Stockholms badmintonhall.
– Jag började spela med gubbarna. Två timmar på fredagar, sen gick man och käkade hamburgare ihop. Ganska snabbt började jag inse att det fanns någon slags talang och jag började träna med Huvudsta badmintonklubb, säger han.
Idrotten var en stor del av Nordgrens ungdom. Förutom badminton spelade han tennis, fotboll, pingis och höll på med friidrott. Vid 14 års ålder bestämde han sig för att det var badminton han ville satsa på och fokuserade enbart på det.
Ungdomslandslag, tävlingar och läger gjorde att han vid 16 års ålder valde att flytta till Malmö från Bromma för att gå på badmintongymnasium.
– Badminton var stort på den här tiden, det fanns massor med klubbar i Stockholm och i hela Sverige. I Malmö, med närheten till Köpenhamn och Danmark fanns ännu bättre möjligheter att utvecklas eftersom Badminton var, och är ännu idag, en stor sport där, säger han.
Han började spela för Malmö MBK som spelade i elitserien. På den tiden var Joakim en av de mest lovande juniorerna i landet och började etablera sig på elitnivå. Men så hände något.
– Vi tränade minst tio pass i veckan, tävling varannan helg och jag började fundera kring om jag ville ha mitt liv så. Samtidigt kom andra intressen in i livet, som numera blivit mitt jobb. Jag fick problem med skador och det fanns heller ingen riktigt bra strategi för unga spelare från förbundet, säger han.
Vid 20 års ålder la han racketen på hyllan. Han var less och hade tappat suget. Istället blev det studier inom journalistik och film. Först när han fyllt 40 år insåg han att det saknades något i hans liv.
– Det var over and out då. Jag bytte värld. Spelade i rockband, höll på med film och teater. Men när jag närmade mig 40 så fick jag någon form av kris och började motionera igen. Jag hade saknat att röra på mig, säger han.
Av en tillfällighet började han spela racketlon i samma veva. Badmintonracket dammades av och han fick tillbaka glädjen till sporten.
– Jag insåg att jag ju var veteran nu. Så jag anmälde mig för skoj till SM. Där råkade det bli silver i dubbel. Efter det blev jag kontaktad av veteranlandslaget och på den vägen är det.
Resten är som man brukar säga historia. Otaliga medaljer har ramlat in på kontot för Nordgen. Svensk mästare i singel och dubbel, Europamästare i singel och dubbel, All England mästare fyra gånger (ingen annan svensk har vunnit mer än en gång), Denmark open mästare i dubbel och singel och mycket mer.
– Det har varit så jäkla roligt att vara tillbaka på något sätt. Jag hittade tillbaka till kärleken till sporten. Sen är det ju lite lustigt att jag aldrig spelat på seniornivå utan bara spelat på junior och veteran nivå, i princip, säger han.
Nyckeln till varför han kunnat fortsätta spela badminton och tävla på den nivån han gör idag tror han har med det mentala att göra.
– Jag är en taktisk spelare. Har alltid varit det. Jag rör mig inte överdrivet mycket men kan läsa av spelet. Sen gillar jag att träna och vill hela tiden bli bättre. Nu som veteran kan man kanske inte bli snabbare, men det går ännu att bli bättre genom träning. Det motiverar mig, säger han.
Nu tränar Nordgren en till två gånger i veckan och representerar Visby på klubbnivå. Det stora målet kommer i december nästa år när det är dags för veteran-VM igen.
– Det ända jag inte har vunnit är guld i är VM. Så det är det stora målet. Jag har en bronsmedalj, men guld är ändå det ädlaste.
Ångrar du någon gång att du la av?
– Jag känner nog att jag inte gör det ändå. Det här är något jag gör på fritiden och ger mig ett rikare liv. Jag hade inte velat byta det mot att spela professionellt och kanske skadat mig. Då hade jag inte haft glädjen av det nu som äldre.