– Ett fantastiskt hedersuppdrag som jag är både stolt och taggad inför. Hjärtat har sagt ja, men hjärnan säger nej. Jag har inte tiden som krävs för ett så viktigt uppdrag, säger han.
Paul Larsson låter inte särskilt bekant, men skriver vi Dino vet i stort sett alla gotlänningar vem det är. Smeknamnet fick han av en klasskompis på Solbergaskolan.
– Jag har faktiskt träffat och skakat hand med den ”riktige” Dino – alltså den italienske världsmålvakten i fotboll, Dino Zoff, berättar gotländske Dino.
Det hände när Sven-Göran Eriksson och Tord Grip tränade italienska Lazio i slutet på 90-talet.
– Vi var ett gäng ICA-handlare som var i Italien och fick kolla på deras träning. När vi hälsade på varandra efter träningen presenterade han sig som Dino och jag svarade med Dino. Han undrade nog om jag var lite knäpp…
Innan den här intervjun träffade jag Dino som hastigast i samband med en av Visby Ladies matcher i vintras. Ny förlust i Basketligan och Dinos välkända stämma har från läktarplatsen i ICA Maxi arena hörts när inte bollen gått hemmalagets väg. Han vill ju så innerligt uppleva nya framgångar för sitt Ladies.
– Nu måste klubben börja jobba mer långsiktigt och inte starta om med ett nytt lag varje år, funderar Dino.
Dino är på strålande humör när vi träffas. Bjuder på kaffe och färsk bulle. Alltid nära till skratt och under intervjun kommer vi in på otaliga sidospår innan vi styr in på basketen igen.
Han växte upp i Fröjel och gick i skolan i Klintehamn. Son till Gunnar ”BP-Lasse” Larsson och Daisy Hansson. Fem år äldre brodern Ronny var duktig friidrottare, lite av förebild.
– Och mamma var Gotlands första Lucia 1947, inflikar Dino inte utan viss stolthet.
Klart det blev friidrott i början – Einar Smith var ju rektor i Klintehamn. Och Dino själv tränade alla möjliga idrotter på egen hand. Tufft och målmedvetet. Drömde om stora framgångar med sina favoritklubbar.
Men en tragisk händelse den 18 april 1969 innebar att Fröjel byttes mot Visby. 11-årige Dino spelade fotboll med sitt Ekstalag och föll med 3-0 i en bortamatch mot Hablingbo.
– Mamma var också där och fick ett telefonsamtal. Vårt hem i Fröjel hade brunnit. Vi kunde inte bo kvar där.
Dino flyttade till Visby med mamma Daisy och brodern Ronny. Intresset för friidrott tog fart med hjälp av bland andra tränaren Affe Jönsson och brorsan Ronny. Han knep Gotlandsrekordet i 7-kamp i sin åldersklass med kulstötning som klart bästa gren.
– Som 16-åring stötte jag 17.64 med fyrakiloskulan och var då tvåa i Sverige.
Så lovande i friidrott, men ändå blev det basket för dig?
– Min klass på Solbergaskolan var en riktig idrottsklass. Vi skulle spela skol-DM i basket i Garda och jag blev uttagen som lagkapten. Men Södervärn var alltid bättre, vi förlorade tre finaler i rad mot dem.
Han var ändå fast i basketen. Med råge. Dino reste till Stockholm på egen hand bara för att kolla på sitt favoritlag Alvik.
– De upptäckte mitt stora intresse och jag blev deras maskot under några säsonger.
Diverse skolcuper blev sedan inkörsporten till de större matcherna och arenorna.
– Vi som gick Säveskolan hade ett starkt lag och ett år vi slog tre Norrköpingsskolor i Gymnasiecupen. Efter det blev jag erbjuden kontrakt med Hageby (Norrköping) i högsta serien.
Dino valde då mellan att göra lumpen i Norrköping och spela basket med Hageby eller att resa hem och coacha Visby AIK:s damlag. Valet föll på Visbylaget. Nu hade spelarkarriären bytts mot en framgångsrik karriär som coach. Men Dino ville vidare. Även med studierna.
– Jag kom in på juristlinjen vid Uppsala universitet och frågade också om jag fick coacha ett lag i storklubben KFUM Uppsala. Fick ta hand om killarna födda 1964-65 som aldrig brukade vinna. Några år senare blev vi först regionmästare och därefter riksmästare!
Uppsala upptäckte därmed vilken förstklassig coach Dino var och han fick ta klivet upp i damlaget som han förde till SM-semifinal. Raskt marscherat!
Här hemma i Visby gick Dinos framgångar i Uppsala minsann inte obemärkt förbi. Plötsligt ringde telefonen. Visby AIK (som 1992 blev Visby Ladies) var på väg att ramla ur division 1, näst högsta serien, säsongen 1982-83.
– De ville att jag skulle komma hem och även ta Susanne Rosengren med mig. Sussie och jag var då ett par. Men för att komma hem krävde jag att AIK skulle skaffa en duktig amerikanska.
Så blev det. Tracy Brown blev första amerikanska förvärvet och blev också stor publikfavorit. AIK klarade serien utan poängförlust och även kvalet. Nu var man uppe i den allra högsta serien där Dino som coach fick vara med om två SM-finaler, men aldrig någon vinst. Men hans temperamentsfulla sätt att coacha tjejerna var bara det värt entrén.
– Man går ju på matchen för att kolla lika mycket på Dino som på tjejerna, minns jag någon sa.
– Jag var förhållandevis ung som coach, hade kanske behövt lite mer livserfarenhet, funderar 62-åringen idag. Men egentligen är jag så här i efterhand rätt nöjd med att vi inte vann SM under min tid, då fanns ju motivationen kvar som gjorde att det äntligen blev ett SM-guld 2005.
Eva Areskoug, idag 53 år, som var med i laget fram till 1988 (spelade även 50-talet landskamper) har starka minnen av coachen Dino:
– Han var helt orädd och fantastiskt duktig på att motivera oss tjejer. Vi hade sanslöst roligt under de här åren och jag har bara positiva minnen. Dino påpekade också att det inte var någon social verksamhet vi höll på med och att vi skulle vara det bäst tränade laget. Mycket av det han lärde oss har jag tagit med mig efter karriären.
Framgångarna med Visby Ladies gjorde också att Svenska Basketbollförbundet upptäckte vilken potential som fanns i Dino. Jobbet som förbundskapten för damlandslagen blev hans.
– Jag var landslagscoach i fem år och fick vara med om cirka 100 landskamper med en sjundeplats i EM 1987 som främsta merit. Också det en fin tid.
Den magnifika Visbyvillan där vi träffas är Dino och hustrun Cilla på väg att sälja. Nästa bostadsadress är Kappelshamn, stället är ett arv från Cillas föräldrar.
– Nu när vi inte längre har barnen hemma har det här blivit alldeles för stort. Vi trivs redan jättebra i Kappelshamn, säger Dino som 2022 helt lämnar över också ICA Maxi till äldsta dottern Moa.