Den senaste förlusten mot Wetterbygden må fortfarande skava lite, men det märks på Jessica Kelliher att hon är tillfreds och trivs med tillvaron.
– Det är riktigt bra. Att komma tillbaka hit för min andra säsong på Gotland har betytt mycket för mig. Annars handlar de första månaderna när man åker över till Europa mycket om att lära sig. Lära sig känna en ny stad, knyta nya kontakter, nya lagkamrater och förstå hur klubben fungerar. Det är mycket anpassa sig till. Att komma tillbaka har på ett sätt känts som att komma hem, mitt andra hem utanför Wisconsin. Det är väldigt roligt att känna så, säger Jessica Kelliher.
Hon sticker inte under stol med att lagets prestationer är en betydande orsak till välmåendet. Ifjol vann Visby Ladies endast två matcher innan nyår, under den här hösten har de redan segerjublat vid sex tillfällen.
– Och det borde ha varit sju, säger hon och himlar lite med ögonen åsyftandes fadäsen den gångna helgen.
– Laget går mycket bättre i år vilket såklart också gör det trevligare. Jag kan verkligen inte klaga.
Att hon som hela ligans poängdrottning (23,9 poäng/match), i ett lag som inte ens var riktigt nära slutspel, valde att komma tillbaka var anmärkningsvärt och det har till stor del sin förklaring i potentialen hon såg i klubben. Säsongsöppningen som innebär en delad andraplats i en ytterst jämn ligatabell visar att den potentialen steg för steg börjar förverkligas.
– Vi hade folk i och runt laget som inte var nöjda med att vara ett bottenlag, och som lägger ner jobbet och energin som krävs för att förbättras. Det betydde mycket för mig. Och om jag gillar stället och folket och mitt lag, varför skulle jag då inte lägga min energi till att vara en del av utvecklingen mot nya nivåer av framgång. Det tilltalar mig mycket mer än att ta det bästa anbudet från Euroleague och hoppa runt från säsong till säsong, att göra något sådant intresserar mig inte. Det handlar om upplevelsen, jag bygger hellre upp något med härliga människor runt mig än att komma till något som redan är färdigt och fungerar som en maskin.
Ladies har gått från att vara ett förlorande lag till att vara vinnande lag.
– Det är väldigt exalterande, kanske framförallt att se våra svenska spelare som varit här några år när det inte gått så bra. Att se hur deras självförtroende och moral växer och att de känner att det här är en annorlunda säsong, det finns en ny tro på det vi gör. Och det gäller inte bara vårt lag, jag tycker det finns en underbar energi i ungdomslagen också.
Hon betonar dock vikten av att skynda långsamt och inte sväva iväg förhastat.
– Samtidigt är det här inte något som sker över en natt. Det är fortfarande tidigt på säsongen och ligan är jämn så jag kommer inte sitta här och säga att vi är ett topplag, men vi är på rätt väg. Ligan är konkurrenskraftig så det kommer inte vara många lätta matcher för oss, gör vi inte rätt saker kan det gå snabbt med några förluster i rad. Vi tar det ett steg i taget och är redan en vinst ifrån vad vi åstadkom på hela förra säsongen.
Jessica har tagit vid från förra säsongen och är hittills ligans poängdrottning även i år med 25,4 poäng/match. Förra året kunde hon i viss mån gå lite under radarn som ny i ligan, men den här säsongen är överraskningsmomentet förbrukat. Hennes namn är väletablerat och utlöser samtliga motståndares varningslarm, vilket gör den fortsatt höga poängproduktionen anmärkningsvärd.
– Både ja och nej. Förändringarna i laget har gjort det lättare för mig, att Davion (Wingate, red. anm.) värvats förenklar för hon är en helt fantastisk poänggörare, så nu är det inte bara jag som drar till mig uppmärksamhet i offensiven. Samtidigt så känner alla motståndare till mig nu och vet vad jag har för speltendenser. I och med det vet jag att jag måste ändra och vidareutveckla mitt spel för att hjälpa laget till framgång, och vår coach Xavi (Hernández) hjälper mig väldigt mycket med det. Han är väldigt duktig på att scouta motståndarna och hitta vägar runt deras styrkor.
Du har blivit ännu smartare och mer komplett som spelare.
– Ja, jag måste växa som spelare tänka mer och läsa motståndarens försvar när jag har mycket bevakning. Sedan förra säsongens sista match har jag jobbat hårt för att utvecklas och komma så väl förberedd som möjligt till den här säsongen. Där har återigen Xavi varit en viktig del genom att påtala vilka brister jag behövde jobba på. Jag gillar verkligen hans ärlighet och rättframhet, att han inte bara hyllar mig för poängen jag gjorde utan snarare påpekar hur jag ska bli bättre.
Jessica är i det närmaste konstant på planen när Ladies spelar, hon har under hösten snittat 39,1 minuters speltid per match.
Är det tufft med den spelmängden sett till den tuffare bevakningen?
– Det är helt okej, och något som jag också har förberett mig på inför säsongen. Jag har gjort mitt bästa för att vara i fysisk form för att hantera den spelmängden. Det blir ju många minuter och dagen efter match kan kroppen vara lite öm, men det är jag van vid. Sedan handlar det även här om att vara smart och spara energi i rätt lägen då det inte går ut över laget eller leder till något onödigt misstag, det är en balansgång.
Känslan är att du är snabbare nu än för ett år sedan.
– Ja, jag tror det och det är faktiskt något jag fokuserat på. Jag försöker pusha mig själv för varje år och höja ribban. Det var en pollett som ramlade ner under sista året i college, då insåg jag hur stor fördelen är när man är snabbare eller starkare än sin motståndare. Om jag exempelvis kan göra sex enkla kontringspoäng/match tack vare att jag springer ifrån min motståndare från halva plan så är det ju toppen.
Laget har som sagt börjat säsongen bättre än på oerhört länge, men det finns fortfarande aspekter i spelet som definitivt inte stämmer. Visby befinner sig på andra plats i tabellen, men laget läcker rejält i defensiven och är näst sämst i ligan på att hålla tätt bakåt. De har släppt till hiskeliga 79,4 poäng/match efter nio omgångar. Återigen är matchen mot Wetterbygden ett talande exempel, Ladies gjorde då 85 poäng framåt men förlorade ändå.
– Ja, det är en match vi skulle ha vunnit klart. Vi har släppt till alldeles för mycket poäng och det är oroväckande.
Vad beror det på?
– Jag tror att vi måste hitta vår identitet och tuffa till oss i försvaret. Nu har vi vaggat in oss i en falsk säkerhet eftersom vi vet att vi kan göra gott om poäng framåt, och på sikt är det farligt. Wetterbygden gör i snitt 60 poäng/match men de gjorde 93 mot oss, det är riktigt illa.
Hon är dock övertygad om att det kommer bli bättre.
– Vi är medvetna om det och jag tror att vi kommer få ordning på det. Jag tycker vi har spelarna för att kunna vara starka defensivt, det handlar om att få ihop kollektivet. Vi behöver för det första förbättra kommunikationen, så att vi får en grundläggande ordning.
Ett bekymmer är möjligheterna att träna försvar fem mot fem.
– Det är svårt att återskapa matchliknande situationer, ibland har vi inte ens tio spelare på träningarna så det blir att vi tränar mycket tre mot tre eller fyra mot fyra. Då kan försvaret fungera bra, men så blir det en helt annan dynamik när det är fem mot fem i match.
Vid sidan av planen umgås hon främst med lagkamraterna. Hon bor tillsammans med fem av dem i ett hus.
– Vi är ett riktigt härligt gäng som kommer väldigt bra överens, det är till och med bättre nu än förra säsongen. Vi fikar, kollar på filmer och så blir det ju en hel del basket som vi tittar på också. Sedan tycker jag om att vara utomhus, och vi har faktiskt till rätt nyligen badat i havet. Men nu är det nog tre veckor sedan senaste doppet, det börjar bli lite väl kallt i luften nu.
Vidare är Jessica en riktig bokmal.
– Jag älskar att läsa och har nog 200 böcker på min "att läsa"-lista. Jag har alltid en bok med mig, det är perfekt att ha på färjan och så vidare. Sedan går det där i faser, men det kan bli uppemot tre böcker på en vecka.
Förra säsongen startade hon en bokklubb i laget, men den ligger i dvala för närvarande.
– Jag har frågat mig vad som hände med den, säger hon med ett skratt och fortsätter:
– En del av problemet var att få alla att läsa klart boken, det varierade ganska mycket. Jag lockade med att efter att vi alla läst boken kunde vi se filmen, men det drog ut på tiden så till slut såg vi filmen ändå.
Om bokklubben kommer att återuppstå är högst oklart.
– Nja, det är nog tveksamt. Jag tror att det är bättre om vi prioriterar försvarsspelet, säger Jessica Kelliher med ett stort leende.