Börje ”Bobban” Karlsson blev gotländsk juniormästare i bordtennis redan som 16-åring 1958 efter finalvinst mot den ett år äldre Lasseman Larsson. Han blev sen distriktsmästare i herrdubbel några gånger i par med Kent Nilsson, knep flera lagtitlar med Gute och representerade samma klubb i division 2. Gott nog, kan tyckas.
Men det är inte som spelare den idag 78-årige Börje gjort ett rejält avtryck inom sporten. Han blev istället domare och överdomare på högsta internationella nivå. Kunnig, påläst och med den respekt och pondus som krävs för uppdraget.
– Fantastiskt så mycket jag fått vara med om. Jag har haft olika uppdrag på 17 VM och ett tiotal EM. Och så många trevliga människor runt om i världen jag träffat, säger Börje när vi träffas i hemmet i Visby.
Uppdragen har inte gått obemärkt förbi.
– Jag har fått både Riksidrottsförbundets förtjänsttecken i guld och Svenska Bordtennisförbundets förtjänsttecken i guld med emalj. Det är jag riktigt stolt över.
Numera lever han ett någorlunda stillsamt pensionärsliv. Frugan Ulla har drabbats av Alzheimer och tillbringar sina dagar på ett äldreboende, Börje bor ensam i den fina lägenheten på Brömsebroväg.
– Så orättvist att Ulla råkat ut för denna hemska sjukdom, hon som är väldens snällaste människa, säger Börje och visar samtidigt upp en liten lapp där Ulla skrivit ”Glöm inte bort mig”.
Så fina rader att betrakta för Börje nu när de inte längre kan bo tillsammans.
Vi backar till tidigt 1940-tal. Krigsåren. Börje föddes 1942 och tillbringade de åtta första åren i Nyköping, pappa Göstas hemort. Mamma Ellen kommer från Fårö.
– Det var mamma som ville hem till Gotland igen.
Börje hann dock med att göra sin tävlingsdebut i Nyköping. Som 6-åring. I gång av alla sporter.
– Jag kom tvåa, här är priset jag fick, säger Börje och visar upp en pytteliten pokal. Det är mitt allra första idrottspris.
Sportintresset hos Börje var stort redan i de unga åren. Friidrott, skidor, fotboll, bordtennis…
– Gillade att följa friidrott och skidor på radion. Jag kan än idag räkna upp alla segrare i friidrott vid OS i Helsingfors 1952. Sånt där onödigt vetande.
Fotboll var också ett stort intresse. Börje bodde på den tiden utanför Söderport och spelade mycket med kompisarna i den så kallade gropen utanför Skansport. Målen står fortfarande kvar kan undertecknad konstatera efter en promenad i området.
– Vi bildade Söderports BK och spelade mot andra kvartersgäng.
Sen blev det Gutes pojk- och juniorlag och han blev även uttagen till elitpojklägret på Malmahed. Alla pojkars dröm på den tiden.
– Men jag får väl erkänna att jag inte riktigt räckte till i fotboll. Nådde som högst till Gutes B-lag.
Därmed över till bordtennisen. Det var klasskompisen Olle Bergqvist (numera avliden) som ledde in Börje på bordtennis. Gute höll först till med sin pingis i Gutes egen barack. Fick sen flytta över till den något större baracken längst söderut på Gutavallen. Som idag är vaktmästarnas förråd för olika maskiner.
– Det var ju rena paradiset att få flytta dit. Jag fick dessutom en liten anställning som extra vaktmästare, hade nycklar och därmed fri tillgång till lokalen. Vi i Gute kunde träna rätt mycket.
Det gav också resultat. Börje fick åka på SM och på träningsläger där även storheter som Hasse Alsér och ”Stor-Stellan” Bengtsson fanns med.
– Bara att få komma med på SM och träningsläger på fastlandet var ju stort. Men jag hade väl lite av det där fastlandskomplexet, lyckades inget vidare nationellt.
Men komplex som domare eller kursledare infann sig aldrig hos Börje. Tvärt om. Blott 25 år gammal, när VM avgjordes på Johanneshovs isstadion 1967, kallades Börje till Stockholm och fick döma många matcher. Han fick till och med döma damfinalen mellan två japanska par. Hans agerande var klockrent.
Därmed hade Börje gjort sig ett namn. Fler stora turneringar som VM och EM och SOC väntade runt hörnet. Han blev en av Sveriges första internationella domare. Börje vurmade också hårt för utbildning av nya domare. Otaliga är de domarkurser han initierat och basat över.
Att vara vanlig domare – alltså att sitta vid borden och döma och visa ställningen – blev med tiden en inte särskilt utmanande uppgift för Börje Karlsson. Han ville vidare. Uppåt! 1990 blev han en av världens första överdomare lagom till VM i Kuala Lumpor.
– Jag blev faktiskt överdomare utan att ha gjort provet. Jag var nämligen med och tillverkade frågorna till de andra kursdeltagarna.
I 23 är – från 1983 till 2006 – satt Börje dessutom med i den internationella domarkommittén. Som överdomare har han aldrig varit rädd för att gripa in när någon av de ”vanliga” domarna vid borden behövt hjälp och stöttning. VM i Tokyo 1983 kan vi ta som exempel. Då hade kineserna kommit på ett sätt att störa motståndarna i samband med serven.
– De stampade hårt i golvet, berättar Börje. Men min kollega Gert Strid och jag tyckte att de stampade alltför hårt och därmed störde motståndaren. Serven fick gå om.
Det där gillades inte i pingisens stora land.
– Vi fick en hel del skäll och de påstod att vi förstört Sveriges relation till Kina.
Nåväl, de båda svenska domarna fick rätt och det där våldsamma stampandet i golvet har försvunnit. Här ett annat exempel när Börje gripit in:
Vid en match i Europaligan på 70-talet mellan Sovjet och Tjeckoslovakien kastade inte den ryske spelaren upp bollen vid serve. Börje dömde bort två bollar innan den ryske spelaren rättade in sig i ledet.
– Publiken höll med mig, jag fick applåder. Man hann ju tänka lite på Sibirien…
Ett ännu tuffare beslut tog Börje som överdomare vid SOC i Göteborg. En fransk landslagsman markerade slag mot domaren sen han blivit missnöjd med ett domslut. Då ingrep Börje resolut från sin plats på läktaren.
– Jag sa till fransmannen att han spelat färdigt, matchen var förlorad. Ett exempel på ett obekvämt beslut som man ibland tvingas ta som överdomare.
Vi skiftar snabbt - bästa minnet från alla åren i pingishallarna?
– Utan tvekan OS i Barcelona där jag var överdomare. J-O Waldner tog guldet och vi domare fick också ganska bra betalt.
Att vara överdomare (brukar vara tre på EM och VM) innebär också att det som regel blir tid över för sightseeing och utflykter. Perfekt för Börje som är en allmänbildad och nyfiken person, det finns ju mer än pingis att uppleva när man besöker nya platser.
Vi avslutar med några rader pärk. Eftersom Börje är ingift i Dahlgren-släkten har han också varit engagerad i Stångaspelens pärktävlingar i ett tiotal år.
– Jag införde fasta domare under pärktävlingarna. Det där schemat satt jag på Fårö och snickrade ihop, också det ett trevligt och spännande uppdrag.