Jan ”Bankan” Kristoferson är en av få gotlänningar som nått elitklassen
Häng med, nu blir det riktig nostalgi.
Så här såg seriesystemet ut i mitten på 60-talet på Gotland: Högsta serien var division 5, därunder två division 6-serier, norra och södra, och slutligen fyra division 7-serier, norra, östra, västra och södra. Lägg därtill pojkserien norra och pojkserien södra. Totalt 54 lag. Och då har vi ändå inte räknat med IF Gutes och Hemse BK:s A-lag som spelade högre upp i det nationella seriesystemet med fastlandsmotstånd. IF Gute blev för övrigt Visby IF Gute genom sammanslagningen 1967
– Konkurrensen från andra idrotter var inte så stor på den tiden, säger Janne ”Bankan” Kristoferson, 79, en av Gotlands allra främsta spelare som även administrerade serierna på den tiden. Det fanns ju pingisbord i nästan alla bygdegårdar runt om på ön. Det gjorde att sporten blev lättillgänglig för alla.
Ta en klubb som Östergarns IK som ett exempel. ÖIK hade säsongen 1966-67 två lag i det lokala seriesystemet, A-laget i division 6 södra och B-laget i division 7 östra. Här fanns duktiga spelare som Per-Johan Göthberg, Ivan Ahlgren, Sune Österdahl (prästen ni vet) och hans syster Lisbeth för att ta några exempel.
– Pingisen var ju det enda man hade på vintern, minns den idag 90-årige Per-Johan Göthberg som under flera år var Östergarns främste spelare.
Göthberg drar sig till minnes:
– Ta bara på en socken som Grötlingbo, vilket lag de hade – bröderna Edgar och Evert Larsson, ”Nicken” Thomasson och Hasse Norrby. Och Havdhem med bröderna Kalle och Sven Blomqvist.
Något annat speciellt minne från 60-talet?
– Vi spelade bortamatch mot Eksta. Det var samma kväll (1963) som president Kennedy sköts ihjäl. Det minns jag så väl. Betydligt trevligare händelser är ju att jag varit med och vunnit Guldracketen och kommit tvåa i Skinkspelen.
Tre lovande Gutespelare på 1950-talet, från vänster Lars-Erik ”Lasseman” Larsson, Börje Karlsson och Kent Nilsson.
Många var också alla de tävlingar som arrangerades på 60-talet och som inte finns kvar idag – som till exempel Norderträffen, Suderträffen, Eskelhemskampen, Grötlingbokannan, Fårfiolen, Landsbygdsmästerskapen, 10-manna och vissa av de kommuner som då fanns arrangerade också egna kommunmästerskap.
Det var mycket tack vare alla bygdegårdar som pingisen kunde bli så bred här på ön. När Jan Kristoferson och undertecknad räknar kommer vi fram till följande klubbar/socknar/bygdegårdar som fanns med i pingisfamiljen på 50 och 60-talen och en bit framåt: Fårösund, Othem, Hellvi, Slite, Lummelunda, Väskinde, Fole, Ekeby, Endre, Dalhem, Barlingbo, Hörsne, Roma, Östergarn, Tofta, Eskelhem, Eksta, Silte, Levide, Hemse, Burs, När, Garda, Havdhem/Hansa, Hoburg, Grötlingbo, Rone, Alva, Vall, Väte, Klintehamn och Ljugarn. I Visby fanns Gute, Visby IF, Visby AIK, IFK Visby. Det fanns ingen annan sport på den tiden som hade samma bredd.
Östergarn hade flera lag i seriespel på 60-talet – här ses Ivan Ahlgren något senare i karriären.
Hemse och Gute var också de främsta klubbarna om vi kollar på rankingen av enskilda spelare. Den 10 oktober 1966 såg klassificeringen ut så här:
Elit: Jan Kristoferson, IF Gute. Klass 1: Kent Nilsson, IF Gute, Tommy Pettersson, IF Gute och Vidar Stenberg, Hemse BK. Klass 2: Håkan Berling, IF Gute, Thomas Gottfridsson, IF Gute, Kåre Hansson, Hemse, BK, Ulf Holmgren, Hemse BK och Bengt Kristoferson, Hemse BK. Därefter 40 klass 3-spelare och övriga tillhörde klass 4.
Siv ”Rone-Siv” Pettersson – ursprungligen från Rone – blev svensk mästare i bordtennis i Djurgårdens lag.
Börje Karlsson, som senare blev en erkänd internationell domare, har minnen.
– Kommer ihåg en seriematch i Ekeby, det var så kallt i lokalen att vi fick spela med handskarna på. Och i Eskelhem var det så trångt i bygdegården att ett bord placerades på scenen under Eskelhemskampen.
Vid en match i Grötlingbo bygdegård mellan Visby IF:s offensivt lagde Åke Eneqvist och Grötlingbos defensive Edgar Larsson kom den sistnämnde till slut så långt från bordet att han hamnade på kaminen, förlorade bollen och ville spela om den. Varvid Eneqvist kontrade:
– Jag kan väl inte hjälpa att du satte dig på kaminen…
Börje Karlsson, sedermera internationell domare, tränar forehand i Gutavallsbaracken.
Vi håller oss kvar på södra Gotland och tar oss till Burs där Karl-Johan Johansson, 75, var och är en drivande kraft och även duktig spelare. Klubben hade faktiskt ett lag i högsta Gotlandsserien säsongen 1966-67 och även B-laget i division 7.
– Vi hade till och med fyra lag i seriespel i början på 70-talet minns Karl-Johan. En gång vann vi ”Lilla DM”, slog VIF Gute i finalen. Det var inte alls poppis i det unga laget från Visby…
Pingisen är ingalunda död i Burs idag.
– Tisdagar spelar vi i bygdegården, det kan vara uppemot tio personer som kommer då. Pingis är inte bara en idrott, det ger också en trevlig samvaro med kompisar.
Här är vi framme vid tidigt 70-tal, där Gutestjärnan Kent Nilsson instruerar från vänster: Mikael Blomqvist, Stefan Norrby, Gunnar Lind, Håkan Loob, Åke Huss, Christer Lorentzon, Martin Persson och Lars-Erik Karlström.