Janne Kristoferson är en av öns bästa bordtennisspelare genom tiderna.
Än har han minsann inte släppt greppet om sin kära bordtennis. Janne är den som idag styr och ställer i IFK Visby, Gotlands ledande bordtennisklubb de senaste åren. Lägg därtill att han fortfarande är aktiv som veteranspelare. Har deltagit i ett par VM, men även i EM och Nordiska Mästerskap.
Det ska sägas direkt – Janne och undertecknad är jämngamla, känner varandra ganska väl och växte upp med pingisen, dock i olika klubbar. Janne till att börja med i Hemse BK, jag i Endre IF och IF Gute. Vi fightades mot varandra (Janne vann för det mesta), men vi spelade också tillsammans i det gotländska distriktslaget för juniorer där vi under en fastlandsturné bland annat besegrade Stockholm.
På senare år har vi inte haft så mycket kontakt, men den här dagen träffas vi i Jannes och hustrun Lenas fina villa i Slite. I 55 år har de varit gifta.
– Jag var bara 25 år och Handelsbankens yngsta kontorschef när Lena och jag flyttade hit till Slite, berättar Janne.
På väggarna i villan hänger gotländska klassiker som Erik Olsson, Lars Jonsson, Kurt Ullberger, Axel Eriksson, Naemi Eriksson och Hans Ekedahl. Konst är något som intresserar både Janne och Lena. Och matlagning. Vi som följer Janne på Facebook får ofta läsa om de kulinariska läckerheter han lagar till.
– Framför allt gillar jag att laga till något gott till fredagskvällen. Då kan jag stå i flera timmar med förberedelser och sen äter man upp det på fem minuter.
Janne tillbringade sina första år i Sanda, men växte därefter upp i Hemse där pappa Johannes var en välkänd profil och chef på Handelsbanken.
– Jag är född in i Handelsbanken, skrattar Janne.
Redan i 12-årsåldern väcktes intresset för bordtennis.
– Mitt första racket sågade jag själv till på slöjden.
Bordtennisen var på 60-talet en stor och dominerande sport i Hemse, ja på hela Gotland. Janne tar ett exempel.
– 1966 fanns det 56 bordtennislag i de olika lokala serierna.
”Janne Bankan” var ingalunda enda talangen i Hemse. Med Hasse Sandsjö som driftig ledare lockade man också till sig de mest lovande spelarna från andra håll på södra Gotland.
– Hasse var en jättebra ledare, berömmer Janne. Han lade grunden för många av oss.
Janne Kristoferson (till höger) och artikelförfattaren möttes i Skinkspelens semifinal 1957. Den gången blev det ingen vinst för Janne.
Att Janne hade talang blev tidigt känt även utanför Gotlands gränser. Han blev uttagen till flera läger tillsammans med stora delar av svenska junioreliten. Vi kan bara nämna namn som Hasse Alsér och bröderna Kjell och Christer Johansson och med flerfaldige världsmästaren Ichiro Ogimura som tränare så förstår ni vilken nivå vi talar om.
Blott 15 år gammal vann Janne sitt första junior-DM i singel efter segrar mot bland andra Kent Nilsson och Bert Larsson. Sen rullade det på.
Vidar Stenberg, klubbkompis med Janne i Hemse BK, minns så väl när han tillsammans med Janne blev distriktsmästare i dubbel 1964. Finalseger med 3–2 mot favorittippade Kent Nilsson/Rolf Hernberg, IF Gute.
– Vi låg under med 2–0 och jag, som spelade utpräglat defensivt en bit från bordet, hade ett helvete med Kents svåra topspin, bollen gick rakt upp mot taket. Bankan blev sur och sa bestämt ifrån att jag inte fick lämna bordet. Jag tog några steg framåt, mötte bollen tidigare. Kent kom av sig och vi vände och vann med 3–2. Har nog aldrig i mitt liv spelat så bra som då.
Vad var Jannes styrka som du minns?
– Offensiven. Hans spel var riktigt aggressivt, lämnade aldrig bordet. Stor skillnad mot hur jag spelade.
En orsak till det offensiva spelat kan, enligt Janne, vara att det inte fanns särskilt mycket utrymme bakom borden i Hemvärnsgården i Hemse där man höll till på 60-talet…
Efter tiden i Hemse BK bytte Janne till IF Gute som 1967 blev VIF Gute. Tillsammans med Kent Nilsson, Tommy ”Tumba” Pettersson och Stig Olsson (lumpade på Gotland, värvad från Norrköping) nådde man säsongen 1966-67 en andraplats i landets näst högsta serie, bara tre poäng från avancemang till högsta serien. En strong prestation!
Janne Kristofferson
Kent Nilsson, som gick bort häromåret, var ett stort namn inom gotländsk pingis. Utan tvekan den spelare som nått allra längst på herrsidan. Janne minns:
– På 60-talet möttes vi i DM-finalen fem år i rad, Kent vann alla gånger. Sen flyttade han till fastlandet och då vann jag singeltiteln tre år i rad, 1968-1970.
Janne var under flera är rankad som elitspelare i landet, det betyder att man finns med bland de cirka 50 bästa. Vid åtta tillfällen har han också kvalificerat sig till SM.
– 1966 var nog mitt bästa år. Då avancerade jag till fjärde omgången i SM, men fick där stryk av Per Magnusson, BTK Linné. Slutade därmed på 19:e plats i herrsingel.
Frugan Lena sitter med vid intervjun och säger plötsligt när vi pratar om karriären:
– Det finns inget lagom hos Janne. Är det något han ger sig på så blir det full satsning.
Du borde haft erbjudanden från klubbar på fastlandet?
– Minns att jag hade ett från Saab i Linköping. Visst, jag borde flyttat om jag ville utveckla mig vidare inom pingisen. Men för mig var familjen och jobbet viktigare.
Idag är ”Bankan” en stark ledare i IFK Visby.
Numera är det som sagt IFK Visby som får ta del av Jannes kunskaper inom pingisen. Främst på den administrativa sidan. Här har han skapat ordning och reda. Han vill också nämna andra som drar sitt strå till stacken.
– Bert Fohlin, Gunnar Bäck, Lasse Oxenwaldt och kanske några till är jätteviktiga för pingisen i IFK Visby.
När intervjun precis är slut ringer plötsligt telefonen. En pingisveteran från Småland finns i andra ändan av luren, han vill så gärna spela dubbel med Janne under sommarens veteran-EM i italienska Rimini.
– Men jag måste tyvärr tacka nej. Har problem med mitt ena knä och vill inte chansa, låter Janne meddela.
Några dagar efter vårt möte kommer ett mail från Janne. Det var något han glömt berätta:
– Jag är mycket intresserad av vilda blommor, är medlem av Gotlands Botaniska förening. Det är något som inte så många känner till.