När Åsa Wetterlund var som bäst var hon rankad etta i Sverige.
Hon har, som sig bör, ett kontrollbehov lite utöver det vanliga när hon sitter där på arbetsplatsen mitt i Hemse och jobbar som redovisningsekonom. Pysslar alltså med bokföringar och bokslut.
– Likadant var det under min bowlingkarriär. Jag hade ett stort kontrollbehov, inget fick lämnas åt slumpen, säger Åsa Wetterlund, 46, en av Gotlands största bowlingprofiler genom alla tider.
Åsa Wetterlund är för många här på ön kanske inte ett så känt namn. Det finns andra bowlingstjärnor som tagit större plats, inte minst här i media. En orsak kan vara att Åsa under sina allra bästa år inte spelade för någon klubb här på Gotland – Sundbyberg var då klubbadressen. Under två år i början på 2000-talet var hon till och med rankad etta i Sverige. Bevis så gott som något på hennes storhet.
Bowlingen är än idag en stor del av tvåbarnsmamman Åsas liv. Hon hjälper till som coach (inte tränare) när Stångas herrar, där maken Göran Olofsson finns med, spelar sina allsvenska matcher i hemmahallen.
Vad kan du tillföra som coach?
– Jag är nog bäst på att driva på spelarna och hålla ihop laget. Någon direkt taktik har jag väl inte att komma med, speciellt inte till de yngre som spelar med båda händerna. Där är jag inte riktigt uppdaterad.
Åsa, som under sin storhetstid i ”Sumpan” tränade upp till fyra gånger i veckan plus tävling på helgen, tycker att dagens spelare i Stånga måhända borde satsa en aning hårdare.
– Vi har ett suveränt lag när alla de bästa är med. Om de gav bowlingen den tid som krävs och ha den rätta motivationen skulle vi nog ha en chans att nå högsta serien.
Talanger utöver det vanliga finns det nämligen gott om i Stånga bowling – Noa Jakobsson (född -04), bröderna Kevin (född -03) och Emil (född -10) Stenegärd och bröderna Melvin (född -06) och Edvin (född 09) Eliasson. De båda sistnämnda söner till Charlotte Eliasson, också hon en jätteduktig bowlingspelare. Sporten går onekligen i arv.
I dag är Wetterlund coach för Stånga.
Åsa Wetterlund är född och uppvuxen i Vall socken. Mamma Eva och pappa Gunnar rullade båda klot i Visbyklubben Rosen. Vi ringer upp kollar vad de har för gott att säga om dottern, först mamma Eva:
– Hon var så framåt och envis. Kämpa, kämpa, kämpa…
Inget annat?
– Jo, Åsa var helt fenomenal när det kom till de sista rutorna, där avgjorde hon ofta. Vi två har faktiskt ett brons tillsammans i SM för tremannalag.
Ser att du fortfarande, vid drygt 70 års ålder, spelar seriematcher för Stånga i allsvenskan?
– Jo, jag kan ju vara mamma till de övriga i laget…
Pappa Gunnar Wetterlund har sin förklaring:
– Åsa och Mats (brodern som också blev en duktig bowlare) hängde ofta med när Eva och jag spelade och tränade, där lärde de sig säkert en del. Sen förstås att båda fick gå bowlinggymnasiet i Nässjö.
Under Åsas tid på högstadiet i Klintehamn spelades det både fotboll och baseboll på raster och idrottslektioner. Någon bowlinghall finns ju inte i Klinte. Plötsligt var olyckan framme.
– Jag kolliderade med en kille och bröt benet när vi spelade baseboll. Kanske hade det blivit fotboll istället för bowling om jag inte brutit benet. Nej förresten, jag var nog ingen större talang i fotboll…
Istället följde hon i mammas och pappas fotspår och satsade på bowling i Rosen. Under studierna på bowlinggymnasiet i Nässjö på 90-talet, där karriären tog ordentlig fart, pendlade Åsa till Rosens matcher. Under de här åren kammade hon hem ett tiotal medaljer nationellt och internationellt för juniorer. Några finfina exempel när det gick som allra bäst och slutade med guld: European Team cup 5-mannalag, SM 4-mannalag, EM 5-mannalag och SM individuellt. Lägg därtill en hoper silver och brons under de där gymnasieåren i Nässjö.
Åsa Wetterlund på sin arbetsplats.
Under intervjun på arbetsplatsen i Hemse kollar Åsa ofta i sin mobil i den omfattande personliga statistiken som finns noggrant nedtecknad, den sträcker sig från 1993 fram till 2008. Statistiken innehåller 37 framgångsrika tävlingar med guld, silver eller brons, fyra europeiska och svenska rekord, elva landskamper, åtta Sverigerankingar och fyra olika utmärkelser.
Ja, ni förstår nog att hon har en fantastisk karriär att blicka tillbaka på. Var dessutom – om vi skall vara lite lokala - Årets Bowlare på Gotland redan som 17-åring 1997 och upprepade bedriften 2000.
När jag ber Åsa ranka sina absoluta toppar under karriären är det dock inte någon medaljplats som kommer överst på listan. Hon funderar ganska länge:
– Tror nog jag säger min niondeplats på Världscupen i Thailand 2001. Jag var bästa svenska där i konkurrens med hela världseliten.
Samma år blev hon även svensk mästare i såväl 2-manna som 8-manna med Sundbyberg. Just det där guldet i 8-manna 2001 tillsammans med kompisarna i Sundbyberg återkommer Åsa gärna till.
– Det var så häftigt att vi kunde försvara guldet vi även tog året innan. Fullt av folk på läktarna i Mälarhallen i Stockholm och en härlig stämning.
Sen dröjde det till 2007 innan det tredje och sista lagguldet (8-manna) bärgades med Sundbyberg.
Med på listan över minnesvärda framgångar nämner Åsa också SM-gulden i 3-mannalag 2003, 2005 och 2007.
Wetterlund spelade ”klassiskt och med säkerhet”.
Trots att Åsa gjort ett tiotal landskamper som junior, U 23 och senior märks en liten besvikelse hos henne. Det kanske borde varit ännu fler framträdanden i blågult.
– Det var nog mitt humör, avslöjar Åsa. Jag hade ju ett ordentligt temperament och jag betedde mig väl inte alltid så bra under matcherna. Men min frustration riktades aldrig mot mina lagkamrater eller motståndare, det var mot mig själv.
– Å andra sidan blev jag väldigt glad och lycklig när det gick vägen, det svängde rätt ordentligt om man säger så. Synd att vi inte hade en mental coach på den tiden, det hade kanske hjälpt mig.
Din styrka som spelare?
– Inget speciellt vad jag kan komma på, det var nog helheten. Jag spelade klassiskt och med säkerhet.
Du har under din karriär fått uppleva många länder och platser.
– När man är iväg blir det ju mest hotell och bowlinghallar. Men förutom en massa länder i Europa har jag tävlat i bland annat Thailand, Dominikanska Republiken och Förenade Arabemiraten.
Men numera är det Stånga som gäller. Det är här på Malmen i Stånga som hon och Göran bor tillsammans med barnen Emmy och Wilmer och det är här hon hjälper till att coacha Stångas herrlag. Fortsättning lär följa…