Peter ”Peppe” Engström och hans fru Ulrika (duktig i volleyboll) fångade på en favoritplats vid sommarstället i Kappelshamn – Peppes Bodega.
63-åringen har sedan 1997 sin bas i småländska Nässjö, men nu är det sommar och semester och vi träffar Peppe i fritidshuset i Lärbro med utsikt över Kappelshamnsviken. Här finns hela storfamiljen samlad. Och längst bort på tomten hittar vi faktiskt ”Peppes bodega”… Här har Peppe, hans fru Ulrika och barnen tillbringat många fina sommarkvällar samtidigt som solen gått ner bakom Hallshuk.
Peppe – vi kallar honom så i den här texten - upprepar flera gånger under intervjun betydelsen av att ha en fru som också är idrottsintresserad och den stöttning han alltid fått.
– Ulrika fick ta ett jättestort ansvar när barnen växte upp, det är jag enormt tacksam över. Jag höll ju ständigt på med min bowling, säger Peppe.
Ulrika ja. Hon har också ett förflutet som duktig idrottare. Inte minst i volleyboll när Säves damlag hade sin storhetstid och höll till i landets näst högsta serie.
– Ulrika har faktiskt också spelat en match i elitserien i bowling med Pärlan, är Peppe noga att påpeka.
Inte långt från Peppe och Ulrika, på andra sidan Kappelshamnsviken, har Ulrikas lillasyster Cilla (också duktig i volleyboll) och basketprofilen Paul ”Dino” Larsson slagit ner sina bopålar. Jodå, det händer att de träffas och pratar idrottsminnen från långa och framgångsrika karriärer.
Peppe provade på flera idrotter i ungdomen, inte minst handboll när VIF Gute under flera år hade riktigt bra lag och spelare.
– Jag räckte dock inte till, var inte tillräckligt bra helt enkelt, minns Peppe.
När så bowlingen etablerade sig på Gotland nappade Peppe.
– Nyhetens behag, ville testa nåt nytt. Men som spelare blev jag inte heller i bowling särskilt bra, lyckades inte ta en ordinarie plats i Pärlans A-lag. Bowlingen var då riktigt stark på Gotland.
Men det finns ju annat man kan pyssla med i den idrott man valt. Goda tränare och ledare växer minsann inte på träd.
– 23 år gammal gick jag förbundstränarutbildning på Bosön.
En utbildning som onekligen fick fart på karriären.
En ung Peter Engström – bowlingen kom tidigt in i hans liv.
Sen är det nämligen inte lätt att hänga med i svängarna när Peppe tar fram papper och klippböcker och börjar redogöra för alla uppdragen. Om vi för ett tag stannar här på Gotland så är Peppe extra stolt över de guld i junior-SM som hans grabbar i Pärlans 4-mannalag lyckades erövra ett par år i rad, 1990 och 1991. Välkända profiler som Jocke Engström och Oskar Broström tillhörde då topparna i laget.
– Då upptäckte man på Svenska bowlingförbundet hur duktiga vi var på Gotland. Vi hade faktiskt spelare i juniorlandslagen sex år i rad, minns Peppe.
Efter kurs på Bosön blev Peppe en av tre talangutvecklare för svensk bowling. Inte nog med det. Den ena kursen och utbildningen har därefter avlöst den andra.
– Jag har gått alla utbildningar som är möjligt. Ett tag var det i alla fall ingen inom svensk bowling som hade gått fler.
De närmaste åren, förutom en avstickare till Norge 1984, tillbringade Peppe hemma på Gotland. Jobbade som fritidsledare på ungdomsgården Puma och hann förstås också med att vara tränare i bowling. Vi skall heller inte glömma att han under några år även frilansade som sportreporter på Radio Gotland.
Det är bland käglorna han trivs allra bäst, Peter Engström
Men det var bowlingen Peppe ville jobba med på heltid. Hans kunskaper och kapacitet var så pass gedigna att han 1997 fick jobbet som tränare och instruktör (den första heltidsanställda) på Riksidrottsgymnasiet i Nässjö. Och där har han blivit kvar.
Peppe använder sig gärna och ofta av ledordet TEAM när han skall beskriva sin tränarfilosofi: T=Trygghet, E=Energi, A=Ansvar, M=Mål.
– Tycker det är viktigt att kommunicera med individen på rätt sätt. Jag frågar och ger förslag, spelaren bestämmer. Det är spännande att se hur en människa utvecklas, att hjälpa till från en punkt till en annan. Dessutom har jag lärt mig mycket om mig själv under de här åren.
Den åtta år långa karriären med olika svenska landslag började 1996 med juniorerna, därefter damerna och U23-landslagen som bland annat resulterade i tre VM-guld. Men riktigt allt gick inte som önskat.
Peppe minns tillbaka på de tre säsongerna med damlandslaget.
– 1999, då VM avgjordes i Abu Dhabi, var jag den förste svenske förbundskaptenen som inte kom hem med en medalj. Då var det vissa som tyckte jag skulle avgå, kändes inte alls bra.
Men revanschen skulle komma 2001 vid EM i Danmark. Peppe visar stolt upp en helsida i Expressen där guldtjejerna står uppradade. Utan sin coach.
– Då vann Sverige lagtävlingen 4-manna för första gången. Varför jag inte är med på bilden? Jag stod ute på parkeringen, ringde hem och grät av lycka…
Det blev alltså åtta år som förbundskapten för tre svenska landslag. Där nyss nämnda EM-guldet för damer toppar Peppes bästalista där vi också får med de tre VM-gulden med U 23-landslagen och inte mindre än nio medaljer till Gotland under Island Games på Gibraltar 2019.
Han är en engagerad coach, Peter Engström
Åter till vårt grannland i väster, alltså Norge, där Peppe tydligen under sin korta vistelse 1984 gjorde gott avtryck.
- 2006 ringde de från Norge och erbjöd jobbet som förbundskapten för damlandslaget. Jag fick då pendla mellan mitt ordinarie jobb på Riksidrottsgymnasiet i Nässjö och Norge.
I 15 år höll han på sådär, Peppe. Ena dagen i Nässjö, nästa dag någonstans i Norge. I åtta år basade han för damerna och i sju år för juniorerna. I ett Norge som inte är ett lika stort och framgångsrikt bowlingland som Sverige.
Största framgången i Norge?
– Ett guld i Europacupen för damer.
När Visby Bowlingcenter öppnade blev det som ett andra hem för ”Peppe” Engström.
Sverige och Norge i alla ära, har du inte haft anbud även från andra länder?
– Jodå, både Hongkong och Qatar har hört av sig. Men nej, det har inte varit tillräckligt lockande.
Men ytterligare ett uppdrag hann det bli innan han (troligen?) sätter punkt för landslagsuppdragen.
Senaste säsongen basade Peppe nämligen över det svenska landslaget för spelare 50 år och äldre.
– Men nu får det vara nog. Framöver vill jag själv bestämma över min tid, säger Peppe och låter faktiskt riktigt bestämd.
Så här på slutet tilldelar vi Peppe titeln lärare – lärare i bowling. Frun Ulrika är handelslärare, döttrarna Jonna, 34 undervisar i franska och Amanda, 31 försörjer sig som mellanstadielärare. Och döttrarnas båda män Oskar och Simon är också lärare. De lär säkert en hel del av varandra, men när det gäller bowling är Peppe den store läromästaren.