– Ni var fantastiska att kämpa, tror ni alla hade minst varsin strike, säger Lottis till kaffet efteråt.
Sportspanarna styrde bussen mot Stånga för att testa en materialsport som ställer krav på precision och koordination.
Stånga bowlinghall, byggd av ideella krafter efter initiativ från klubbens medlemmar med rörentreprenör Allan Rundby i spetsen, är en samlingspunkt på orten.
En spelplats för klubbens serielag men också en ungdomsgård likväl som samlingsplats för vuxna att träffas i cafeterian. Vägg i vägg ligger Malmgard, dit ungdomarna går för att spela innebandy när de vill pausa från de stora färgglada kloten.
Sportspanarna fick en introduktion i sportens grunder av Lottis Eliasson, spelare, ordförande och mycket annat i Stånga IF. Hon hade hjälp av ungdomsspelarna Kevin Stenegärd, Ida Wistrand, Noah Jakobsson, Tilde Eliasson samt klubbtränarna Mikael Johansson och Jimmy Larsson
Sportspanarna drog på sig bowlingskor, letade upp var sitt bowlingklot – och började bowla. Skilda stilar med olika resultat men engagemanget lika högt.
Snabbt var halva hallen högljutt engagerad i Sportspanarnas försök att lära sig sporten.
– Så himla roligt att sätta spärrarna, säger Yvonne Lindvall.
Tro det, Yvonne fixade spärrar och en hel hoper strike och korades vid kvällens slut som Sportspanarnas Bowlingchampion.
Elias Björkman, som hade lite av hemmabana, åkte hem med herrtiteln efter stabilt spel. Han testade även framgångsrikt tekniken att slå klotet med två armar.
– Bowling är alltid kul, men mest som nöjesport för oss amatörer. Vi fick väldigt bra hjälp och tips, säger han.
För rörelsehindrade spelare finns hjälpmedel. Med den så kallade ”Gotlandsrännan”, en stålställning med form som en skidbacke, kan alla spela.
Raka spåret eller skruva klotet, ”Gotlandsrännan” är ett perfekt hjälpmedel för människor med fysiska begränsningar.
I bussen hem lät det som att några av spanarna kan tänka sig att ägna bowling lite mer uppmärksamhet i framtiden:
– Det är kul med gemenskapen, bra pepp. Det är väldigt socialt och perfekt för alla åldrar, säger Lina Lindblad.
– Tekniskt ganska svårt…det krävs en del känsla och koncentration, konstaterar Robert Söderlund.
– Jag känner att jag är bättre, men inte i dag tydligen, säger Matilda Kinberg.
↔Roger Björkman