Hasse Stenström instruerar Ebba Sjöö och Linnéa Carlsson, som är på sin blott andra boxningsträning.
Det är grå måndagkväll och regnet duggar utanför. I Polhemsskolans gymnastiksal har nybörjargruppen i boxning samlats.
Efter en lång uppvärmning är det dags att linda händerna och ta på sig tandskydd och boxningshandskar. Deltagarna parar ihop sig två och två. Öga mot öga tätt intill varandra.
Händerna uppåt, blicken framåt, hakan inåt, armbågarna intill kroppen, axeln riktad mot motståndaren. Boxningens grundställning kan kännas obekväm, men alla som slarvat med utgångspositionen i ringen vet att det kan göra ont.
Det är varmt, trångt och högljutt i gympasalen. Övningarna blir successivt alltmer intensiva. Jabbar, rak vänster och rak höger. Det är en dans som kräver kondition, koordination, styrka och total närvaro.
Ebba Sjöö och Linnéa Carlsson är på sitt blott andra pass.
– Jag tycker det är lite obehagligt att få en smäll, det känns lite ovant faktiskt. Särskilt när man får det av någon man känner. Vi är kompisar och det kan faktiskt kännas lite konstigt att stå och slå på varandra, säger Ebba Sjöö.
– Jag vill gärna fortsätta men min prio är att bli tränad. Det är en rolig träningsform framförallt, jag vill inte gå någon match. Jag körde kickboxning på Sats tidigare, vilket var jätteroligt. Men här känner jag att det blir mer uppstyrt och lite mer på allvar, säger Linnéa Carlsson.
Folk kommer till träningarna av olika anledningar och med olika mål. Vissa söker sig till boxningen för att lära sig självförsvar, andra kommer för motionens skull och en del har ambitioner att tävla.
Olle Holm är sugen på att åka till fastlandet och sparra för att få en värdemätare var han står någonstans. Konkurrensen på Gotland är begränsad för den som boxats i några år.
– Jag lirade fotboll länge, men fastnade för boxning. Man får ta ut sig ordentligt och det är en tekniskt kul idrott. Man känner inte att man är fullärd, långt ifrån. Du får också ett omedelbart kvitto på allting i boxning. Man blir tvungen att hålla sig på tå. I fotboll kan man slå en dålig pass och medspelaren blir irriterad, men i boxning är det bara du som lider av de misstag du gör.
Olle Holm är en de mer erfarna boxarna i klubben.
Kampsporterna har gått en tuff rond mot pandemin. Men Visby Boxningsklubb är inte nere för räkning. Tvärtom är intresset större än på länge. I vinter har man till och med tvingats tacka nej till fler nybörjare.
– Vi har aldrig gjort reklam, folk kommer hela tiden ändå, säger tränaren och allt-i-allon Hasse Stenström.
Han lyfter fram den unika kamratandan som en nyckel.
– Det är hård kamp man mot man, javisst. Men kamratskapet som finns i boxning hittar man knappt någon annanstans. Jag minns själv från när jag spelade fotboll att man nästan ville spöa den där killen som sparkat en på hälsenorna hela matchen. Under en boxningsmatch vill man så klart slå ner den andre, men efteråt står man och delar på en schampoflaska och berömmer varandra i stället.
– Det genomsyrar hela Boxningssverige egentligen. Var man än kommer så är man välkommen. Har man glömt utrustning får man låna. Alla hjälper varandra. Det är verkligen en gentlemannasport på det sättet.
Boxning och gemenskap i Polhemsskolans gymnastiksal.
Men det finns också utmaningar. Boxning är bara en av många aktiviteter som slåss om utrymmet i Polhemsskolans gymnastiksal.
Att plocka upp och ner boxningssäckar på 45 kg i samband med varje träningstillfälle är ett tidsödande arbete. Och den hemmasnickrade boxningsringen är hela 16 kvadratmeter mindre än en tävlingsring.
– Vi vill dels kunna ha säckar uppe hela tiden, för det tar en massa tid av träningen att hålla på och flytta fram och tillbaka. Skulle vi börja hänga upp säckar så har det gått tio minuter minst bara till det, sedan ska det lindas händer och tas på handskar och då har det gått minst en kvart. Sedan vill vi förstås ha en riktig boxningsring. Det är knappt någon av våra boxare som sett en riktig ring.