I entrén står en näslös boxningsdocka som sett sina bästa dagar passera för länge sedan, i ett sidokontor ligger mängder av handskar utspridda i hyllor som ser ut att ha varit hem för en och annan pärm. Den hemmasnickrade boxningsringen är fortfarande tom men på gymnastikgolvet börjar Visby boxningsklubbs seniorgrupp samlas.
– Vi har hållit hus på en massa olika ställen, när jag började var vi i Gråbo, sedan har vi haft lokal närmre centrum vid Åhlénsgaraget. Men de senaste åren har träningarna skett här, i Polhemskolans gymnastiksal, säger Hasse Stenström som inte bara är boxningscoach utan också vice ordförande i klubben.
Boxningen har existerat länge på Gotland, enligt Hasse, men i en mängd olika konstellationer. Dagens upplägg säger han har sitt ursprung runt mitten av åttiotalet.
– Jag började träna här -88, jag har gått 25 matcher i mellanviktsklassen men har lämnat över till en yngre generation nu. Jag hade en kompis som tjatade på mig om att jag skulle börja, jag tyckte det kändes lite sådär men när vi en kväll var nära på att bli överfallna av tio grabbar som ville ha bråk så ändrade jag mig. Det kändes vettigt att kunna ta hand om sig själv.
Det låter hårt?
– Jo, fast numer är klubben som en varm familj. Och detsamma gäller i hela landet, ser man till fotbollen istället vill man ju gärna nita den där killen i andra laget som sparkar en på hälsenan under matchen. Medan i boxningen är det inte ovanligt att man avslutar en match med ett stort leende och en kram med motståndaren, säger Hasse.
I dagsläget är det ungefär 40 aktiva medlemmar i klubben, majoriteten killar men ett gäng tjejer går också att hitta i deltagarlistorna. 18-åriga Lina Bani Shoraka är en av dem.
– Jag tröttnade på fotbollen och började leta efter någon annan sport att hålla på med och jag fastnade direkt. Jag blev snabbt en i gänget och träningen i sig är också fantastisk.
Hon fortsätter:
– Boxningen sker på mina villkor, jag kan träna inför en match eller så kan jag träna för motionens skull. Jag lägger nivån på min ambition och om jag skulle ha en dålig dag så är det bara jag som påverkas av det, inte ett helt lag.
Just idag är Lina ensam tjej på träningen men det är inget som bekommer henne.
– Jag tror många har en felaktig bild av boxningen, det beskrivs ofta som en machokultur medan det i själva verket är väldigt ödmjuk sport. Vi brukar kunna välja en sparringpartner man är bekväm med men sålänge man pratar med varandra hela tiden går det bra.
Och trots att det var en gammal lärare som fick in Lina på boxningsspåret var det inte helt självklart att det skulle bli någonting för henne.
– Min mamma ville inte att jag skulle börja, hon tänkte att det bara handlade om att slåss och att jag skulle skada mig. Men när hon följde med för att testa ett pass förstod hon att det inte alls var fallet, säger Lina Bani Shoraka.
En av de nyaste klubbmedlemmarna heter Marwin Wannerby, idag är den tredje gången han är med på träningen och han är säker på att det kommer bli fler.
– Det är perfekt för att man tränar både kroppen och psyket. Jag höll bara på med gym förut men där var det svårt att pusha sig själv till max. Här har du någon som gör det åt dig. Det är ett bra sätt att få släppa ut alla känslor på, jag hade lite problem med aggressioner förut men här kan jag få utlopp för det.
Hasse Stenström är medveten om den effekt som boxningen kan ha utanför träningarna också.
– Vi har kunnat hjälpa folk att ta sig ur sina missbruk och i vissa fall har det kunnat resultera i bättre resultat i skolan också.
Det var länge sedan klubben representerades i någon tävling men snart börjar det bli dags igen.
– I helgen var vi iväg på sparring med några andra klubbar för att få känna lite på resten av boxarna i landet. Det är lätt att vara bäst här i vår träningshall men det blir helt annat när man kommer ut i landet, säger Hasse Stenström.
Aron Plahn, också arton år, är ett av klubbens framtidshopp.
– Det viktiga är att man hittar sin egen stil, många tittar på proffsen och försöker kopiera det de ser. Och visst, det funkar säkert bra ett tag men vill man lyckas måste du gå din egen väg.
Du har alltså hittat din egen stil?
– Jag tror det, jag är lekfull, kör händerna långt ned och har kul när jag boxas. Jag tycker att jag är jävligt duktig och jag hoppas kunna visa världen att det går att ha kul samtidigt som man kör matcherna.
Fotnot: Reportaget gjordes innan coronaviruset slog till.