Boxning kan möjligen vara den bästa sporten för utslagna. Många bär vittnesmål om killar och tjejer som befunnit sig i kris hittat fotfäste och livsmening i en boxningslokal. Det finns något unikt i den intensivt energikrävande träningsmiljön som tar fram det bästa i människor.
– Tävlingsmomentet kan se hårt och aggressivt ut, men det här är allt annat än macho. Vi vill ha en öppen och välkomnande träningsform, det handlar mycket om ödmjukhet när vi tränar, säger Niclas Björklund, en av klubbens tränare.
Visby Boxningsklubb har medlemmar från alla delar av samhället. Klubben bygger broar över nationsgränser och språkbarriärer, man har gjort en betydande insats för asylsökande och ensamkommande att hitta in i samhället.
– Vi försöker ha disciplin på träningarna, vi pushar och uppmuntrar men alla tränar utifrån sina egna förutsättningar. Det är kul att se killar och tjejer komma hit lite osäkra och fem träningar senare komma hit med huvudet högt. Vi har en fin gemenskap i klubben, säger Niclas.
Sportspanarna fick vara med på ett högoktanigt träningspass. Uppvärmning till tung rapmusik, löpning runt lokalen, jabbar i luften, hopprep och smidighetsövningar. Hjärta, muskler och lungor kickade igång, sandsäckarna plockades fram, slagövningar, teknikövningar – och sist lite sparring:
– Jag fick en familjär känsla, kände mig väldigt välkommen. Jobbig och allsidig träning, det är bra att den går att anpassa efter sin egen förmåga, säger spanaren Sofie Knutas.
Skalan slog nästan i taket när spanarna med skakiga hände efteråt betygsatte punkten ”Ansträngning”, 34 av maximala 35 poäng. Toppoäng även på punkten ”Kul”. I andra änden av skalan hamnade ”Arenan” med 19 poäng.
Bingebyskolans gamla gymnastiksal är nött och sliten i kanterna, några av säckarna är lagade med silvertejp – men skönhetsfläckarna ger lokalen den lite stereotypt romantiska charm som förknippas med en boxningslokal.
– Väldigt roligt, det här var vår jobbigaste spaning hittills, säger Robert Söderlund. Jag tror det här passar alla…kanske inte att gå in i ringen, men som träningsform.
Kanske spanaren Yvonne Lindvall sammanfattade spaningen bäst:
– Glatt och trevligt, högt tempo, kul att vi var så många, killar och tjejer i blandade åldrar. Ledarna var ett par mjuka brumbjörnar.