Det är där, i källaren av vad som förut kallades Signalen, som Visby Dansskola bedriver sin verksamhet. När man står på parkeringen utanför huvudentrén ser det inte mycket ut för världen, men skenet bedrar. Till skillnad från många andra föreningar på Gotland, producerar Visby Dansskola dansare som håller VM-klass. De gör något väldigt rätt.
Engla Dahlström började dansa för Visby Dansskola när hon var tre år gammal. I dag är hon 17 år och bor i Stockholm, men kan ändå inte slita sig från den lilla verksamheten i en källare på Stenkumlaväg. Allt började med ”barndans” varje lördag. Engla beskriver att det var veckans höjdpunkt.
– Man fick ju en klubba efteråt, det var absolut en bidragande faktor till att jag älskade att gå dit, skrattar Engla.
Men det kan inte vara lördags-klubban som fått Engla att stanna år efter år. Det är något annat, mycket starkare än så.
– Dansskolan är mitt andra hem och familj och som alla förstår är det inte helt lätt att lämna både hemmet och familjen.
Efter fjorton år på samma dansskola har Engla hunnit med en hel del. Men det var i tioårsåldern som det stod fast att dans var det hon ville syssla med för resten av livet.
– Redan då kände jag att jag stod och stampade. Andra sporter konkurrerade och jag visste inte riktigt vad jag ville, säger Engla och fortsätter.
– Sen kom tävlingsdansen in i mitt liv och jag kände direkt att det var det jag ville göra.
Engla blev medlem i NRJ Dancecrew, Visby dansskolas kanske mest framgångsrika grupp genom tiderna. Gruppen har tagit priser i tävlingar som SM och NM (Nordiska Mästerskapen), men har även deltagit i både EM och VM.
– Det gick väldigt bra för oss, berättar hon.
Och nog gick det bra. Att vinna blev en vana för Visbygruppen, något som Visby dansskola snappade upp.
– Dansskolan märkte såklart att vi började vinna tävlingarna vi åkte på. De tog hit professionella danslärare som kunde hjälpa oss utvecklas, det betydde jättemycket för oss, säger hon.
Engla berättar att Visby dansskola lät dem utvecklas så mycket de bara kunde och att det fick kosta vad det kostade.
– Vi vann i princip alla tävlingar vi åkte på, det blev en vana, säger hon.
Sedan kom en viktig vändning för Englas NRJ. Efter flera tävlingar av vinst kom bakslaget, om än ett litet sådant.
– Plötsligt kom tävlingen vi fasat för. Vi kom inte på första plats, men i efterhand var bra för oss, säger hon.
Efter att ha vunnit alla tävlingar sedan start var det tungt för NRJ Dancecrew att inse att de inte längre var givna platsen högst upp på prispallen.
– Efter den tävlingen började vi kämpa hårdare än vi någonsin har gjort, vi tog ingenting för givet längre.
NRJ gjorde om sitt program och träningstimmarna på Visby Dansskola blev allt fler, de tränade varje dag. Men antalet dansgrupper som tävlade i Sverige blev också fler. Det skulle krävas mycket mer av den tidigare guldgruppen.
– Konkurrensen var hård vid den här tidpunkten. Men jag kan inte minnas att det störde oss. Däremot insåg vi att det krävdes att vi kämpade hela tiden, säger Engla.
Engla och NRJ tog sig tillbaka ut på dansgolvet. Med ett nytt dansprogram och viljor av stål var det inte mycket som kunde stoppa dem. De kvalificerade sig till mästerskap som EM och VM.
– Det är svårt att greppa så stora mästerskap. Det är en enorm nervositet. Jag kunde inte ens äta mat när jag var som mest nervös, berättar hon och fortsätter.
– Men jag är sjukt tacksam att jag har fått uppleva så stora tävlingar.
Idag är NRJ Dancecrew ett avslutat kapitel, men Engla dansar vidare. Inför gymnasiet valde hon att flytta ifrån Gotland för att satsa helhjärtat på dansen. Förutom att Engla själv dansar dagarna i ända så jobbar hon som danslärare på Visby Dansskola på helgerna.
– Det viktigaste för mig är att förmedla lycka och disciplin till mina elever. Lyckan för dansen ska hela tiden finnas där, men de ska förstå att det är en seriös sport vi håller på med, säger hon.
Det har gått och går fortfarande väldigt bra för Engla. Som hon själv säger så har hon Visby Dansskola att tacka för mycket. Men precis som i alla sporter så möter hon motgångar, något hon har fått känna på extra mycket när hon idag går en dansutbildning.
– Jag dansar varje dag och i min klass är alla ungefär lika bra. Det är svårt att inte jämföra sig själv med andra när man står framför en spegel. Men det gäller att påminna sig själv om vad man faktiskt kan, säger hon.
Tack vare tävlingsdansen är Engla van att bli bedömd. Hon beskriver själv att hon är bra på att skaka av sig motgångar och hon ser en framtid inom dansen.
– Jag ska stå på scen, så är det bara. Jag trivs så himla bra där och det är något jag älskar, säger hon.