I trettiotre år har musiken och skratten flödat mellan stuglängorna, ”danslokalerna” och det stora trädäcket på Fårö kursgård, där alla deltagarna dansar tillsammans varje eftermiddag.
Lägret startar klockan 06:28 varje morgon. Då har deltagarna två minuter på sig att ta sig till kursgårdens flaggstång för den dagliga morgongympan. Under morgongympan vrålar trötta deltagare och ledare militärliknande ramsor. ”Fårölägret det är bra, morgongympa varje dag” och ”Kämpa nu då och ta i, för värre än såhär kan det ju inte bli” är två meningar som man kan lyssna efter om man har vägarna förbi Fårö kursgård veckan innan midsommar varje år. Därefter varvas hårda danspass i gassande sol med nitiska städtävlingar och sång vid lägerbålen.
Dansaren och numera också läraren Pelle Bendelin, 17, beskriver att han har varit på danslägret lika många år som han är gammal. Det är tack vare att mamma Julia (Bendelin) är lägerchef.
– Första åren låg jag mest och skrek i vagnen, skrattar Pelle och fortsätter.
– Men när jag började dansa som femåring stortrivdes jag. Jag kan fortfarande danser från mina allra första år, vilket är rätt sjukt såhär tolv år senare. Men det tyder ändå på något, konstaterar Pelle.
Pelle är i princip uppvuxen på Fårölägret och för honom är det lika självklart att delta varje sommar som det är för andra att borsta tänderna.
Vad tänker du på när du hör ordet dansläger?
– Jag tänker att det är ett måste, det finns inget som konkurrerar med den veckan. Dit måste jag bara, så tänker jag. Varje år känns det lika tomt när veckan är över. Det är samma känsla i år som alla andra år. Lite ”vad ska jag göra nu”-känsla, säger han.
De flesta deltagarna på lägret dansar på Visby Dansskola övrig tid på året. Men det finns också de som bara dansar på lägret. Under vår och höstterminerna är Pelle både dansare och lärare på Visby Dansskola. Där lär han sig mycket, men det är på danslägret han får chans att visa upp sin utveckling under året.
– Det är en gång om året som man får den här chansen. På danslägret visar man vad man går för. Man kickar i gång adrenalinet och ger allt man har. Det är där, på Fårö, som folk ser hur man utvecklas, säger han.
Sedan Pelle fick börja dansa på danslägret, som femåring, kan han inte minnas att lägrets upplägg har ändrats särskilt mycket sedan dess.
– Jag uppskattar verkligen att allting är som förr, det är ett vinnande koncept. Det enda som förändras är min utveckling som dansare och att några lärare kommer och går, säger Pelle.
Varje år är det några dansare som kommer ned till Gotland och Fårö för att agera lärare under lägerveckan.
– Det är fantastiskt att få dansa för så bra lärare, men det roligaste är nästan att man även lär känna alla lärare under den här veckan.
Många väljer att återvända till danslägret år efter år och det är inte ovanligt att deltagarna har återvänt över fem år i rad, trots att vissa inte har hunnit fylla femton. Pelle tror att kombinationen av hård disciplin, med en skämtsam underton, och mycket dans är anledningen till att många väljer att komma tillbaka.
– Det är lite spännande att bli väckt så tidigt varje morgon, säger han.
– Sedan tror jag många gillar den hårda städtävlingen och att man kan få straff om man inte sköter sig, säger Pelle och syftar på att det om kvällarna delas ut ”straff” till de som inte skött sig under dagen. Det kan vara att man slarvat med städningen, missat morgongympan eller kommit för sent till middagen.
Pelle är noggrann med att poängtera att det aldrig skulle delas ut straff till de yngre deltagarna, de nya deltagarna eller till de som inte vill. Ett straff kan bestå av att försöka vissla med kex i munnen, få en puss på kinden av alla deltagare eller något så simpelt som att samla in lägerbålens sånghäften.
– Eftersom jag har en mamma som är högt uppsatt på lägret så råkar jag ut för allt, jag får ofta straff, men det gör mig ingenting, skrattar Pelle.
Efter sjutton år på lägret tycker lägerchef och mamma Julia att det är dags för Pelle att ta steget från elev till lärare under lägerveckan, men Pelle är inte helt övertygad trots att han fick känna på att leda en mindre grupp i år.
– Huvudsaken är att jag inte ska någonstans, jag blir kvar på lägret. Jag har sagt att jag ska vara ledare nästa år fast jag egentligen vill vara elev, men nu börjar det bli dags så jag hoppas på en kombinationslösning. Det är såklart lärorikt att leda.
– Det viktigaste för mig är att barnen får uppleva det här lägret, för det är det bästa som finns, avslutar Pelle Bendelin.