Genom Agenda 2030 har FN:s medlemsstater åtagit sig att ”inte lämna någon bakom sig” i arbetet för att uppnå de globala hållbarhetsmålen. Det är lika viktigt som förpliktigande att alla världens länder ställt sig bakom en gemensam agenda för att avskaffa fattigdom och miljöförstörelse. I dag, när den sista remissen till Agenda 2030-delegationens slutbetänkande lämnas in, behöver Sveriges engagemang för en hållbar värld ta ny fart.
Den extrema fattigdomen har mer än halverats sedan 90-talet. Ändå lever vi i en värld där var tionde människa lever i extrem fattigdom och där antalet människor som är undernärda ökat tre år i rad. Av de 821 miljoner människor som befann sig i hungersnöd år 2017 var en övervägande del kvinnor och flickor. Denna overklighet pågår samtidigt som människor på en annan del av vår planet, i Sverige, konsumerar som om vi hade tillgång till fyra jordklot.
En hållbar värld är bara möjlig om vi lyckas skapa en världshandel där hänsyn tas till miljö och mänskliga rättigheter vid alla beslut i de globala leverantörskedjorna. Odlare och anställda som befinner sig i första ledet av handelskedjan tillhör den grupp som ofta drabbas hårdast av både ekonomiska orättvisor och klimatförändringar. Exempelvis majoriteten av kakaoodlarna i Elfenbenskusten tjänar mindre än en dollar per dag. Det kan jämföras med den beräknade levnadsinkomsten i Elfenbenskusten – alltså den inkomst som odlarna behöver för att täcka grundläggande behov som mat, vatten och bostad – som ligger på 2,5 USD per dag.
Situationen i Elfenbenskusten är inte unik. Anställda inom banansektorn i Dominikanska republiken och på teplantager i Malawi tjänar bara 40 respektive 37 procent av en levnadsinkomst. De extremt låga lönerna tvingar fram barnarbete och gör det närmast omöjligt för människor att ta sig ur fattigdom och investera i en hållbar produktion.
Att konsumera varor som producerats på ett hållbart sätt är därför avgörande för att nå de globala målen. Här blir inte minst den offentliga konsumtionen viktig. Bara i Sverige upphandlas det för nästan 700 miljarder kr årligen. Det är därför bra att Agenda 2030-delegationen vill ge de statliga myndigheterna i uppdrag att aktivt ställa hållbarhetskrav vid offentlig upphandling. Men för att göra det tydligt att upphandlande myndigheter ska beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling, behöver Lag om offentlig upphandling förtydligas.
Som medlem i EU bör Sverige arbeta för att EU-kommissionen ska följa upp och utvärdera hur, och i vilken utsträckning, medlemsländerna och institutionerna ställer hållbarhetskrav vid offentliga upphandlingar, samt vid behov föreslå regelförstärkningar.
För att världshandeln ska bli en kraftfull drivkraft för att uppnå de globala målen behövs även ett bindande regelverk för företag och mänskliga rättigheter på nationell och internationell nivå. Regeringen bör i linje med Agenda 2030-delegationens förslag låta utreda en förstärkt lagstiftning i enlighet med de internationella konventioner och riktlinjer som Sverige ratificerat.
Det kommer krävas politisk vilja och mod för att uppnå målen som världens länder har enats om till år 2030. Regeringen bör nu prioritera och påskynda arbetet med att omvandla Agenda 2030-delegationens betänkande till skarp politik. Hållbara produktionsvillkor av vår konsumtion och en lagstiftning för företag och mänskliga rättigheter är två avgörande verktyg för uppfyllelsen av de globala målen. Vi har nu bara drygt ett decennium på oss.
För er som är mer intresserade dessa frågor eller av Fairtrade Sverige så finns de på följande Almedalsseminarier LÄNK