Idrottsgalan på Wisby Strand i lördags. En helkväll i idrottens tecken lider mot sitt slut.
Ett pris återstår.
Jimmy Larsson, Charlotte Eliasson, Maritta Arscans och Karoline Grönström sitter nervöst och väntar på att vinnaren av årets ungdomsförening ska tillkännages.
Bara att vara nominerad är en ära. Att få priset vore ett enormt erkännande för klubben och så händer det.
– Årets ungdomsförening är Stånga IF!
Samtidigt på färjan från Nynäshamn sitter Micke Johansson med några av föreningens lovande ungdomar och följer idrottsgalan via en skakig livesändning på facebook.
– Vi bara skrek, säger Micke och fortsätter:
– Man blir ju jättelycklig. Jag åker flera gånger i månaden med de här ungdomarna till fastlandet och det är skitkul. Det här gör det ännu roligare, säger han dagen efter galan.
Fem dagar tidigare har jag kört de fem milen till Stånga för att försöka ta reda på vad som ligger bakom den framgångsvåg på ungdomssidan som Stånga IF befinner sig i.
Är det något i kranvattnet som gör att Stånga IF kan producera talanger på löpande band?
Jimmy Larsson, ungdomsledare i klubben skrattar till.
– Jag har fått frågan tidigare. Men nej, jag skulle säga att det är för att jag och Micke pratar samma språk. Vi lyssnar och pratar med barnen. Alla blir sedda och det är väldigt viktigt och det är inte säkert att de blir i vanliga livet.
En annan är hallens tillgänglighet som är större på landsbygden än i Visby.
– Det finns inte så mycket att göra här i Stånga och då blir det lätt att man åker hit och spelar. Jag är här flera gånger i veckan, säger 16-åriga Julia Ekman.
Jimmy har en lång bakgrund som ungdomsledare i föreningen som just nu upplever lite av en guldålder på juniorsidan.
Men den lyckade talangutvecklingen har sitt pris för klubben
Just nu går tre bowlingspelare från Stånga IF på riksidrottsgymnasiet i Nässjö. Till hösten tar ytterligare två steget från tryggheten till det småländska höglandet.
– Någonting gör vi rätt eftersom lilla Stånga härute på landsbygden får skicka i väg en efter en. Det sporrar de andra småknattarna att se andra lyckas, säger Jimmy Larsson.
Vad ger alla de här timmarna du plöjer här tillbaka till dig?
– Glädje! Att se de lyckas efter att först ha sagt att "Det är omöjligt". Att se deras leenden när de lyckas och utvecklas som spelare och personer. Jag får gåshud av att bara tänka på det.
Peter "Peppe" Engström är en av sportens mest meriterade ledare. Uppvuxen på Gotland och med flera sejourer som förbundskapten i ryggsäcken. Sedan många år tillbaka är han instruktör på bowlinggymnasiet i Nässjö som har 24 platser och i snitt tar in åtta nya elever per läsår.
– Det finns en gedigen kultur men också en tydlig struktur i Stånga. Det finns en kompetens i hallen och speciellt på flicksidan har det varit märkbart. I Stånga prioriterar man idrotten bowling och skapar förutsättningar så att ungdomarna kan träna mycket, säger Peppe Engström.
Micke Johansson håller med.
– Vill man satsa på bowling så finns alla förutsättningar här. Bowling är en ganska dyr sport, men här betalar ungdomarna 150 kronor i månaden och får spela hur mycket de vill. I en normal klubb i Sverige så kostar det över 600 kronor, säger han.
Just nu har han fyra gotländska ungdomar under sina vingar. Från Stånga går Annie Sjöndin Kahlbom (moderklubben är Rosen, men spelade för Stånga innan flytten), Tilde Eliasson och Kevin Stenegärd på Brinellgymnasiet. Den fjärde är Angelica Levin från BK Rosen.
Till hösten ansluter Noah Jakobsson och eventuellt Julia Ekman.
– Det var superkul att vara en av de som kom med där, men jag är ännu lite osäker på om jag ska satsa på bowlingen, säger Julia Ekman.
Noah känner inga tveksamheter.
– Det är en framgång och en möjlighet att förbättra sitt spel inom bowlingen. Jag vill bli en av de bästa i Sverige och spela i landslaget så småningom, säger Noah Jakobsson.
Hur tror du att det blir att lämna familjen och klara sig på egen hand?
– I början blir det nog väldigt jobbigt, men när man väl kommer in i det blir det nog väldigt roligt.
Han och Kevin Stengärd var sparringpartners fram till i höstas.
– Kevin har gjort det jättebra och är framträdande i allsvenskan. Han är på gränsen till A-laget och kommer när som helst att få göra sin elitseriedebut skulle jag tro, säger Peppe Engström.
På väggen hänger tre porträtt på klubbens spelare som fått chansen att representera landslaget och det är tjejerna från det gyllene 1990-talet med Josefine Eliasson, Diana Ekman och Sara Pettersson.
– De visade går att ta sig hela vägen upp och sånt ger ringar på vattnet, säger Jimmy Larsson.
En period spelade föreningens damlag i elitserien, men sedan var ebbade framgångsvågen ut innan den tog ny fart med 90-talisterna Arvid Thomsson och Christoffer Jakobsson.
Nu är nästa generation här och den är stark. I fjol vann Stångas förstalag Svenska Ungdomsligan och så här långt i år är man obesegrade.
Inte en förlust på två säsonger alltså.
– Drömmen är att ha två lag med i finalen. Det vore häftigt, säger Micke Johansson.
16-årige Noah Jakobsson vann så sent som i december finalen i Grand Prix Stockholm och två år yngre Melvin Eliasson får redan nu generöst med speltid i Stångas A-lag som hör hemma i division 1.
– Det har gått bra och jag har ökat mitt snitt med tio käglor och vi har börjat klättra i tabellen, säger Noah.
Han är tillsammans med Arvid Thomsson den spelare fått chansen tidigast i A-laget.
– Melvin Eliasson har gjort 7-8 matcher och är nästan given i dag. Han fått chansen och tagit den. Han var tolv år och det är nästan för tidigt, men samtidigt har dom kapaciteten så ge dom chansen, säger Micke Johansson.
Melvin är yngre bror till Tilde som studerar på bowlinggymnasiet och kanske tar han samma väg.
– Vi får se, det är några år dit. Jag vill bara se hur långt jag kan ta mig inom bowlingen, säger han.
Men det kommer mera. I lördags visade ytterligare en Eliasson upp sig. 10-årige Edvin gick in i Grand Prix Stockholm och sopade banan med sina motståndare och vann till slut med 30 poäng. Detta var Edvins första seger i en GP-tävling.
Det råder inga tvivel om att bowlinghallens betydelse för socknen är stor.
– Bowlinghallen är socknens hjärta och så här års när Gumbalde GK inte är öppen betyder bowlinghallen allt, säger Jimmy Larsson.
Micke Johansson understryker hur viktig den var för honom som sork.
– Jag är uppvuxen i den här hallen. Jag började själv 1983 när jag var 7-8 år och har haft alla förutsättningar. Jag gick av bussen och hängde här. Bowlingen har betytt otroligt mycket för mig och gett mig så mycket. Nu vill jag ge tillbaka, säger Micke Johansson.