Just nu får både Louise Etzner Jakobsson och valacken Goldstrike välförtjänt vila hemma i Eksta efter flera hektiska veckor inför och under Paralympics i Tokyo. Med tanke på benbrottet har hon inte planerat något för återstoden av året.
– Vi får se lite hur det blir, just nu är det skönt att vara hemma, säger Louise Etzner Jakobsson och skiner sedan upp i ett stort leende och utropar:
– Och här har vi nästa generation!
På stallbacken kommer Louises barnbarn Elsa skrittandes på Limpan.
– Limpan är en gammal erfaren dam, hon är 23 år, säger Louise.
Elsas mamma Lisa berättar att Elsa nu har som mål att familjen ska titta på tv när hon tävlar när hon blir stor.
Under de fyra veckor som Louise har varit iväg hemifrån så har Elsa hunnit lära sig rida själv, utan någon vuxen som leder henne.
– Jag fick filmer skickade till Japan när hon rider själv i ridhuset, vilket var fantastiskt roligt.
Hur resten av året ser ut för Louise må vara ett oskrivet blad, men att hennes satsning kommer fortsätta råder det inga tvivel om. Medaljframgången i Tokyo ger gott om energi till satsningen, men hon har inte funderat på vad silvermedaljen ger henne för status bland konkurrenterna i världstoppen.
– Jag är inte en person som tänker så mycket på vad jag har för status i världstoppen, men jag förstår ju att andra tänker så. Jag kan inte påverka något annat än min egen prestation. Om jag presterar lite sämre än vad jag borde, så blir jag väldigt arg och tänker att "så här kan jag ju inte hålla på". Det i sig ger gott om bränsle, säger hon och fortsätter:
– Motivation har jag alltid haft naturligt, Jag vill aldrig stagnera, utan alltid bli bättre och utvecklas.
Nästa stora mål ligger elva månader framåt i tiden, då VM avgörs i Danmark.
– Jag är så glad att det är i Danmark, att inte behöva flyga någonstans på en långresa. Det känns jätteskönt. Nu får man väl lite mer krav på sig inför VM, för då säger folk att jag har haft ett år till på mig att träna hästen. Men det går att slå bort, för den som ställer krav på mig är jag själv.
Paralympics avgörs igen om tre år, i Paris 2024. Just Paris tilltalar Louise extra mycket.
– Jag har varit runt jorden på massor av ställen, men jag har aldrig varit i Paris. Med tanke på det tycker jag att det vore lämpligt att det blir av att komma dit om tre år. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att det ska bli så.
I slutet av februari 2022 kommer det bära av till Göteborg och Gothenburg Horse Show i Scandinavium.
– Tidigare har det inte funnits några tävlingsklasser för oss där. Jag har varit där två gånger tidigare och gjort uppvisningar, men nu är det första gången vi får vara med och tävla.
Känns det som ett erkännande och välkommet steg i rätt riktning för paradressyr?
– Ja. Jag tror att vi har varit med och bidragit till det här, att vi har lyft sporten och att det blivit mer intressant för gemene man och inte bara för oss själva. Tidigare har vi varit så pass små, men nu börjar det hända en del.
– Sedan behöver det hända ännu mer. I hoppsporten finns det otroligt mycket pengar, i dressyren finns det inte lika mycket pengar men ändå väldigt mycket mer än i paradressyren. När jag tog mina medaljer, ett brons och ett silver, vid EM i Göteborg (2017) så fick jag 24 000 kronor i vinstsumma och det kändes jättestort för mig. En annan svenska som tog en bronsmedalj i lag och kom femma individuellt i "den vanliga" dressyren fick 285 000 kronor. Då känns det ganska orättvist. Då säger de att det är sponsorerna som bestämmer.
Två år senare gick EM i Rotterdam.
– Då tog jag exakt samma medaljer i samma klasser som i Göteborg, men då fick jag 12 000 kronor i vinstsumma, och det var samma sponsor. Det tyckte inte jag var okej.
Louise sätter det än mer i sitt sammanhang.
– En resa för att tävla internationellt i Tyskland eller Holland kostar ungefär 50 000 kronor. Med Zernard har jag vunnit väldigt mycket, alla klasserna. Då har vinstpremierna varit desamma som start- och anmälningsavgift. Vi måste jobba stenhårt framöver för att sporten ska få fler sponsorer, att man ska ha råd att tävla. I det sammanhanget betyder en sådan här medalj från Tokyo jättemycket.
Louise bytte ifjol tävlingshäst, då den mångårige följeslagaren Zernard gick i pension. Ersättaren fann hon i Nederländerna, den tioåriga valacken Goldstrike B.J.
Vad ser du för potential i Goldie?
– Kvalitetsmässigt är han en väldigt bra häst, bättre än Zernard. Bland annat har han mycket bättre skritt. Sedan är han rätt färg. Det är inte bra att säga så, men jag säger sanningen.
Vidareutveckla gärna.
– En häst som är svart är mer iögonfallande. Om man frågar de flesta människor så är det den färgen de helst väljer på en häst.
Och det letar sig hela vägen in i domarnas bedömningar?
– Ja, de blir påverkade av sådant. Dessutom är Goldie en väldigt vacker häst exteriört med vackert huvud och fin hals och sådant förstärker också. Goldie har en väldig energi, mycket mer än vad Zernard hade, och det gör det väldigt mycket lättare för mig. Sedan är han lite tittig och tar intryck, tycker att vissa saker är äckliga. Men han har ändå lärt sig väldigt mycket sedan han kom, det blir bättre och bättre i takt med att han litar mer på mig. Zernard var väldigt trygg och tittade aldrig på någonting, det hade kunnat smälla en bomb intill utan att han brydde sig.
Erfarenhet betyder väldigt mycket i sammanhanget.
– De är helt olika individer och helt olika hästar att rida. Zernard och jag kände varandra utan och innan och han var så erfaren från allt tävlande. Goldie är fortfarande oerfaren, men det har ändå hänt jättemycket nu på ett år. Han ska bli starkare och stadigare men det är på väg.
Den tydligaste toppkonkurrenten för Louise är nederländskan Sanne Votz som vann dubbla guld i Tokyo.
Står hon i en särställning just nu?
– Nej jag tycker inte det, men domarna har upplevt det nu i Tokyo. Jag tycker inte att hon är så överlägsen, min häst har bättre kvalitéer på flera områden än vad hennes häst har. Däremot är hennes häst starkare, väldigt erfaren och de är ett väldigt sammansvetsat par, så de gör inga missar och är en mer färdig produkt. På det viset är hon värd ganska många poäng. Goldie behöver som sagt bli starkare så att han kan gå mer på säkerhet och hålla en högre lägstanivå, men det kommer med erfarenheten, säger Louise Etzner Jakobsson.