Drömmar väcks till liv på planen

Fyra killar från asylboendet på Gustavsvik har börjat spela med Visby AIK. "De måste få se något annat än en flyktingförläggning", säger en av ledarna, Johan Palmqvist.

8 december 1915 13:17

Allt började med att Visbybon Annika Ivarsson åkte till Gustavsvik för att skänka kläder till de nyanlända asylsökande.Hon tog med sig döttrarna som nästan på en gång började spela fotboll med ett gäng grabbar.

– Tuva spelar i P18 så hon såg det som självklart att de här killarna måste få börja spela fotboll.

Annika Ivarsson tog kontakt med Visby AIK som sa ja nästan på en gång. Snabbt kunde de samla ihop träningskläder och avlagda fotbollsskor och förra veckan var Wesam, Shaker, Haider och Maher med på sin första träning. Alla gör tummen upp när vi frågar vad de tycker om att få börja spela. WesamPalot, 14 år, beskriver hur det var i hemlandet Syrien.

– Ingen skola, inga sjukhus, inget rent vatten... ingen fotboll.

Maher Hammad, 14 år, visar upp sin arm. Från axeln och långt ned på armen ringlar ett stort ärr.

– Ett hus bombades i Rakka där jag bodde och jag fick delar av huset på mig, säger han.

Nu står han i skänkta träningskläder i ett land långt borta och försöker förstå vad tränarna säger. Att få spela fotboll är en välkommen paus från en annars enahanda tillvaro på asylboendet.

– Vi äter och sover. Och äter och sover. Inte så bra, säger storbror Bashar.

Alla är de på olika nivåer när det gäller fotbollen. 14-årige Haider Alaa från Irak tränade med ett lag i hemstaden och han drömmer om att bli fotbollsproffs.

– Han är helt otrolig, han är superteknisk, säger Annika Ivarsson.

Men att de har kommit olika långt rent utvecklingsmässigt gör inte så mycket menar Johan Palmqvist, en av ledarna för Visby AIK:s pojkar 02-03, där de asylsökande pojkarna får vara med och träna.

– Visby AIK har alltid varit en välkomnande klubb och i de yngre åldrarna är det inte så mycket resultatet som räknas som den individuella utvecklingen.

Johan Palmqvist tycker att idrotten på ön har en viktig roll i att skynda på integrationen av dem som kommer till Gotland. Han vet fler klubbar som nu välkomnar asylsökande barn och ungdomar.

– De måste få en chans att se något annat än en flyktingförläggning.

För Annika Ivarsson och dottern Tuva har mötet med killarna också inneburit att de fått nya vänner. Annika umgås med deras familjer och Tuva och hennes kompis Clara Jonsson lade snabbt till Wesam och de andra som vänner på Facebook.

– Det är coolt. Vi lär oss deras språk och de lär sig vårt, säger Clara Jonsson.

Så jobbar vi med nyheter