Nye Gutetränaren Mikael Waktel satt på solsidan och myste.
4–1 mot nykomlingen Täby var precis vad hemmalaget behövde efter den senaste veckans turbulens som innefattat både förlust och sparkade tränare.
På fredagskvällen var det Carl-Magnus Jonsson som coachade med understöd av Fredrik Karlsson och Patrik Engqvist.
På måndag är det Mikael Waktel som styr och ställer på Gutavallen.
Och han kommer till ett vinnande lag som efter fem förhållandevis bleka insatser äntligen visade konturerna av den potential som finns i truppen.
Givetvis kommer man att göra allt för att rida vidare på den här vågen.
Ska vi vara ärliga så borde FC Gute ha punkterat matchen efter 45 minuter.
För som man körde i första halvlek.
Det var fartfyllt och engagerat: bomber och granater.
Måste hissa unge Theo Malmerfeldt på högervingen som skapade rejäl oreda i Täbyförsvaret genom sin snabbhet och vilja att utmana skapade utrymme för sina medspelare. Det här var hans andra match från start och den gav mersmak.Med lite tur kunde Bro SK-produkten fått med sig antingen ett mål eller en assist.
– Jag gillar att utmana och det har känts bra i de här två matcherna. Då växer självförtroendet, sade Theo Malmerfeldt som är född 2000.
Men likväl alldeles för ineffektivt och med fyra förluster på fem omgångar är det inte så svårt att förstå att prestationsångesten hänger tungt över spelarnas axlar.
Jag räknade till åtta målchanser för Gute under de första 45 minuterna, men det dröjde till tilläggstid innan det förlösande 1–0-målet kom.
Joel Elofsson lyfte in bollen från vänsterkanten och Emil Engqvist nöp till med en vänstervolley rakt upp i taket.
Men matchen kunde lika gärna fått en skepnad.
Tänk om Dylon Powleys slarviga uppspel i andra minuten resulterat med ett ledningsmål för Täby. Powleys brister i försvarsspelet skulle straffa sig i andra halvlek när han sprang utanför sitt straffområde för att ta ett nytt uppspel men skickade bollen rakt i gapet på Täbykaptenen Jesper Hagman som drog i väg ett skott som seglade in utan framför ögonen på Powley.
– Det hade varit bättre om man sparkade målvakten än istället för tränaren, muttrade en bänkgranne.
Dylon Powley kommer att drömma mardrömmar om det ingripandet.
Klart är att Powley inte har råd att bjuda motståndet på högkvalitativa målchanser eller mål för den delen. Ingripanden som dessa sprider osäkerhet i hela laget och något för den försvarsprioriterande Mikael Waktel att slipa på framöver.
I andra halvlek sjönk Gute tillbaka. Anfallsstyrkan avtog och när Powley bjöd på kvitteringen efter 72 minuter var det många åskådare som började skruva på sig.
Tillfällige matchcoachen Carl-Magnus Jonsson bytte då ut Theo Malmerfeldt för Ronny Nilsson som varit blek under säsongsinledningen.
I går visade han för första gången sedan flytten till Visby varför han räknades som en stor talang i BP, men i seniorfotbollen har 20-åringen haft svårt att uträtta något.
Fram till det här inhoppet.
Ronny Nilsson klev in, tog för sig och avgjorde matchen.
Han hade bara varit på planen i tre minuter när han i straffområdet framspelad av Villiam Dahlström placerade in 2–1.
– Det var en oerhört skön känsla att få sätta det målet, sade han till GA efter matchen.
Fem minuter senare var det dags igen, men nu var det Ronny Nilsson som serverade Villiam Dahlström med ett vältajmat inlägg för Nilsson.
Ronny Nilsson hade också en frispark i stolpen efter 85 minuter.
Han visade definitivt sin nye tränare att han vill vara med och slåss om en plats i startelvan framöver.
Även Jens Hägg fick göra sin första poäng i Gutetröjan på övertid spelade fram Villiam Dahlström till 4–1.
Om det här var vändningen för Gute är det alldeles för tidigt att säga.
Men tre poäng var direkt nödvändigt och mållossningen ska inte underskattas.