Henric Lindqvist, Lummelunda har nu chans till sin 15:e klassiker, den senaste tog han hem 2019, sen har både Stångebro- och Ränneslättsloppet varit inställda.
För många endurofantaster är målet att klara en Svensk Enduroklassiker, vilket innebär att man kört Stångebroslaget, Ränneslättsloppet och Gotland Grand National under ett och samma år.
Men det räcker inte att bara köra igenom ett varv utan det finns vissa kriterier om antal varv beroende på vilken klass man kör.
100 gotlänningar har genomfört Klassikern sen starten 1996 och flest klassiker bland gotlänningarna har Henric Lindqvist, GEC MS (tidigare FMCK Gotland). Han har klarat klassikern 14 gånger och är nu på väg mot sitt 15:e. Han har kört Stångebroslaget och Ränneslättsloppet i år och är anmäld till Gotland Grand National.
Flest klassiker har Tomm Holm, SMK Örebro, han har kört alla sen starten, 1996, 24 och siktar nu på den 25:e i årets GGN.
Henric Lindqvist, 48, kör i motionsklassen 40-49 år, han fick intresset för sporten i 18-årsåldern och blev sen fast.
Att det är roligt förstår man, nu när han är redo för sitt 25:e GGN och 15:e klassiker.
Men varför fastnade du för klassikern?
– Det var egentligen på samma sätt som jag började köra enduro, det var några kamrater som skulle upp och köra och då hängde jag med och upptäckte att det var väldigt roligt. Det blev som en liten semestertripp varje gång man åkte iväg, det är kul med enduro och sen allt runt omkring.
Om du jämför de tre klassikerloppen, vad är den störst skillnaden mellan Stångebro-, Ränneslätt- och GGN, bankaraktär till exempel?
– Stångebro är mer torr enduro, det är oftast varmt och torrt med mycket damm eftersom det körs mitt i sommaren. Men skulle det komma mycket regn kan det bli problem där, men det är sällan det regnar, det är oftast en bra bana.
Och fortsätter:
– På Ränneslätt är det mer upp och ner, mer riktig enduro, mycket sten. Eftersom jag tränar väldigt sällan på sten så behöver man ett varv innan man är lite mer bekväm med det underlaget, man är lite som nybörjare i början.
Och avslutningsvis GGN.
– Lite som en snabb crossbana och nu har de flesta kört hem all lera så det är mycket hårdare bana numer, säger han.
Henric Lindqvist, GEC MS kan jubilera dubbelt i årets tävling med sitt 25:e GGN och sin 15:e enduroklassiker.
Henric har klarat sig ganska bra ifrån skador under åren, inga allvarliga i alla fall.
–Nej, det har väl gått några revben, något ben i handen, men det är inget som har avskräckt mig, snarare tvärtom, man har blivit ännu mer sugen när man är tillbaka.
Lite förberedelser gör han inför GGN, han har sina rutiner.
– Jag besiktar och gör allt klart på fredagen, det är skönt att vara färdig och bara kunna åka ut på lördagen och köra. Efter loppet packar jag ihop lite snabbt och sen kan man se eliten på eftermiddagen.
På tävlingsdagen, är det gröt som gäller till frukost?
– Nej, från början var det oftast grötfrukost, men nu på senare tid är det ägg och bacon, jag har märkt att jag orkar bättre då, sen är det dessutom mycket godare.
Hur går tankarna när du står på startlinjen, motorerna är avstängda efter uppvärmningen och det är sekunder till start?
– Just då kan man få lite puls även om man har rutin, men oftast tänker jag ”starta nu då” så man kan komma iväg, man vill igång.
När starten går är det full rusning, men Henric tar det lite lugnare.
– Det är väldigt många som har bra fart på startsträckan, sen när man kört genom några kurvor, så är man ifatt dem.
Och det blir samma taktik i år när Henric nu kör sitt 25:e GGN och sin 15:e klassiker.