Hon hade sett Gotland Grand National under många år när hennes pappa (Bengt-Göran, har kört 25 GGN) tävlade, till slut ville hon pröva själv.
– Jag har alltid sagt att jag velat köra GGN som min pappa gjort och sen fick jag för mig att börja, så hösten 2015, efter GGN köpte jag en 125:a och sen var det igång, säger Malin Nygren.
Hon var fast i sporten.
– Jag ångrar att jag inte började med det här tidigare, det är så jäkla roligt, nu är det årets höjdpunkt och det som jag laddar för varje år, säger hon.
Tidigare var det bara hästar som gällde, nu delar hon hästintresset med enduro.
– Jag har två hästar, en tävlingshäst och en som är pensionerad nu, tidigare höll jag på mycket med hoppning samt dressyr. Nu har jag inte tävlat på två år, nu är det mest hoj och hobbyridning, säger hon.
Finns det någon likhet mellan ridning och enduro?
– Balansen från ridningen har jag haft väldigt bra nytta av.
Sitt första GGN körde hon 2016 efter att ha debuterat i några GEC-tävlingar, (Gotland Enduro Championship) samt att hon genomförde den svenska enduroklassikern, Stångebro, Ränneslätt och GGN.
– Jag var jättenervös innan start, men nervositeten är fram till starten, sen är det bara kul. Men det är ju ingen svår bana egentligen utan det svåra är väl allt folk i spåret, säger hon.
I hennes första GGN blev det ändå fem varv på den 2,2 mil långa banan.
– Jag tror att det blivit fem varv alla gånger jag kört.
Men sen några år så kör damklassen motion redan på fredagen, något hon har lite delad uppfattning om.
– Om det är bättre?, man kan säga både och, det blir ju lite färre på fredagen så skaderisken minskar och sen får man möjlighet att titta på lördagen, men samtidigt är det kul när alla kör samtidigt.
Hon kör sitt femte GGN i år, det första var 2016, sen gjorde hon ett uppehåll 2018.
– Då var jag gravid, säger hon.
Hur mycket betyder underlaget?
– Jag tänker inte så mycket på det, det är lika för alla och det är så många olika faktorer som påverkar din placering, du ska ha en bra dag, bra hoj och få en bra start, det är mycket som ska klaffa.
Förra året blev hon bästa gotländska och slutade på en tionde plats bland dammotionärerna, i år är målet lite högre.
– Placeringen ifjol är jag jättenöjd med, i år hoppas jag på en ännu bättre placering och kanske få till bättre varvtider, säger hon.
Det är inte alls omöjligt att hon når sitt mål även i år, hon har blivit snabbare för varje år.
– Jag har haft en bra utvecklingskurva och speciellt i år känns det som jag utvecklats enormt, då blir det roligare också.
Uppladdningen inför loppet börjar två veckor innan.
– Då är det extra allt, mycket mat och dricka, speciellt veckan innan, då är det pastaveckan, säger hon.
Förra årets race drack hon fem liter vätska, så mycket har hon aldrig druckit tidigare under ett lopp.
– Jag planerar att gå in på mitt tredje varv för tankning och byte av Camelbak (vätskeryggsäck) samt att trycka i mig lite energigel.
Hur jobbigt är ett race?
– Det är mycket jobbigare än man tror, jag trodde inte det skulle vara så jobbigt, men i enduro jobbar man med hela kroppen, tror inte det är så många som vet det.
I år har Malin tränat mer fys med många konditionspass för att komma så väl förberedd som möjligt, på fredagen går starten på racet som hon laddat för hela året.