Det är knappt två dygn kvar tills eliten står på startlinjen, en lätt haltandes Robert Kvarnström möter upp undertecknad med glatt leende i depån på Tofta skjutfält.
Hur går tankarna?
– Jag har en väldigt bra känsla i kroppen, säger Robert Kvarnström och fortsätter:
– Samtidigt är jag jäkligt glad att jag står på två fötter.
Att vara enduroförare är i det närmaste likställt med att alltid ha ont någonstans. I år har dock Robert varit, och är fortfarande, värre drabbad än vanligt. Han är alltjämt begränsad efter en träningsolycka i slutet av februari.
– Det var egentligen en helt vanlig träning där jag satte ner foten lite för hårt. Skenbenet gick rätt ner genom fotleden, som blev till smulor.
En specialutformad metallplatta opererades in, men inte med helt lyckat resultat.
– Så här i efterhand hade det nog varit bättre att strunta i operationen och låta det läka i ett år och sedan se. Det har inte blivit bra, jag har ständig värk. Och det där sätter sig även mentalt.
Bortsett från smärtan, hur pass hämmad är du just nu?
– Ganska mycket, det största problemet är att växla vilket tar en jäkla tid att göra. Det har suttit i ryggmärgen tidigare och gått av sig självt, nu behöver jag planera det i förväg på ett helt annat sätt. Men det har gått bättre och bättre att anpassa sig till det nu på slutet.
Han medger att det finns en oro för att foten inte kommer hålla.
– Ja, foten klarar inte så hårda smällar så jag hoppas på att det ska bli regn och så mjukt underlag som möjligt.
Vi blickar ut mot Allhage myr som badar i höstsol.
Så det här vädret är lite av en mardröm?
– Ja, som det är just nu. Jag hoppas att det blir sönderkört och djupa spår från de klasser som åker innan oss. Då kan jag åka och leta släta spår, vilket jag vet är en av mina styrkor.
För ett år sedan så såg det inledningsvis ut att bli en häftig tvekamp mellan Kvarnström och Albin Elowson om segern. Ett misslyckat depåstopp följt av en rejäl vurpa grusade dock Kvarnströms segermöjligheter och Elowson kunde defilera till seger.
– Det gnager fortfarande. Det är klart att jag är nöjd att i tävlingens bästa startfältet någonsin bli tvåa, det är inte fy skam. Men hade vi spelat korten rätt är jag övertygad om att jag hade stått överst på pallen.
Han vet var han kan förbättra sig.
–Jag har lagt mycket fokus på partiet från Allhage myr till varvningen, där vet jag att jag tappade en del förra året. Nu har jag stenkoll på vilka spår jag ska ta och jag kommer vinna ordentligt med tid.
Är du lika snabb nu som i fjol?
– Ja, det tycker jag nog att jag är. Problemet är att jag inte har samma kondition för att träna långa pass, framför allt inte på motorcykeln.
I år har han hittills 36 timmar på cykeln sedan januari.
– Utan skadan hade det istället varit omkring 150 timmar skulle jag tro, säger han och tillägger snabbt:
– Jag är oerhört revanschsugen och just suget efter att vinna tar mig längre än vad konditionen någonsin kan göra.
Hur viktig är starten?
– En dålig start är egentligen det enda som kan stoppa mig. Jag behöver inte komma ut i täten men vill vara topp 20 efter starten. Då är det ingen stress, utan jag vet att jag snabbt kan åka upp mig.
Vad gör dig till vinnare på lördag?
– Jag har förberett mig bra och har alla bitar på plats. Jag har gjort misstag genom åren som jag dragit lärdom av, nu kan jag varenda millimeter av banan. Alla förutsättningar för att lyckas finns i och med att jag har tränat på materialet i tre års tid. Jag kommer med ett bra självförtroende och den bästa cykeln i startfältet.
Att självförtroendet finns på plats understryks i den avslutande frågan.
Hur skoj ska det här bli?
– Svinskoj, det här har jag sett fram emot i ett helt år. Det är synd att det kom en fotskada emellan, annars hade jag lekt hem det här. Nu kommer jag få kämpa lite mer, säger Robert Kvarnström.
