Conny Kraiman, 56, kom iväg perfekt i starten i förra årets GGN och var snabbt bland de 100 första. Det var hans tredje GGN-start och han kände att ett "toppenrace" kunde vara på gång.
Men efter drygt nio minuters åkning förbyttes de känslorna snabbt.
I stor trängsel kraschade han allvarligt och kände omgående att skadan var stor.
– Hojen flög till höger och jag till vänster. Jag gjorde en rotation i luften och landade på vänster skulderblad. Det var så jäkla jobbigt, säger han.
Conny Kraiman försökte hindra övriga tävlanden från att köra över både honom själv och motorcykeln, men ekipagen bara strömmade fram.
– Det var säkert 20 personer som körde över min hoj, så den blev helt demolerad. Jag bara stod där med hängande arm och kände att det här är riktigt jäkla dåligt.
Med lite hjälp lyckades man få "hojen" ur vägen, och Conny blev själv sittandes med stora smärtor på huk vid sidan av banan. Det gjorde han länge och började frysa.
– Det var fruktansvärt. Jag satt där i skogen och skakade.
Till slut kom undsättning och Conny Kraiman lyckades ta sig igenom skogen och ner till hästskon. Där mötte sjukvårdspersonal upp honom. Han fick hoppa upp i en bandvagn, men den skumpiga färden glömmer han helst.
Smärtan gjorde sig påmind konstant.
– Jag bara skrek för att det gjorde så jäkla ont, och då fick jag ännu mer morfin.
Efter att ha blivit undersökt i både sjukvårdstält och på Visby lasarett kom den slutgiltiga diagnosen efter en magnetröntgen hemma i Stockholm. Det visade sig att Connys ena skulderblad var helt av samtidigt som axeln drabbats av flera andra mindre frakturer och muskelskador.
Till en början var smärtan det jobbigaste och de första två veckorna tvingades han försöka sova sittandes i en fåtölj.
– Det gjorde så sjukt jävla ont, konstaterar han.
Det var starten på en tre månader lång sjukskrivning. För Conny Kraiman, som aldrig varit borta från jobb och vardag så länge förut, var perioden även mentalt prövande.
Men efter att ha rehabtränat kunde han till slut få börja köra motorcykel igen.
– Det är fortfarande långt ifrån bra, men jag kan ändå köra hoj.
Du har fortfarande ont?
– Ja, så fort jag har kört får jag superont på framsidan. Jag tror att det är något muskulärt, men det brukar gå över efter något dygn. Jag brukar försöka tänka att det går över.
Han bestämde sig snabbt för att ta någon slags revansch i GGN. Målet var glasklart: han skulle tävla på Gotland igen i sporten han lärde sig att älska senare i livet.
– Det är det bästa som jag har börjat med. Jag började sent, när jag var 49. Men jag har verkligen tagit igen tiden och kör två gånger i veckan. Jag kör 30-40 tävlingar per år, säger han.
På onsdag åker han med färjan från Nynäshamn och på fredag är det dags för start i årets tävling. Dagar som dessa är det svårt att tänka på något annat, säger Conny.
– För mig känns det helt otroligt bra. Dels vill jag inte köra på den gamla banan. När jag ser filmer därifrån känner jag bara en jobbig känsla. Sen kändes den banan så färdigkörd, det fanns inte så mycket material kvar att åka på. Den nya banan och det jobb som har lagts ned, med Conny (Bohlin) i framkant, är helt otroligt, säger han om känslorna inför de nya tävlingarna i Hejdeby.