Jennie och Tobias, båda 23, är ett par sedan flera år. Vi träffas i den trivsamt möblerade lägenheten i Visby. Tobias har svårt att ta sig fram efter ett benbrott i senaste division 4-matchen mot Hansa-Hoburg och Jennie väntar på sin tredje knäoperation.
Vi kan börja med Tobias. Första knäskadan råkade han ut för redan som 15-åring. Och i seriepremiären i april 2016 mot Visby AIK var olyckan framme igen – en korsbandsskada i det andra knäet.
– Jag klarade mig undan operation den gången. Men jag kunde inte spela mer hela den säsongen, berättar Tobias.
Det blev istället mycket gym och rehab - till årets säsong ville han vara tillbaka i gammalt gott slag i sitt Fardhem. Det lyckades, men i sista vårmatchen för några veckor sedan hände det som inte fick hända. Tobias och en lagkamrat gick båda på bollen för att freda egna målet. Tobias fick lagkamraten över sig och vred samtidigt kroppen så illa att ett ben gick av och foten gick ur led.
– Det gjorde fruktansvärt ont. Fick massor av morfin innan värken äntligen släppte. Allt var ren otur, skulle kunnat hända vem som helst.
Att Jennie står honom väldigt nära gick inte att ta miste på när han låg där på Hansavallen och vred sig i smärtor.
– Ring Jennie, hon måste få veta det här, var det första Tobias sa till sina lagkamrater.
Nu tycker många i Tobias omgivning att det är dags att lägga av. Men själv är han av en annan uppfattning.
– Tror nog inte jag kan hålla mig. Det är lättare komma tillbaka efter ett benbrott än efter en knäskada.
För Jennie kom den första smällen i november 2015 vid en inomhusturnering i Växjö med Dalhem.
– Tyckte bara jag fick en lätt tackling, minns Jennie. Men knäet vek sig och främre korsbandet i höger knä gick av och menisken skadades.
Men skadan läkte aldrig enligt den plan läkarna satt upp.
– Antingen har läkarna gjort fel eller så är det min kropp som inte svarar på behandlingen, säger Jennie.
Drygt ett år efter första skadan i Växjö kom nästa bakslag – ny operation i samma knä! Men knäet fungerar ändå inte som det skall.
– Det har varit en svår mental påfrestning, tycker Jennie som numera studerar till högstadielärare i Linköping.
– Jag hade nog inte börjat plugga om jag inte tappat fotbollen. Men under den här tiden har jag också lärt känna mig själv.
När läkarna nu för tredje gången skall in i Jennies högerknä i början av augusti är det ungefär samtidigt dags för Tobias att avlägsna sitt gips på Visby lasarett. För Jennie kommer operationen äga rum på en klinik i Stockholm.
– Det här är sista chansen för mig, anser Jennie. Just nu prioriterar jag att komma igång ordentligt och få ett fungerande högerknä. Det är tveksamt om jag kommer tillbaka till fotbollen, men jag saknar verkligen träningarna och gemenskapen bland Dalhem-tjejerna.