Nyligen hemkommen till Sverige efter från VM-äventyret i Papua Nya Guinea befinner sig Anna Oscarsson "hemma" på Gotland och vilar ut.
– Det är alltid skönt att komma hem efter 40 timmars resande, säger hon.
Det är med blandade känslor hon befinner sig på Gotland. U20-VM tog för svenskt vidkommande slut redan i gruppspelet efter att ha blivit utslagna på målskillnad, långt tidigare än vad laget tänkt sig.
– Ja verkligen, så känns det ju.
Hon ser tillbaka på öppningsmatchen mot Nordkorea, förlust med 0–2, med viss frustration.
– De är otroligt skickliga och det bästa landslag jag har mött, så man ska inte ta någonting ifrån dem. Men vi nådde inte upp i vår kapacitet, vilket man måste göra i sådana matcher. Vi blev bättre för varje match i mästerskapet och hade vi mött dem i sista gruppmatchen så tror jag att vi hade kunnat hantera dem på ett helt annat sätt. Det är små marginaler och hade kunnat vara annorlunda. Men så är det ju, man kan alltid haka upp sig och säga "tänk om vi hade..."
Som regerande europamästarinnor lyckades inte Sverige leverera.
– Det är klart att det är surt. De lagen som gick vidare till kvartsfinal, i alla fall de europeiska och USA, har vi slagit tidigare. Vi vet att vi har där att göra, men den här gången räckte det inte.
När hon sammanfattar sin säsong 2016 slår hon fast att det har varit ett väldigt roligt år.
– Jag hade två väldigt tydliga mål inför säsongen, att ta en plats i VM-truppen och att Hammarby skulle ta sig tillbaka till allsvenskan.
I fjol åkte Oscarsson med minsta möjliga marginal ur allsvenskan med Hammarby, laget i hennes hjärta. I stället för att fly från ett sjunkande skepp bestämde hon sig för att stanna och försöka spela upp de grönvita till högsta divisionen igen.
– Jag är väldigt glad att jag stannade kvar. Det finns många som lämnar sin klubb bara för att spela i vilken allsvensk klubb som helst, men jag har ett stort Hammarbyhjärta och nu i år fick jag ta stort ansvar en stor roll och spela med.
Hammarby säkrade avancemanget tillbaka till finrummet i den näst sista omgången av Elitettan. Men det har knappast varit någon dans på rosor för Södermalmsgänget.
– Vi fick kriga, verkligen slita hårt. Jag tror att det hade kunnat gå rätt smärtfritt, men vi kom aldrig in i något flyt. Vi har varit oerhört skadedrabbade, och det känner jag gör vår insats ännu större. Under delar av våren hade vi åtta spelare borta, varav sex startspelare.
– Det är det sjukaste jag har varit med om, folk föll som käglor och skadade sig match efter match. Ibland fick vi knappt ihop till en startelva.
Trots att hon spelade upp sitt favoritlag till allsvenskan är det inte alls säkert att hon blir kvar nästa säsong.
– Det är det jag funderar på och det är sex-sju veckor kvar till de flesta lagen börjar träna, så jag känner att jag inte behöver stressa.
– Jag känner att jag har en bra miljö i Bajen, samtidigt som jag har andra bra alternativ. Man får se till en bra helhet, där de idrottsliga förutsättningarna blir så bra som möjligt.
Känner du att det satsas i Hammarby?
– Det är väl det jag behöver känna om jag ska spela kvar. Så här långt har jag hört en del positivt men det finns inga garantier.
Utan att hon vill avslöja vilka de är, så berättar hon att det utöver Hammarby är fyra allsvenska klubbar som har visat konkret intresse.
– Tidigare har jag valt lag sett till hur mycket speltid jag kommer få. Nu känner jag att jag är redo att ta steget till någon av de större klubbarna, där konkurrensen om speltid är tuffare.
Så då är det dags nu?
– Kanske, det får vi se, säger Anna Oscarsson med ett skratt.
Något hon vet med säkerhet är att det nu är dags att etablera sig på allvar i allsvenskan.
– Jag vill få mitt riktiga genombrott, och det kan man i och för sig lyckas med i vilket allsvenskt lag som helst.
Vad behöver du utveckla som spelare för att ta det steget?
– Jag känner att jag är nära. Jag kommer aldrig ha Martas teknik utan jag är mer kraftfull i min spelstil. Jag vet vad jag är bra på och vidareutvecklar jag tvåvägsspelet och utnyttjar det bra så kommer det nog av sig självt.
I början av juli blev Anna omedvetet en symbol för tuffheten bland damspelare, att ställa i motsats till de alltför ofta förekommande filmningarna bland herrar.
I en höjdduell mot Sundsvall träffades hon under ögat av en armbåge och blodet började forsa rejält.
Oscarsson insisterade på att spela vidare, så skadan häftades ihop utan bedövning och hon slutförde matchen.
Bilden av Annas kraftigt blödande ansikte blev uppmärksammad och fick stor viral spridning. Själv tar hon det hela med ro.
– Man kan bli rätt trött på att många försöker snacka ner damfotbollen och på sätt och vis är det väl kul att det där blev en ganska stor grej. Visst är det så att det förekommer mindre filmningar bland damerna, vilket jag är glad för.
Hon fortsätter:
– Men att det ledde till en debatt där det skulle jämföras vem som tål mest smärta tycker jag blir fel fokus och totalt ointressant, säger Anna Oscarsson.