En amatörmässig uppskattning av antal åskådare gör gällande att cirka 300 var på plats under matchen.
Förutsättningarna var enkla inför matchen, som de alltid är när det vankas slutspel. Vinst under ordinarie- eller tilläggstid och Sverige skulle vara i VM-final på första gången sedan 2003, då man förlorade mot Tyskland.
Storbildskärmen var på plats och besökarna på Donners plats var laddade inför semifinalen mot det spelskickliga Spanien. Anja Hård håller i evenemanget och är verksamhetsledare på Visby centrum som arrangerar fotbollsfesterna i Visby.
– Jag vågar inte gissa vad det blir. Jag tror på dem, det kommer bli jämnt! Men kolla på folket här, det är hundar, bebisar och familjer som samlats för att se matchen tillsammans, sade hon inför semifinalen.
Anja Hård är verksamhetsledare Visby centrum, som håller i mästerskapsmatcherna på Donnersplats.
Uppskattningsvis var 300 åskådare på plats framför storbildskärmen som lystes upp av solen. Och de rekordmånga brassestolarna hade trängt in sig i publikhavet.
– Jag tror de tar det. Det är kul att det ser ut att bli en sådan publikfest, det är mycket folk här, sade Edward Lundberg inför matchen.
– Jag hoppas på mål, fyllde kompisen Axel Klint i.
Axel Klint till vänster och Edward Lundberg till höger.
Men grabbarna från Gotland skulle hoppas på för mycket, i alla fall i den första halvleken. De där kullerstenarna som Donners plats vilar på rörde på sig lika mycket som Zećira Mušović och den spanska målvakten Catalina Coll gjorde tillsammans under den chansfattiga, första halvleken.
Det var som att koka ihop en bolognese men inse att man bara har snabbmakaroner i skafferiet. Förutsättningarna var fina och förväntningarna höga, stämningen uteblev.
Första halvlek gav en tröttsam eftersmak och surret liksom jublet uteblev från publiken på Donners plats.
Tammie, Milou, Enya och pappa Thomas.
Flera familjer hade samlats för att ta del av den potentiella publikfesten.
– Visst tror vi på svensk vinst, sade pappa Thomas till sina döttrar.
– Ja, men Spanien är så tekniska, svarade barnen.
Amanda Fahlström till höger och Filippa Karlsson till vänster.
I den andra halvleken kunde Sverige öppna upp i ett snabbare tempo än Spanien, som kämpade mot de höga bollarna som landade i Colls straffområde. 10–15 minuter in på andra halvlek återtog Spanien sitt sedvanliga bollinnehav och började spela mer med fötterna. Men de som trodde att matchen skulle sluta 0-0 trodde fel. För i den 81:a minuten satte den aragoniska, tidigare sprintern fram sitt ben och stötte in bollen bakom Zećira Mušović.
Platserna runt storbildskärmen fylldes snabbt.
Ett rungande "naej" studsade i publiken.
0-1. Ridå.
1-1. Hopp.
1-2. God natt.
Jublet fortsatte tills Spanien gjorde 1-2.
Några kaosartade minuter erbjöd en Pandoras ask av känslor och lämnade kvar hoppet tills domare Alves Batista blåste av matchen. Åskådarna på Donners plats fällde ihop sina brassestolar lika snabbt som Spanien gjorde 2–1 och allt firande uteblev.
Donners plats tömdes snabbt efter slutsignalen.
– Jag är besviken. Jag hade hoppats på mer när det är så mycket folk här. Men det är välförtjänt och kunde ha gått åt båda hållen, sade en besviken åskådare.
Brassestolarna packades ihop och åskådarna begav sig ifrån platsen.
Men på lördag är det dags igen när Sverige möter förloraren mellan Australien och England i den andra semifinalen. Då står Donners plats återigen som värd för mästerskapets sista match, för svensk del.