Curre Eklöf i lägenheten hemma i Visby där han har massor av tidningsurklipp att titta tillbaka på.
Curt Eklöf är en av de största bollbegåvningar i handboll och fotboll som Gotland fått fram. En publikfavorit som gärna också bjöd på lite show, inte minst på handbollsplanen. Men när allt var på väg mot sin absoluta topp kom också skadorna. Redan 24 år gammal var karriären i stort sett över. Största boven i dramat – en svår korsbandsskada i ena knäet. Lägg därtill skador på ledbanden i båda fötterna och även en ryggskada.
Han har försökt förbereda sig inför vår träff i lägenheten i norra Visby. På köksbordet ligger tidningsurklipp och foton i drivor. Någon riktig ordning och koll på årtal och karriär har han inte där han sitter och letar bland klippen.
– Allt det här hittade jag i en kappsäck på vinden, säger Curre som idag är 73 år.
Han växte upp på Signalgatan 10 på söder i Visby, granne med det stora grönområdet Visborgsslätt. Åtta år äldre brorsan Lasse ”Röding” och Rune Nilsson såg minsann till att hålla igång lillgrabben.
– Vi var där kring Oscarsstenen nästan varje dag och lirade boll. Lasse lärde mig väldigt mycket.
Ett par stenkast bort låg det så kallade Ex-huset, det som idag är Innebandycenter. Ex-huset var på 1960-talet något av handbollens Mecka. Här spelades under helgerna matcher morgon, middag och kväll.
– Minns att jag en gång hann med tre matcher samma dag, först med pojklaget, sen juniorlaget och sist med A-laget. Det blev totalt 21 mål den dagen. Ex-huset var på den tiden mitt andra hem.
Handbollskarriären tog sin början i Visby AIK, sen blev det Gute och VIF Gute. Tillsammans med Mats-Ola Jansson (senare landslagsman och svensk mästare) och Börje ”Bobben” Pettersson bildade han en stark anfallstrio.
– Vi hittade på lite nya kombinationer som ofta gick hem. Själv hade jag en ganska bra speluppfattning, kunde styra spelet och gjorde även mål på kontringar.
Som bäst blev det division 2-spel i handboll, på den tiden näst högsta serien i landet.
– Jag hade nog hängt med och spelat allsvenskt om kroppen hållit. Handbollen var nummer ett för mig.
Du gillade också att showa lite. Minns att du efter något mål klättrade upp i ribbstolarna i Södervärnshallen och jublade?
– Man måste ju bjuda publiken på något, skrattar Curre som säsongen 1973-74 utsågs till Gotlands bästa handbollsspelare.
Gösta ”Gösen” Svensson spelade i samma kedja som Curre i början på 70-talet. Han minns en riktig bollbegåvning:
– Han hade finfin blick för spelet och hans inspelningar på linjen var en av hans bästa sidor. Dessutom hade han ett bra skott från distans.
Han var en vass målskytt i fotboll Curre Eklöf. Här en match på Gutavallen när han kommer fri med målvakten.
Curres tre stora intressen var alltså handboll, fotboll och som trummis i diverse dansorkestrar. Och det kunde bli riktigt mycket av allt under en och samma helg – en fotbollsmatch på Gutavallen lördag, trummis i en bygdegård lördag kväll och handboll i Stockholm söndag.
– Kom ju oftast hem sent på natten efter dansen, sen upp tidigt på söndag morgon och flyg till Stockholm för handboll. Fast jag gjorde konstigt nog mina bästa matcher när jag hade sovit lite och var trött…
Curre själv tycker att handbollen var hans sport nummer ett. Men för oss betraktare utifrån var han en lika stor talang och bollbegåvning i fotboll. Blev givetvis uttagen till Elitpojklägret i Halmstad (1966) och hade kunnat nå åtminstone landets näst högsta serie. Tillsammans med bland andra Anders Wallin (senare allsvensk) briljerade han ofta med sitt tekniska och vägvinnande spel. En hel del mål – även med skallen - blev det också även om utgångspositionen var någonstans mitt emellan mittfält och forward.
– Jag var rätt bra på huvudet. När motståndarna hade en hörna eller frispark fick jag ta ett kliv ner och i försvaret och hjälpa till att nicka bort bollarna.
För Curre finns många fina minnen från fotbollen, det kanske allra roligaste som etsat sig fast var när Sävegymnasiet 1968, i en turnering mellan landets läroverk kallad Kronprinsens pokal, var nära att sopa rent. Ungefär halva laget bestod av Gute-spelare med Curre och Anders Wallin i spetsen.
– Det var ju rena folkfesterna på Gutavallen när vi hade våra hemmamatcher. En gång fick jag till och med göra mål på Ronnie Hellström.
Efter fyra inledande segrar var Visbylaget framme i final där det dock blev förlust mot Falu gymnasium med 3-0.
Två kända profiler i VIF Gutes fotbollslag, Curre Eklöf (till höger) och Hasse Lindqvist.
Så kommer vi då till de där eländiga skadorna som ofta drabbar de allra största bollbegåvningarna. Curre berättar:
– Det var i en DM-match mot Hoburg på Gutavallen 1974. Jag gick upp för att nicka och när jag landade fastnade dobbarna i gräset. Jag skrek av smärta så det hörde över hela Visby.
Jodå, korsbandet i vänster knä var av och karriären därmed i stort sett över. Curre drar upp byxorna och visar de enorma operations-ärren över större delen av benet. Det blev tre operationer i Stockholm de närmaste åren.
– Hade den skadan inträffat idag hade läkarna fixat det direkt. Här på Visby lasarett blev jag bara gipsad efter första besöket…
Knäet idag då?
– Helt okej. Jag kan i alla fall spela golf, padel vågar jag mig inte på. Vi är ett härligt golfgäng som träffas och trivs på Kronholmen varje vecka, även nu på vintern när vädret tillåter.
Curre Eklöf som ung trumslagare i Othem-revyn tillsammans med Karl-Gustav Jakobsson och Nisse Bergklint.
Även om den här serien om gotländska legendarer i första hand handlar om idrottsliga bedrifter måste vi även få med Curre Eklöf som trummis i diverse orkestrar, de flesta med dansmusik på repertoaren. Det är ju där, lite snett bakom övriga orkestermedlemmar, som vi sett Curre Eklöf hantera sina trumpinnar på ett suveränt sätt.
– Musiken tog jag till mig redan när vi bodde på Signalgatan. Så fort jag hörde musik på radion började jag banka med en klädborste på byrån. Så mamma anmälde mig till Musikskolan…
Han har synts i The Beat Four, Main Street Runners, Clintstones, Classes, Herman Jacs, Hermans…
– Med Beat Four hade vi en återträff för några år sedan, vi spelade exakt samma 20 låtar som förr. Det gick faktiskt riktigt bra.
I det bandet förutom Curre: Kaj Svensson, Roland Hedström och Lasse Sörbom.
Gösta Svensson får sista ordet och då gäller det handbollen:
– Curre är en av de bästa jag spelat med. Oförutsägbar. Allt kunde hända när Curre hade bollen.