Det kan konstateras direkt. Mary Wanijuki Kinuthia är ett riktigt lyckopiller, en sån där ständigt positiv person som med sin personlighet lyfter humöret på sin omgivning. Pratstunden innan onsdagens träning utgör inget undantag, leendet är alltid nära till hands och skrattet smittar av sig.
– Att vara tillbaka på Gotland och med Dalhem, det smälter mitt hjärta. På riktigt. Klubben, och människorna i den, har något särskilt och jag känner att jag har ett extraordinärt band till dem, säger Mary Wanijuki Kinuthia.
På planen har Mary om och om igen visat såväl Dalhems publik som motståndarna att hon har något extra med sin kvickhet och genombrottsförmåga.
– Haha, ja det har jag. Jag är fortfarande den spelaren och jag har alltid stort självförtroende på planen när jag är med laget. Inget av det har förändrats, jag har bara saknat att vara med laget och spela.
Mary har inte spelat några fotbollsmatcher sedan hösten 2020, då hon var med och såg till att Dalhem avancerade upp till division 1.
– Det har varit ett långt uppehåll för mig, men nu är jag äntligen här igen och känslan när jag spelar har kommit tillbaka.
Det här blir Marys fjärde säsong i Dalhem. Hon kom till Gotland första gången augusti 2018 tillsammans med två andra kenyanskor. Sedan spelade hon hela säsongen 2019 med laget. 2020 kom hon tillbaka till Dalhem till hösten och var som sagt med om avancemanget till division 1.
Ifjol var det tänkt att hon skulle komma tillbaka och spela med laget i ettan, men med coronapandemin som försvårande faktor och efter flera turer fram och tillbaka med Migrationsverket så blev det slutligen inte så.
För en dryg månad sedan kom dock glädjebeskedet att Mary har beviljats två års uppehållstillstånd i Sverige tack vare en fast anställning hos Kvalitetshem.
– Det har varit en väldigt lång väntan, men lustigt nog så var jag aldrig besviken över det. Jag kände att något förr eller senare skulle hända. Jag vet inte vad det nu var som gjorde att det drog ut på tiden, men jag visste att Annelie Blixt, Åsa Nilsson och andra i klubben jobbade med det och de höll mitt hopp uppe och lyfte mitt humör. Likaså höll många spelare kontakten med mig under tiden och det betyder jättemycket för mig.
Dalhem betyder väldigt mycket för Mary, på samma sätt som Mary betyder väldigt mycket för Dalhem. Elin Nilsson, som för närvarande jobbar sig tillbaka från en korsbandsskada, är en av spelarna som står Mary närmast.
– Det betyder jättemycket att ha henne tillbaka. Inte bara fotbollsmässigt, utan hon är en otroligt härlig person. Man har saknat hennes glädje, den smittar verkligen av sig. Hon är alltid så positiv, säger Elin Nilsson.
Hon fortsätter:
– Det är jätteroligt och otroligt att det löste sig så att hon är här. Hon har inte haft det så lätt i Kenya och är verkligen värd det. Det är härligt att vi kan få ta hand om henne här och hjälpa henne, hon är en del av vår Dalhemfamilj.
Elin intygar att fotbollspelaren Mary är tillbaka i gott slag, redo att skapa oreda hos motståndarna.
– Hon är grym och verkligen tillbaka lika bra som senast hon var här. När hon kom märktes det att hon inte hade spelat på ett tag, det är ju ofrånkomligt, men det har inte tagit lång tid för henne att komma ifatt. Hon kommer vara jätteviktig för oss, säger Elin Nilsson.
Hur var situationen i Kenya?
– Det var svårt. Rent fotbollsmässigt så spelade jag inte för något lag i Kenya eftersom min licens var hos Dalhem och det är alltid lite komplicerat med såna byten.
Sedan när jag insåg att tiden går så började jag ställa mig frågan hur framtiden kommer se ut och vad man ska göra om det inte löser sig. Då betydde kontakten med alla i Dalhem jättemycket för mig och det hjälpte mig ha tålamod och vänta. Dalhem har också visat stort stöd till min familj, särskilt min mamma. Mamma säger ofta att jag har två familjer nu och att det känns tryggt för henne att veta att jag aldrig är ensam.
I Kenya tillbringade hon mestadels av tiden åt arbete.
– Vi har en liten gård där hemma, med både djur och planteringar, och jag tycker om att arbeta så det gjorde jag väldigt mycket. Men marknaden för grönsaker har varit väldigt inkonsekvent så det har varit rätt tufft.
På frågan hur det är att äntligen vara tillbaka på fotbollsplanen igen så ger hon först ifrån sig ett grymtande ljud och ryser till innan hon spricker upp i ett gigantiskt leende.
– Att spela fotboll är min passion, så det är fantastiskt och fascinerande. Jag är så lycklig, det är svårt att beskriva den känslan med ord. Det handlar inte bara om fotbollen i sig, utan lika mycket om laget och att göra det tillsammans. Det känns som att jag har fått tillbaka något som saknats mig, och att min tid är nu med rätt fokus.
Hur är formen?
– Det vet jag inte riktigt om jag ska vara ärlig. Jag har tränat en del där hemma men inte spelat några matcher på 1,5 år så jag har inte haft några ordentliga värdemätare. När jag kom i mars låg jag lite efter men jag kan lova att jag har tagit igen det nu. Jag ser verkligen fram mot att springa ut på planen på lördag, det är dags att ge tillbaka till Dalhem. Jag gillar det som en av våra ledare alltid brukar säga till mig innan matcher, han uppmanar mig att ha roligt med försvararna.
Vilket du kommer att ha?
– Med det här härliga laget så tvivlar jag inte alls på att jag kommer ha det, säger hon med ett stort leende.
Vad har ni i laget för förväntningar i laget på den här säsongen?
– Det är en tuff fråga... Med det självförtroende jag har och drivet jag ser i alla spelare så kommer vi ta en match i taget och göra allt för att komma tillbaka starkt från den förra säsongen som var svår.
Stort lycka till på lördag!
– Tack! Jag ser fram emot att åka med färjan igen.
Jaha, många tycker annars att det är rätt tråkigt med färjan på bortaresorna.
– Du vet, när jag först kom hit så var jag väldigt rädd för båten. Då hade jag aldrig åkt i en båt förut och tänkte "hell no". Jag sov aldrig på båten för jag kände att jag behövde uppleva det, och nu fullkomligt älskar jag att åka färjan. Det gör bortamatcherna extra roliga, säger Mary Wanijuki Kinuthia.
Dalhem återfinns i år i Division 2 Östra Svealand där de i dag inleder serien med att ta sig an IK Viljan Strängnäs på bortaplan. Hemmaförsvararna är rimligen förvarnade om att den alltid så positiva kenyanskan avser att ha roligt med dem.