Daniel Johansson, Visby AIK
Efter att ha säsongsarbetet på Gotland i några år beslutade han sig 2018 för att stanna kvar på ön även under vinterhalvåret.
Det är inget han ångrar.
– Verkligen inte. Jag trivs utmärkt på Gotland, säger han.
Dygnets timmar räcker knappt till för att hinna med alla uppdrag så problem med fritidssysselsättning har han inte. I Visby AIK fotboll har han varit seniortränare och nu är han ungdomsansvarig. En vanlig vecka under säsong ansvarar han för träningar varje kväll måndag till torsdag. Sen tillkommer det matcher på helgen.
– Att ha förmånen att träna barn och kunna se utvecklingen från att en del inte kan slå en passning till rätt adress, till att flera aktioner fungerar är en häftig känsla.
Han tränar fyra olika lag i åldersspannet 6–9 år. Tanken är att man ska skapa någon form av föreningskänsla redan på i ung ålder där fokus ligger på att lyckas tillsammans som grupp.
– Vi vill att man ska hålla på med idrott hela livet och då ska man inte hamna i negativa tankar mot domare, motståndare eller medspelare, säger han.
Daniel kommer från en riktig idrottsfamilj där idrott och friluftsliv alltid stått i fokus. Han har testat på en hel del olika idrotter och har bland annat spelat division-3 fotboll och juniorishockey i Leksand. Just Dalarnas ishockeystolthet, Leksand, ligger honom varmt om hjärtat.
– Slår jag mig ner i soffan för att kunna njuta av tv-idrott så blir det helst mitt favoritlag, Leksand jag tittar på. Jag försöker dessutom se någon match på plats varje år.
Att han är en påpassad 29-åring märks inte minst under intervjun. Vi hinner knappt sätta oss ner innan en herre vid bordet bredvid morsar och de utbyter lite detaljer från arbetet.
En stund senare kommer det fram en mamma med sin 8-åriga son och hälsar. ”Han är den bästa tränaren” säger 8-åringen innan de kommer överens om att ses på träningen om några dagar.
Till vardags arbetar han på RF SISU vilket innebär att det handlar om idrott större delen av dygnet. I arbetet är han ett bollplank för att kunna stötta gotländska föreningars behov när det gäller utbildningar samt olika bidragsansökningar.
– Jag har ett väldigt förmånligt jobb. Att få jobba med det som jag brinner mest för är få förunnat, säger han.
Daniel Johansson kommer från Dalarna, men säsongsarbetade på Gotland och blev kvar.
I arbetet ansvarar han för fotbollen på norra ön. Även ishockey, bowling, fäktning och dragkamp är sådant som ligger under hans område. Det finns 182 idrottsföreningar på Gotland (vilket är föreningstätast i landet) så mycket av arbetstiden går till att vara ute bland föreningar för att ta reda på deras behov.
Han är även engagerad i Rörelsesatsning i skolan, vilket är ett regeringsuppdrag som syftar till att förbättra folkhälsan, välbefinnandet och skolresultaten. Dessutom arbetar han med Fritidsbanken där det finns möjlighet att låna utrustning gratis.
– Vi är generellt alldeles för stillasittande så vi vill sänka tröskeln så att barn har möjlighet att testa på olika idrotter utan att det behöver kosta en förmögenhet, säger han.
Vad skulle hända om idrottshallar i ett värsta scenario tvingas stänga i vinter på grund av skenande elpriser?
– Jag är väldigt orolig över elpriserna och hoppas verkligen inte att idrotten står i första ledet när det gäller besparingar. Det vore förödande ur ett hälsoperspektiv, menar han.
När intervjun är färdig ringer det i Daniels telefon. Jag råkar överhöra samtalet och förstår att det handlar om ett återbud till kvällens B-lagsmatch i Hemse.
”Ok, då spelar jag mittback ikväll”, säger han lugnt.