Två grabbar med blå hjärtan tar täten. Andreas Ronström och lagkaptenen Jakob Grönlund.
För några år sedan var Hansa-Hoburg 6–7 spelare på A-lagets träningar och man var tvunget att ta ett beslut huruvida man skulle fortsätta eller inte.
Klubben hade efter säsongen 2020 tappat nio spelare till Fardhem Garda och Levide.
– När det var så få på träningarna så tröttnade de ju också, säger Oliver Lundberg.
Han kallar sig själv för allt-i-allo och det är träffande eftersom han är en av de drivande i fotbollssektionen, spelare och den här kvällen även vikarierande coach.
Istället för att släppa A-laget tog några eldsjälar krafttag och i dag har klubben två seniorlag och träningsnärvaron är tre gånger så hög.
I år är klubben tillbaka i Gotlandsfyran – i och för sig tack vare en fribiljett sedan de senaste årens giganter Levide dragit sig ur och då har även utflugna spelare börjat hitta tillbaka.
– Det är kul och det känns bra att vara tillbaka. Jag har saknat det här: Hansavallen och kompisgänget, säger Andreas Ronström som valde att testa på division 3-spel med Levide 2021.
Hansa-Hoburg är hemma. ”Rona” är uppvuxen en kilometer från Hansavallen i en blåsvart familj där alla varit aktiva på ett eller annat sätt i föreningen.
– Det har alltid varit mycket sport i vår familj och alla utom mamma har spelat i Hansa, men hon har ändå varit i föreningen och hjälpt till adminstrativt och så, säger Andreas Ronström.
Själv är han yngst bakom Camilla och Patrik som även spelat i klubbar som P18 och Gute. På somrarna var det fotboll och pärk som gällde och på vintrarna innebandy.
Andreas Ronströms hyllning till klubben i hans hjärta.
Andreas Ronström har bortsett från de två säsongerna i Levide varit Hansa trogen.
På högra låret strax nedanför shortskanten har han ”Hansa Hoburg” tatuerat som ett bomärke.
– Jag och Manne Winarve var ute och reste, men hade länge pratat om att det vore kul att ha en tatuering för hur det än är och för mig så kommer det alltid att vara moderklubben. Vi var i Filippinerna och skulle åka hem och då sa vi att ska vi göra det så är det nu. Så vi dök in på någon tatueringsstudio och sen körde vi. Det var så den hamnade här.
Oliver Lundberg som följt samtalet flikar in:
– Det där är äkta, men jag har aldrig sett någon FG-tatuering.
Ronström tränade även han med FG i vintras, men efter att Hansa-Hoburg på en livesänd presskonferens från Havdhem Mjölk förkunnade att man tackat ja till division 4-platsen blev valet enkelt för ”Rona”.
Andreas Ronström var tillsammans med Jacob Nilsson de som valde att återvända till moderklubben när Hansa-Hoburg meddelade att man tackade ja till division 4.
– Det var ganska givet att återvända. Oliver har varit på mig sedan den dag jag gick till Levide, men jag ville spela i högsta Gotlandsserien och när det blev klart med division 4 blev det självklart att komma hem.
Två grabbar med blå hjärtan. Andreas Ronström och lagkaptenen Jakob Grönlund.
Den här kvällen väntar ett hett nykomlingsmöte på Hansavallen som tidigare kallades Lagerlingen som uppfördes som ett interneringsläger för tyska krigsfångar under andra världskriget.
– Vi står just nu på gränsen mellan Havdhem och Grötlingbo. Gränsen går här, säger Oliver Lundberg och pekar.
Själv är han uppvuxen i grannsocknen Eke ett par kilometer bort och vid sidan av engagemanget i föreningen är han entreprenör och driver Gotlandschips tillsammans med systern Emelie Lundberg och barndomsvännen Felix Nordin.
– Det var cykelavstånd när man var liten och jag kan höra hem om det är match och vinden ligger på. Jag bodde i stan i 6-7 år och då var det här någonting jag verkligen saknade. Den här samlingspunkten.
Oliver Lundberg får saker att hända i Hansa-Hoburg.
Nyligen gjorde Oliver Lundberg två mål mot Fardhem Garda i division 5. Hansa föll dock med 2–4.
– Ja tyvärr, konstaterar han.
Fardhem Garda är den stora rivalen – åtminstone för Hansa-Hoburg.
– De är de roligaste matcherna och att spöa FG är det viktigaste för mig under säsongen. Det är vårt derby. Det vore kul att ta dom och inte minst mot de här som stannat i FG eftersom de trodde att de skulle ha chans att vinna fyran.
Han syftar på spelare som Emil Eriksson, Pontuz Tuovinen och William Snöbohm som alla är fostrade i Hansa, men också Philip Kullander som också han har en bakgrund i Hansa-Hoburg.
– FG har så höga ambitioner, men de har inte imponerat hittills. Samtidigt vet man vilka spelare de har även om de inte dykt upp än, säger Oliver Lundberg.
Pikarna mot rivalen duggar tätt, men med glimten i ögat.
Vilken målsättning har ni med året i Gotlandsfyran?
– Jag vet inte, men Ville (Vilhelm Magnusson) sa till tidningen att det är att hålla oss kvar. Jag tänker att det är väl en rimlig målsättning. Vi har ju inte kvalat oss upp, men samtidigt som efter matchen mot IFK Visby nyligen så känns det som att nio av tio lag kan vinna mot varandra. Vi kommer underifrån och spelar helt utan press.
Du själv då – går du för en plats i A-laget startelva?
– Haha... Jag har inte tränat så mycket så det blir nog spel i division 5 för mig. Jag vill inte träna mer än en gång i veckan men Svante (Svante Båtelsson, tränare) ska kunna lita på att jag alltid ställer upp för vi behöver spelare för att hålla igång två lag. Fotboll är som roligast när det tar så lite tid som möjligt tycker jag.
Hansa-Hoburg
Den här onsdagskvällen är Klintehamn på besök. Precis som Hansa är motståndarna nykomlingar i Gotlandsfyran.
Hablingbo Ultras med Clara Pettersson i spetsen håller ställningarna på läktaren som vanligt.
Jacob Nilsson ger hemmalaget ledningen tidigt i andra, men Klintehamn kvitterar på en straff genom Vilmer Niklasson innan en annan återvändare från Fardhem Garda – James Larsson – avgör på en frispark för hemmalaget.
Plåster på såret efter den snöpliga 1–2-förlusten mot IFK Visby en vecka tidigare.
– Efter förra matchen i slutminuterna var det jävligt skönt att komma hem på hemmaplan och få med sig tre pinnar här, säger James Larsson.
Sammanhållningen längst ner är stark och även om spelare testar sina vingar så återvänder de oftast hem.
– Varför jag tycker att Hansa är finare än allting annat? Det är väl den här David mot Goliat-känslan och så känner säkert många klubbar på landsbygden. Vi är slutpunkten, den sista ändhållsplatsen på södra Gotland. Längst ifrån Visby tillsammans med Fårösund.
– Men också för att Hansa är mer än bara fotboll. Jag har växt upp i klubben.
Här ute är det Hansa-Hoburg från barnsben till gravsten som gäller.
James Larsson, Hansa-Hoburg