Johanssons IP står öde den här kvällen. Brödratrion Fredrik, Henrik och Sigurd Johansson är legendarer inom den gotländska fotbollen och särskilt i Hangvar där de fortfarande finns i faggorna.
– De dyker upp i B-laget ibland och gör lite mål. De har ännu det i sig och det är rätt sjukt att se Sigge vinna en löpduell mot en 20-åring och göra mål, skrattar målvakten Karl-Johan "Kalle" Nilsson.
Socknens idrottsplats ligger ett par kilometer bort och heter åter Skogsgläntan efter att under ett par år ha leasat ut namnet.
På A-planen ses fortfarande spår i gräsmattan efter att någon under hösten sparrat sönder planen.
– Den ser bättre ut nu, jag vet inte om de kört epa eller vad de gjort, säger Kalle Nilsson.
Själv kommer han från Boge och har Graip som moderklubb, debuterade i A-laget som 13-åring och då var Hangvar den stora rivalen.
– I Graip fick jag lära mig att inte gilla Hangvar. Du skulle gärna ha dubbla benskydd när du mötte Hangvar för det var benknäckargänget. Jag har en annan bild av föreningen nu, säger han.
Huvudtränaren Tage Söderdahl pendlar till träningarna från Skär längst ut på Fårö och han har precis som Kalle Nilsson fått känna hur det är att möta Hangvar.
– Det var inte roligt, skrattar han. När jag spelade i Fårösund gick det väl hyfsat eftersom vi var lite bättre och då hann man undan dom. Men när jag spelade i VSB (VSB är sammanslagningen av Väskinde, Stenkyrka och Bro) så var det hårda bataljer ibland. Då var det tufft, fortsätter han.
Men ryktet som ett brutalt benknäckargäng som gjorde vad som krävdes är på väg att suddas ut efter ett större generationsskifte och att Söderdahl tog över som tränare.
– Det är en helt annan spelstil nu. Jag främjar ju teknik och rörelse, men visst har vi ett par tuffa killar som spelar hockey, men det är inte det vi eftersträvar utan att spela fotboll, säger Tage Söderdahl.
Tage Söderdahl har 25 år bakom sig som tränare/ledare i olika föreningar. Till Hangvar kom han via Kappelshamn som delade B-lag med Hangvar och blev först assisterande tränare till Björn Engström.
– Det var lite speciellt att komma hit, men det funkar bra. En får vara lite flexibel och glömma allt det gamla, skrattar han.
I dag är stommen i truppen födda 2002 sedan klubben inför 2019 drabbats av flera spelarförluster till Stenkyrka kort inpå seriestarten.
– Vi lyckades få tillbaka dom till fotbollen annars hade det kanske blivit hockey eller att köra Epa. Nu går vi in på tredje året med det här gänget och jag tycker att de tar steg varje år.
Tre år tidigare hade laget vunnit Gotlandsfyran med en målskillnad på 96–14 och kvalade till division 3.
– Därefter tappade vi en del som bildade familjer och det finns inte så mycket att fylla på med. Så är det på landsbygden, säger Söderdahl.
2016 var Kalle Nilssons debutår i Hangvar och i dag är han en av lagets äldsta spelare.
– Det är sjukt när jag kom var jag yngst och nu är jag typ äldst, det är jag och Pontus väl, säger han och pekar mot fjolårets skyttekung Pontus Mårtensson. Vi har spelat i Graip sen vi var 8–9 år, tillägger han.
Två år i rad har Hangvar slutat sjua av åtta lag, men med tre nykomlingar tror Kalle Nilsson som i år även kommer att vara assisterande tränare till Söderdahl att det är dags att klättra några steg.
– IFK Visby ska vinna det här för annars har de misslyckats totalt. De har det bästa spelarmaterialet och ska vinna. Vi ska vara bättre än förra året, på övre halvan. Topp fyra!