Hon blev en nyckelspelare under debutsäsongen i P18.
Kaisa Nilsson har en lång historik av hjärnskakningar.
Så sent som för tre månader sedan åkte hon på ytterligare en. I bortamatchen mot Boo FF fick hon en hård smäll mot huvudet, blev liggande i gräset och tvingades bryta matchen.
Sedan dess har hon inte spelat en minut. Tidigare under debutsäsongen på Gotland drabbades hon av en ansiktsförlamning som höll henne borta under en tid.
Men sluta med fotbollen tänker hon inte göra. Tvärtom har hon precis valt att förlänga kontraktet med P18 ytterligare en säsong.
– Jag skrev på för två år innan jag flyttade hit, men hade en klausul efter säsongen. Min förhoppning är att fortsätta med fotbollen även efter det, på ett eller annat sätt. Jag är ju inte purung längre, men kan kanske hjälpa till på annat sätt, säger Kaisa Nilsson som fyller 35 år på lördag.
Hon stortrivs på ön och i sin nya klubb.
– Jag gillar ambitionerna och det otroliga arbete som läggs ner i P18. Det klubben påbörjat och för en hållbar framtid. P18 vill verkligen något och jag vill vara en del i det. Stötta alla personer som jobbar så hårt. De gör ett oerhört slit.
Målvakten lider ännu av sviterna av den senaste hjärnskakningen. Så pass att hon inte kan träna med laget, utan håller igång på egen hand. Hon säger att moroten i allt är att spela division 1-fotboll igen.
– Det blir bättre och bättre, men jag är inte bra än. Jag måste bli frisk först och kämpar för att bli det.
Hon rehabtränar. Gå, jogga eller ett lättare styrkepass hemma.
– Jag brukar köra lite kortare pass, kanske en halvtimme eller så. Än så länge helt på egen hand. Jag vill ju vara med laget, men får försöka hålla mig borta så mycket det går. Det blir lätt många intryck när jag är på plats och träffar de andra. Normalt är jag en social och glad figur som gillar att prata skit liksom.
Till en början var hon sjukskriven från arbetet delvis och fick följa P18 från sidan när laget kämpade för att rädda nytt kontrakt.
– Det var skitjobbigt förstås. Samtidigt mådde jag så dåligt då. Det var skönt att kunna ha fokus på sig själv också. Och jag är jätteglad för Karros (Karolina Axelsson) skulle. Hur bra hon gjorde det och hur viktigt det var för henne att spela de här matcherna.
Ni fixade kontraktet också!
– Ja, underbart. Stjärnorna stod rätt den här gången. Vi hade också den lilla tur oss som vi saknade under vårsäsongen.
Hur mår du nu?
– Jag mår fortfarande illa ganska ofta och känner mig trött. Det är huvudvärk, jag känner mig ledsen ganska ofta och är ljus- och ljudkänslig. Just nu är jag kanske inte en så trevlig människa.
Har du haft några tankar på att sluta?
– Nej, svarar hon bestämt och fortsätter efter en liten stund.
– Det finns andra som funderar i de banorna åt mig. Inte min sambo, han är min stöttepelare och förstår mig. Han vet vad jag behöver. Jag har också bra stöd från mamma och pappa. Det kan väl vara mamma som tycker att jag kan ta det lite piano kanske.
Genom åren har hon flera gånger fått råd av flera läkare att sluta med fotbollen. Hon fick sin första hjärnskakning i tidig ålder och spelar sedan flera år med hjälm.
– Jag har tappat räkningen på alla smällar jag åkte på. Sedan 19-årsåldern är det säkert 1-2 per år i alla fall.
Målvakten firar ett mål på Gutavallen.
Det görs ännu övertalningsförsök att få henne att tänka om.
– Senast var det min fysioterapeut som ville avråda mig, men gav upp efter kanske tio minuter och förstod att det inte var någon mening med det.
Du är bestämd?
– Jag är ju det. Så länge jag tycker att det funkar kommer jag köra på. Och vill kunna bestämma själv när det är dags att sluta. Jag skulle inte må bra om jag la av nu. Jag vill leva medan man lever. Känna den känslan. Det kan hända saker när som helst som man råkar ut för. Jag kanske kommer få äta upp det här, att jag inte bara slutar. Men i så fall får jag ta det då. Jag skulle kanske kunna agera annorlunda, men då skulle jag inte heller vara mig själv.
Varför är fotbollen så viktig för dig?
– Fotbollen är min fristad. Där kan jag få mina utlopp. Det vill jag inte vara utan. Folk tycker säkert att jag är knäpp och dumdristig. Att jag inte är rädd om mig själv. Jag vill kunna leva och ha kul på vägen.
Kaisa Nilsson