Frågan är om Dalhem tagit sig så långt utan en viss Carlsson med Eva-Lotta som förnamn?
Hon hade värvats från Skå utanför Stockholm, svarade för 28 fullträffar och vann därmed också skytteligan i landets högsta serie i konkurrens med alla svenska landslagsspelare.
Det har gått drygt 33 år sedan den där minnesvärda matchen i Dalhem. Jag når Eva-Lotta i hemmet i Solna. Hon har precis kommit hem efter en promenad med chihuahuan Vilma.
– Bland det bästa Bosse och jag gjort, säger Eva-Lotta.
Bosse med efternamnet Berglund är hennes make.
Eva-Lotta, som numera har efternamnet C Berglund, har hunnit fylla 60. Men tro inte att hon lagt av med fotbollen. I Dalhem finns hon inte kvar, men till USA reser hon varje år, träffar gamla kompisar och vinner en massa fotbollscuper.
– Jag var au pair i San Francisco på 80-talet och spelade då med ett lag där. Vi som spelade tillsammans då håller ännu ihop och reser runt på olika cuper för oss äldre. 2016 hade jag inte rört en boll på 15 år och jag övertalades att vara med, det har jag absolut inte ångrat.
Eva-Lottas lag har sopat banan med motståndare på Hawaii, i Texas, Las Vegas, Boston och Nashville…
– Det roligaste jag gjort. Vi bor bra, äter gott och man får uppleva massor av nya ställen. Vi har dessutom vunnit alla cuper vi varit med i. Det gör ju glädjen ännu större.
Och du gör alla målen?
– Nej, men kanske flest assist, jag har blivit mittfältare på gamla dar. Det går lite långsammare nuförtiden.
Tillbaka i tiden. Eva-Lotta spelar i Skå på 70- och 80-talet, i samma serie som Dalhem 1978 (division 3) och 1985 (division 2). Hon och hennes Skå blev en skräckmotståndare för Dalhem.
– Matcherna mot Dalhem var alltid roliga och speciella. Och jag gjorde väl några mål i de matcherna.
När lagen möttes i en tidig seriefinal i maj 1978 reste jag, i egenskap av lagledare i Dalhem, helgen innan till Skå för att spionera. Gjorde analyser och noggranna anteckningar, försökte lista ut hur man stoppar Eva-Lotta Carlsson. Resultatet blev ett mindre fiasko. Skå vann seriefinalen med 3–1 efter två mål av Eva-Lotta.
Fast på hösten samma år blev det revansch. Med viss möda. Returen hemma i Dalhem blev en mycket märklig historia. Dalhem vann med 2–1 trots tre (!) missade straffar. Nu agerade Eva-Lotta plötsligt målvakt i Skå. Fast bara på straffarna. Hon knep två av straffarna, den tredje slogs i ribban.
Sju år senare, 1985, var det dags igen. Vi bläddrar i Dalhems minnesskrift: ”Säg Skå – det räcker för att få kalla rysningar. Det var mellan Skå och Dalhem som seriesegern i division 2 östra Svealand stod. En viss Eva-Lotta Carlsson gjorde tre mål när Skå vann höstens seriefinal med 4-1, Skå vann därmed serien, två poäng före Dalhem”.
När det så 1987 var dags för Dalhem att ta steget upp i division 1 (högsta serien) behövdes en vass målskytt. Eva-Lotta, som då passande nog hade skaffat sig pojkvän på Gotland, var inte svår att övertala. Skräckmotståndaren skulle till ”rätt” lag.
– Eva-Lotta är det bästa nyförvärv vi någonsin fått, hon är oerhört betydelsefull för laget, sade tränaren Kurre Johansson i till tidningen Fotboll-Magasinet.
Björn Ahrling, som var tränare för Eva-Lotta under samtliga fyra säsonger, håller heller inte igen med berömmet:
– Hon hade en fenomenalt bra två-fotsdribbling, var duktig huvudspelare, hade bra driv i löpsteget och det som jag gillar lite extra – en tuff spelstil och vassa armbågar. Märkligt att hon inte fick chansen i blågult. Vid sidan om planen var hon också en schysst tjej, det uppskattar man som ledare och kompis.
Eva-Lotta var ett av fyra vassa nyförvärv inför debutåret i Sveriges högsta serie. I övrigt bestod truppen av idel gotländska spelare.
– Vilken säsong vi gjorde. Vi hade ett riktigt bra lag och även lite flyt i flera matcher.
När Dalhem i den tredje omgången utklassar Norrala från Söderhamn med 11–1 svarar Eva-Lotta för fantastiska fyra mål och sex assist. Helgen efter blir det en 1–0-seger i en tidig seriefinal mot Brage efter mål av Eva-Lotta.
– Jag gör bara det jag ska, sa hon efter matcherna.
Så där rullar det på succéåret 1987. Dalhem vinner serien och Eva-Lotta öser in mål, 28 stycken i serien och dessutom två i semifinalerna.
När jag ber Eva-Lotta förklara hennes fantastiska säsong med alla målen säger hon:
– Jag hade egentligen bara en enda dragning, en tvåfotare som var effektiv, nästan alla gick på den. Sen hade jag väl också näsa för målet, bra spelförståelse och kunde hålla i bollen.
Fast någon landskamp blev det aldrig för Eva-Lotta. Även om hon blev uttagen till ett landslagsläger någon gång 1983-84.
– Det var aldrig mitt mål att komma med i landslaget. Förbundskaptenen Ulf Lyfors tyckte nog jag prioriterade lite fel när jag reste till USA som au pair och jag började dessutom bli lite för gammal.
När division 1 norra är färdigspelad 1987 står Dalhem som seriesegrare och möter i semifinal Jitex som kom tvåa i division 1 södra. Det blir 2–2 i första semifinalen i Mölndal efter mål av Lotta Edmark och Eva-Lotta.
Pia Sundhage, stjärna i Jitex och landslaget, suckar efteråt:
– Det kommer att bli tufft för oss på Gotland.
Visst blir det tufft, Eva-Lotta utjämnar Jitex tidiga ledningsmål till 1–1, men sen tar Pia Sundhage och de andra landslagsspelarna i Jitex över mer och mer och vinner rättvist med 3–1.
Året efter 1988 startade den första allsvenskan för damer med alla de bästa lagen i en serie. Dalhem var förstås kvalificerat efter semifinalen året innan. Men nu räckte man inte till. Dalhem kom sist och ramlade ur serien. Eva-Lotta gjorde 13 mål, fullt godkänt.
– Det vi hade med oss 1987 fick vi emot oss 1988. Vi hade också en tunnare trupp, oflyt och drabbades av en del skador.
Efter säsongen försvann dessutom Åsa Jakobsson till Gideonsberg och Lotta Edmark till Jitex. Två mycket kännbara förluster. Eva-Lotta blev kvar 1989, fortsatte att ösa in mål (22 fullträffar) och Dalhem hamnade på femte plats i division 1 norra. Men sen var storhetstiden förbi. Eva-Lotta hade knäproblem, men hoppade ändå in som målvakt när det behövdes.
Eva-Lotta lever i dag ett behagligt pensionärsliv efter ett arbetsliv som barnskötare. Då och då dyker hon också upp här på Gotland och träffar gamla kompisar. Vardagen i Solna beskriver hon:
– Det blir golf flera gånger i veckan, träning på ett gym och promenader med Vilma.