Här i klubbrummet på Fardhem IP har Gunnar Kotz tillbringat åtskilliga timmar.
Den långa och framgångsrika fotbollskarriären började faktiskt i grannsocknen Levide. Som ju på senare år varit Fardhem Gardas främsta rival, lokalkonkurrent och utmanare på södra Gotland.
– Det var läraren Peter Fellman i Levide som lärde oss en del om fotboll när vi gick i fjärde klass. Det blev ett par år i Levide IF, sen började Einar Nilsson och Sture Lindgren träna sorkarna i Fardhem och då var det naturligt att vara med där.
Det berättar dagens legendar, 67-årige Gunnar Kotz, som är en högst bidragande orsak till att Fardhem och därefter Fardhem Garda (FG 86) under många år varit en av Gotlands mest framgångsrika och respekterade fotbollsklubbar.
Gunnar Kotz och frugan Åsa bor numera i Hemse. När jag ringer och ber om en intervju föreslår Gunnar:
– Vi kan väl träffas på Fardhems idrottsplats, det är ju ändå mitt andra hem…
Och så får det bli. När jag svänger in på den vackert belägna idrottsplatsen intill kyrkan är Gunnar redan på plats och diskuterar med planskötaren Janne Pettersson. Vissa åtgärder som stödsådd, extra gödning och mer regn krävs för att gräsmattan skall bli av samma höga kvalitet som vi är vana vid.
– Att ha en bra gräsmatta att spela på är jätteviktigt, understryker Gunnar. Storklubbar som Hammarby har ju varit här på träningsläger och vi har fått mycket beröm för den fina planen.
Gunnar är äldst i en brödratrio och växte upp i ett jordbrukarhem vid Stenstugu i Fardhem. Det brukar ju vara som så att äldste sonen tar över gården, men i fallet Kotz blev det mellanbrodern Lasse (även han en duktig fotbollsspelare) som förde jordbruket på gården vidare. Gunnar satsade istället på skogen, utbildade sig till skogvårdstekniker och blev skogvårdskonsulent.
– Har alltid varit intresserad av naturen, har jobbat med skog i hela mitt liv, säger Gunnar som numera är pensionär men fortfarande jobbar en hel del med ängsvård.
Det är således inte bara fotboll som surrar i huvudet på 67-åringen. Kulturen finns också där.
– Jag är också ordförande i Fardhem Hembygdsförening.
Men vi växlar ändå spår till fotbollen. Som 15-åring 1971 kom Gunnar med i Gotlandslaget till Elitpojklägret i Halmstad. Samma år fick han dessutom göra debut i Fardhems A-lag. Det gick sannerligen snabbt där i de unga åren.
– Fardhem IF var inne i en generationsväxling, en del av de äldre spelarna började trappa ner.
1974 vann Fardhem junior-DM, det var stort på den tiden. Det innebar avancemang till Svealandcupen och möte med Brommapojkarna, knapp förlust med 2-1.
En ofta förekommande tränare på den tiden var Einar Nilsson. Gunnar pratar sig varm om honom:
– Einars träningar var jätteroliga och med stor fantasi. Det var till stora delar Einars förtjänst att vi som började då fortsatte som seniorer.
Ja, sen har det rullat på för Gunnar och hans kära Fardhem. Tränare som Staffan Flodman, Owe Järlö, Bertil Green, Emilio Fontana, Rolle Ahlvin, Dan Jakobsson, Peter Ljunggren med flera har han varit med och rekryterat eller jobbat tillsammans med. Vi fastnar plötsligt vid årtalet 1980.
– Owe Järlö var då tränare och vi vann division 5 på Gotland och skulle alltså få spela i division 4 Stockholm året därpå. Vad gör då Gotlands Fotbollförbund? Jo, man gör om serierna så att högsta Gotlandsserien blir division 4 och vi får spela kvar och möta samma gamla Gotlandslag som vi redan kan utan och innan…
För att komma över den stora besvikelsen satsade klubben i stället på ett träningsläger i engelska Ipswich i april 1981.
– En resa man aldrig glömmer. Det var hård träning och vi hann även se Ipswich-Köln i Uefacupen och Arsenal-Leeds i ligan.
Det hjälper inte att Visby AIK-spelaren hänger på Gunnar – mittfältet behärskade han.
Vi som sett Gunnar som spelare minns honom som något av en tuff härförare och centralgestalt på mittfältet – med god kondition och en bra speluppfattning. Hans längd på 1,92 gjorde också att nickduellerna oftast gick Gunnars väg. En hel del mål tillverkade han också med hjälp av skallen. Någon match i Gotlandslaget blev det aldrig, men väl tre framträdande i Pressens lag som förr alltid skulle mäta sig med distriktslaget.
– Minns i alla fall att vi i Pressens lag slog Gotlandslaget en gång.
Vad kunde du gjort bättre för att spela högre upp i seriesystemet?
– Jag blev nog så bra jag kunde bli. Var för osnabb för spel högre upp.
Som i så många andra klubbar på den gotländska landsbygden bestod lagen ofta av bröder från närbelägna socknar. I Fardhems fall kan vi ta exempel som Christer, Leif och Kent Lindgren, Dan och Håkan Jakobsson, Åke, Tore och Torgny Berggren och inte minst då Gunnar och Lasse Kotz.
Gunnar Kotz oroar en motståndarmålvakt.
Gunnar Kotz har gjort det mesta i klubben, har alltid ställt upp när det behövts som mest. Sju säsonger som tränare i Fardhem IF och FG 86 under tre olika årtionden – 80-talet, 90-talet och senast 2006-2008. Unikt! Som om inte detta vore nog – han har varit ordförande i FG 86 i ett par omgångar, är idag ordförande i Fardhem IF, han har tränat och varit ledare för massor av ungdomslag och även varit med och byggt klubbstugan. Utan tvekan en legendar.
Det har hänt så mycket under Gunnar Kotz alla år förutom det som redan nämnts – som till exempel när de bästa Gotlandslagen spelade i en division 4-serie Uppland/Gotland och samarbetet med Klintehamn 1999-2002.
Gunnar Kotz var med sin längd och spänst farlig med sitt huvudspel.
Jag ber Gunnar nämna tre höjdpunkter i karriären. Han funderar en stund och säger:
– Som nummer ett säger jag 1987, mitt sista år som spelare. Vi vann division 4 Uppland/Gotland och gick upp i trean. Emilio Fontana var tränare, så bra tränade har vi nog aldrig varit. Som nummer två sätter jag 1980 när vi vann femman på Gotland. Vi var många spelare som var på topp då. Nummer tre blir hopslagningen med Garda IK.
Att två klubbar slås samman är dock inte alltid så lyckat. Men här gick det vägen. Gunnar berättar:
– Det var Rolf Pettersson i Garda som ringde hösten 1986. Båda klubbarna hade tunna trupper och vi enades om att göra ett försök.
Ett försök som slog väl ut och håller än idag.
– Vi fick ett jättestort upptagningsområde och det gynnar inte minst ungdomsfotbollen.
Ingen comeback som tränare för din del?
– Nej, nej, nu är jag för gammal. Som ordförande i Fardhem IF är min främsta uppgift att se till så att fotbollsplanen här i Fardhem sköts om på bästa sätt.