Gotlands fotbollförbund bildades enligt sannolika uppgifter den 8 april 1921, men i enighet med förbundets stadgar så hålls årsmötet den 27 februari. I dag väger årsmötet lite tyngre än normalt, då det markerar inledningen på förbundets 100-årsfirande.
På årsmötet kommer Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska fotbollförbundet, agera ordförande.
– Han kommer vara på plats i Visby, vilket känns som en uppiffning av det här årsmötet. Mötet är visserligen digitalt, men man får göra det bästa av saken, säger GFF:s ordförande Monica Hjerp.
Hon beskriver förbundets uppnådda ålder i ordalag som mäktigt.
– Det känns väldigt roligt, spännande och inspirerande. Jag hoppas bli omvald så att jag får uppleva hela hundraårs-jubileet.
Hur mår 100-åringen?
– Jag tycker 100- åringen mår bra. Visst kan det bli bättre, det har varit ett ganska tungt år och det här året ser ut att bli lite trögstartat också. Men vi ser positivt på antalet anmälda lag i seriespel där det sker en ökning 2021, framför allt på flicksidan.
Hur kommer jubileet märkas under året?
– Vi hade en plan att få fira det med en jubileumsfest i samband med vårt årsmöte. Pandemin har satt stopp för det, men vi har planerat för en jubileumsfest i slutet av augusti. Sedan kommer det släppas en jubileumsbok skriven av Carl-Henrik Fridén och redigerad av Christer Bjöhle, den är i stort sett klar och kommer släppas i april. Boken skildrar Gotland fotbollförbunds 100 år långa resa.
Vidare är delar av jubileet fortfarande på planeringsstadiet.
– Vi har planer på att uppmärksamma jubileet åtminstone en gång i kvartalet, men på grund av pandemin är de planerna ännu inte 100 procent spikade.
Det är dock osäkert om 100-åringen kommer bli äldre, då GFF till nästa år kan komma att utgöra en del av Stockholms fotbollförbund. Detta ser Monica Hjerp som den största utmaningen framgent.
– Just nu håller man inom svensk fotboll att se över distriktsindelningen. En projektgrupp ska komma med ett förslag där det går från 24 distrikt till 7-9 distrikt. Det är det som är allra mest på tapeten.
Kurt "Kurre" Johansson, 77 år, har varit verksam inom den gotländska fotbollen lång tid och upplevt flera milstolpar både på herr- och damsidan.
– För gotländsk del var 1951 en höjdpunkt när Gute som första lag fick vara med i Stockholmsserien, division 4. Då var det väldigt stort intresse med mycket folk på matcherna, säger Kurre Johansson.
Han minns med värme de landskapsutbyten som spelades förr.
– Då hade vi landskapsmatcher som var ärofyllda att spela, det såg man fram emot. Rune Nilsson är den som spelat flest sådana, 23 matcher. Det vet jag för jag har näst flest med en mindre än Rune, säger Kurre med ett skratt.
Med Kurre så är det omöjligt att inte uppehålla sig kring 1987 och Dalhem IF. 1986 tog han som tränare upp Dalhems damlag i högsta serien. Som nykomlingar tog de sig sedan sensationellt hela vägen till SM-final mot Jitex, med bland andra fixstjärnan Pia Sundhage i laget.
– I Jitex hade de halva landslaget, så det var ju en stor grej här för damfotbollen, säger Kurre.
"En stor grej" är en smärre underdrift i sammanhanget, det är det största ögonblicket inom gotländsk klubbfotboll någonsin.
1988 bildades Damallsvenskan, där det blev en säsong innan laget åkte ur.
Bland många höjdpunkter minns han även tyngre tider.
– Det som var tufft många år, och möjligen unikt för Gotland, var ju när vi hade flera lag i division 4 i Stockholm. Då hade vi två gotländska lag i den serien, men fick inte vara fler. Så det gotländska lag som kom sist av de här två, oavsett plats i den totala serietabellen, fick kvala mot det lag som vann Gotlandsserien. Då var jag tränare rätt många år i Hoburg och vi vann alltid kvalen, ofta mot Dalhem som vunnit Gotlandsserien. För dem kan det inte ha varit roligt att vinna serien år efter år och sedan få stryk i kvalet och inte gå upp. Det var en nackdel för Gotland.
En styrka inom gotländsk fotboll som han vill betona är alla ledare som verkat i väldigt många år med ideell kraft.
– Det finns många duktiga eldsjälar här på ön, till exempel Gunnar Kotz i Fardhem som varit duktig i en massa år, säger han och fortsätter med att nämna ett par exempel till:
– Hasse Rosengren med Fårösund och i förbundet, Hasse "Linkan" (Lindkvist), Berra Sandström i Kappelshamn får inte glömmas bort. Även om man spelar i låga serier betyder det väldigt mycket för orten. Sedan måste Lasseman Larsson nämnas, han har gjort mycket för gotländsk fotboll både som spelare och som journalist.
Monica Hjerp understryker också dessa ideella krafters betydelse.
– Det finns en otrolig mängd eldsjälar här på ön som har gjort och fortfarande gör allt det här möjligt. Jag vet inte hur många gräsmattor som har klippts och hur många fotbollslinjer som har blivit uppkritade under de här hundra åren. Många tröjor som har tvättats och många korvar som har kokats runt om på arenorna, och man får hoppas att det här engagemanget fortsätter finnas kvar, säger Monica Hjerp.