Alexander Gerndt har precis avslutat sin fjärde säsong i Lugano och åttonde säsong i den schweiziska superligan.
Nu kan Gotlands bästa fotbollsspelare genom tiderna välja sin nästa arbetsgivare. Kontraktet med Lugano löper ut den 30 juni, men vad som händer därefter står ännu skrivet i stjärnorna.
– Allt kan gå snabbt, nu vet jag inte vad som händer. Jag vill bara spela fotboll och hittar jag inget annat får jag väl spela i Gute, säger han och lämnar därmed fönstret lite på glänt.
Klart är att han inte har några planer på att runda av spelarkarriären.
– Jag pratade med min agent (Per Jonsson) för några dagar sedan och han har nog lite planer, men det enda jag kan förhålla mig till är att jag fortfarande har kontrakt en månad till med Lugano och kanske måste åka ner till återstarten runt 19 juni. Jag har ju kontrakt månaden ut.
Hur går tankarna kring nästa klubbval?
– Det här är en helt ny situation för mig. Det är första gången jag inte vet vart jag ska spela nästa säsong. Det är spännande, men också konstigt.
Trots de snart 35 år fyllda försäkrar han att han är i bra trim och lika motiverad som tidigare.
– För mig spelar åldern ingen roll, kroppen känns bättre nu än vad den gjorde för ett par år sedan. Jag känner mig fit. Det har varit väldigt kul att spela fotboll på slutet. Jag känner mig inte som 35 år i kroppen, säger han.
Samtidigt vet han att spelarkarriären är inne på sista versen och att en 35-åring kanske inte är det hetaste bytet för klubbarna.
– Om det står mellan mig och en 22-åring som är ungefär lika bra väljer många 22-åringen eftersom det finns en chans att tjäna pengar. Det gör du inte på en 35-åring, men i mig vet dom å andra sidan vad de får, vilka kvalitéer jag har och vad jag kan göra för laget.
Vad väger du in i ditt klubbval?
– Nu måste det funka för familjen också. Det finns egentligen två olika aspekter. Antingen är du hemma eller så är du borta och tjänar en massa pengar. Det går inte att vara borta från familjen och inte tjäna något för då bidrar jag inget.
Har du några kontraktsförslag på bordet?
– Ingenting jag kan skriva på i dag, men jag har heller inget behov av det utan vi får vänta och se.
Han stänger inga dörrar, men familjen har slagit ner bopålarna i Helsingborg. Alexander säger sig ännu inte hört något från HIF där han firade stora framgångar innan Utrecht köpte loss honom.
– Det finns ju en naturlig koppling eftersom familjen bor i Helsingborg. Jag känner "Granen" (Andreas Granqvist, lagkapten i landslaget och sportchef i Helsingborg) sedan tiden i landslaget, men vi har aldrig spelat tillsammans. Vi har inte pratat nu och han har ju fullt upp med landslaget nu, säger Alexander Gerndt.
Någon stress att få klart med en ny klubb känner han inte utan mest är han glad över att få träffa sin familj igen. Hustrun Frida flyttade till Helsingborg i somras när yngsta dottern Olivia skulle börja skolan.
– När jag kom hem häromveckan hade jag inte sett barnen sedan den 27 december när jag var tvungen att åka tillbaka till Lugano. Jag skulle stannat längre, men fick veta att Sverige skulle hamna på röda listan och då var det tio dagar i karantän om du reste från Sverige så det var bara att boka om. Vi sågs tre dagar så nu är det skönt att vara hemma igen.
Hur var det att inte ha familj kring dig?
– När det var dåligt så var det väldigt dåligt. Familjen är en typ av stöd som du inte får någon annanstans. Går det bra är det alltid skönt att ha någon där, men går det dåligt är det viktigt att ha någon där. Det har varit svårt, men vi har inte kunnat göra något åt det, säger han.
Därför var det skönt när klubben gav honom ledigt i sista omgången av den schweiziska superligan för att kunna åka hem tidigare till familjen i Sverige.
– Det var schysst, men tränaren har varit medveten om min situation och vi hade inget att spela för så när de andra var på väg till matchen satt jag i en bil genom Tyskland.
Några dagar tidigare hade han gjort ett av målen när Sion besegrades med 3–1.
– Det blev ett bra avslut. Jag gjorde en av mina bästa matcher den här säsongen och fick göra mål så det var skönt att få avsluta de här fyra åren så.
Lugano slogs in i det sista om en pallplacering men slutade fyra, men trots det känner han ingen bitterhet utan tvärtom.
– Ska man vara helt ärlig ska vi inte kunna ro på lag som Young Boys, Basel, Sion och Lausanne. Ser man hur vi presterat jämfört med dom så är det ett under varje år. Vi har gått till Europa League två gånger på fyra år och nu slutar vi fyra. Vår lönebudget är inte i närheten av deras och sett till det är vi ett mirakel.
Vad är förklaringen till att ni står er så pass bra?
– Vi har blivit som en familj. Stämningen är en helt annan än den i Young Boys och Utrecht där allt var mer professionellt. Vi har kunnat göra så här bra resultat eftersom vi tycker om varandra. Vi vill spela ihop och har tagit fajten för varandra. Det har inte varit jag eller du utan det har hela tiden varit vi.
Hur har du utvecklats som fotbollsspelare?
– Jag har blivit smartare och tänker på andra sätt.
Har du speeden kvar då?
– Haha, när jag vill och det behövs har jag det.
Den dag spelarkarriären är över kommer allt närmare och när den är här hoppas han kunna fortsätta inom fotbollen.
– Jag hade gärna varit tränare. Jag har ju varit med nu ett tag och sett saker och har en känsla av hur jag hade velat spela och hur jag tror att det skulle fungera på ett annat sätt. Det skulle jag vilja testa, avslöjar han och fortsätter:
– Tankarna har funnits ett tag. I början funderade jag mest i banorna av att vara assisterande tränare för att kunna hjälpa spelare med specifika bitar som man ser skulle kunna förändra dom till något väldigt mycket bättre, men sedan har det ju kommit mer hur man bygger ett lag och hur man får det att fungera tillsammans.
Hur ska en bra tränare vara?
– Anpassningsbar. Det är inte bara spelarna som ska följa tränaren utan tränaren måste också förstå vilka roller som fungerar i olika roller och mot olika motståndare. Samtidigt måste tränaren ha en klar idé och få spelarna att tro på den för att kunna göra mer än vad som förväntas av laget. Tror laget på det man gör kan du överprestera.
Planen är att påbörja tränarutbildningen så fort som möjligt.
– Ja, jag har funderat ett tag och det är läge nu. Blir jag kvar i Sverige så gör jag den här och blir det Schweiz eller någon annanstans så går jag den där.