Den tidigare GT-medarbetaren Carl-Henrik Fridén har på uppdrag av Gotlands Fotbollförbund (GFF) givit sig i kast med att sammanfatta förbundets första 100 år på 224 sidor.
– Det är en hundraårskrönika, en lång fritt hållen berättelse om gotlänningarnas fotboll och förbundets utveckling, säger Carl-Henrik Fridén.
Boken följer den kronologiska ordningen. Vid tiden för bildandet av GFF var det dock inte alls självklart att man på Gotland skulle följa riktlinjerna från riket i övrigt med distriktsförbund.
– Hösten 1920 så fanns det ett vedertaget, och dokumenterat i protokoll, motstånd från både Gotlands idrottsförbund och i viss mån även pärksporten. Pärken hade varit det stora motståndet under 1900-talets början. Hade det inte varit för pådrivaren Otto Persson, som nästan varit min husgud under arbetet med boken, så hade det inte bildats något förbund där och då. Otto insåg även det stora behovet av utbyte och var den som såg till att Gotland började spela landskapsmatcher.
Boken ges ut av H press med Christer Bjöhle som ansvarig för layout och Tommy Söderlund som bildredaktör. Från GFF:s sida är det främst Jan Lindell som varit inblandad i projektet som bollplank.
Under arbetet med boken utkristalliserades en röd tråd som följt förbundets verksamhet, menar Carl-Henrik Fridén.
– Det finns en återkommande konflikt som sträckt sig över flera decennier gällande enskilda föreningar och förbundets roll, och även landet mot staden.
Han fortsätter:
– Min slutsats utifrån tesen utveckling genom utbyte, är att det de facto inte hänt så hemskt mycket med gotländsk fotboll. I årsberättelsen från 1963 så skrev förbundet att "Vi spelar en primitiv fotboll". I sammanhanget är det dock på sin plats att säga att det gotländska förbundet alltid varit väldigt styvmoderligt behandlat av det svenska förbundet.
Ett sekels verksamhet medför ett digert material att utgå från, när det ska kokas ner till en läsbar bok så har det ofrånkomligen sovrats kraftigt.
– Av allt vi har tagit del av så är kanske fem procent med, 95 procent har fått strykas. För mig har det varit viktigt att sätta fotbollen i ett sammanhang i sin tid och som en del av samhället. Det är väldigt många roliga anekdoter man stött på som fått styckas av. Men anekdoter är roligare när man sitter och pratar om dem, de gör sig sällan lika bra i text så vi har försökt hålla en viss balans i det där så det blir mer allmängiltigt, säger Carl-Henrik Fridén.