Dalhem IF har vunnit elva av tretton matcher och är fortsatt obesegrat i trean.
25-åriga Frida Erlandsson tillhör en av lagets mer rutinerade spelare och har en viktig roll på mittfältet. Dels som spelmotor, men också som pådrivare och assisterande kapten.
Hon hyllar framför allt glädjen i laget.
– Det är en otroligt god stämning och har varit så hela året. Vi ät bra med folk på träningarna och har kul tillsammans, Det märks att folk trivs och har roligt, säger hon.
Är det mycket av framgångsreceptet?
– Jag tror det, absolut. Vi är ett sammansvetsat gäng och man är beredda att göra jobbet för varandra. Sen hjälper det till att vi har en bra målgörare i Mary (Kinuthia). Hon är riktigt vass och bidrar verkligen till laget.
Är du överraskad att det gått så bra?
– Ja, lite är jag nog det. Bättre än jag trodde inför säsongen. Nu när vi är med vill vara det hela vägen.
Erlandsson har spelat division 1-fotboll tidigare med både med Dalhem och P18 IK. Spel högre upp lockar igen.
– Det gör det verkligen. Det blir tuffare motstånd och alla lag blir lite seriösare. Jag ser gärna att vi går upp i år. Känns också som att Dalhem har lite rutin på det.
Är klubben och laget redo?
– Det tror jag. Vi har en bra trupp och spel åtminstone en nivå högre hade varit kul. Skulle vi ta klivet upp får man se om det skulle bli ytterligare någon storsatsning framöver.
Trots framgångarna toppar laget inte tabellen, utan får nöja sig med andraplatsen.
Serieledande Saltsjö-Boo har exakt samma tabellrad, men något bättre målskillnad (+49 mot Dalhems +45).
Lagen har mötts två gånger och båda matcherna har slutat oavgjort.
Vad tror du om avslutningen?
– Det är svårtippat. Saltsö-Boo gör precis som oss många mål och vinner sina matcher. Det hade varit riktigt kul om vi grejade förstaplatsen.
När lagen möttes på Gotland i förra månaden tappade hemmalaget en 2–0-ledning i paus till 2–2.
– Det kändes som en förlust mycket tack var det. Samtidigt var det en väldigt tuff match. Vi var klart bättre i första halvlek och Saltsö Boo bättre i andra halvlek. Oavgjort var trots allt inte orättvist.
Peter Rudberg gör sin andra säsong som tränare i klubben. Han hyllar också Mary Kinuthia – och även Frida Erlandsson.
– Mary betyder jättemycket för oss. På planen förstås, men även en glädjespridare i omklädningsrummet. Hon är uppe i 24 mål på 13 matcher och har en otrolig bollbehandling och teknik. Det är lite synd att hon inte spelat högre upp, för det vore intressant att se vad det hade kunnat sluta. I den här serien tas hon ofta väl bryskt av motståndarna.
– Frida är också en väldigt bra spelare. Bästa mittfältaren på ön efter Lina Appelgren i P18 skulle jag säga. Hon är väldigt dominant på den här nivån och tappar sällan en boll. Bra blick och spelförståelse.
På lördag väntar en tuff uppgift mot tabelltrean Viggbyholm på Hägernäs IP i Täby.
– Det går inte att räkna bort Viggbyholm. Ett bra lag som har häng. Här måste vi vara med från början.
Ettan tar direktplatsen till division 2. Tvåan får inte ens kvalspela för uppflyttning. Fem omgångar återstår.
– Kanske lever det inte i det sista. Det kommer att kännas grymt tungt för tvåan. Speciellt om målskillnad blir avgörande, säger Peter Rudberg.